Det är lördag kväll och jag är hemma. Och det är så skönt! Antingen har jag blivit vuxen eller så har något magiskt hänt; jag uppskattar mitt eget sällskap. För bara ett par år sedan kröp det av obehag inför att vara ensam. Jag älskade när det var fullt med folk runtom. Älskade pladdret och stöket av kompisarna. Men nu tycker jag det är lika härligt att bara få gona ner mig i soffan, zappa mellan kanalerna eller pyssla med saker och ting.
Egentid, ensamtid. Tid att bara vara och reflektera över veckan som har gått. Ladda med ny, fräsch energi inför nästa och ta till vara på nuet. Tänk vad några år på nacken kan göra med sinnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar