tisdag 1 september 2009

Sämsta tiden i mannaminne

Nä, det gick inte alls speciellt bra på Tjejmilen. Jag klockade mig själv till 49 minuter och det betyder den sämsta tävlingstiden någonsin. Det kändes ändå ganska lätt från starten och jag gav mig i väg i min vanliga fart. Efter tre kilometer kändes det bra mycket mer i benen än vad jag är van vid. Efter sju ville jag bara kräkas och efter åtta ville jag sätta mig i diket. Tur att Pernilla stod vid nio och en halv och peppade järnet! Slutspurt in i mål och den omedelbara känslan var att jag aldrig ville springa mer.

Men vad hade jag egentligen förväntat mig? Med knappt existerande löpträning överhuvudtaget är det svårt att knäcka rekordet från Premiärmilen i slutet av mars.
Surt sa räven. Till en annan gång får jag helt enkelt träna innan- det går förmodligen bra mycket bättre då.