Det har varit sköna dagar på ett höstigt Öland. Vi har tagit det lugnt, tittat på konst och bara umgåtts. Några släktingar var på plats och visade upp det de hade gjort under det senaste året. Robert är glaskonstnär och blåser fantastiska skapelser. Min faster väver mattor, farbror visar fjärilar and so on.
En hel dag tjatade David att vi skulle ut och springa. Senaste turen vi avverkade tillsammans var julen 07 och han rusade som om han vore jagad av vargar. (5K på 17 minuter) Sedan dess har jag tvärvägrat! Men nu bad han så snällt och sa att han kunde dra ner takten för sin långdistansande syster. Tack, liksom! Vi svidade om och sprang längs en grusväg, bredvid kohagar och nådde tillslut tångdoftande strandremsor. Vi tog sällskap ner till sjön och han spänstade på vägen hem i ett våldsamt tempo- gissar i runda slängar 3.25-tempo... Ahh, får träna liiite till innan jag ocskå fixar det!
Men nu är jag hemma i stockholm igen. Och plötsligt känns lägenheten så tom- det känns förmodligen så efter en långhelg i ett fullsmockat hus med folk. Fast jag klagar inte! Det är ganska skönt att få vila öronen ett tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar