Sol, sol, strålande sol!

Jag tycker egentligen inte att klippor kan ligga under benämningen strand. I mean, det hörs ju på själva namnet att ordet strand är synonymt med sand. Fast fördelen med sten är att man slipper en massa sandkorn mellan tårna och överallt annars.
Vi, jag och Marc, träffade en av hans kompisar som körde någonstans utanför stan. Fråga inte vart, jag har svårt nog att orientera mig inne i Göteborg och inte en chans att jag lyckas utanför skyltarna.
Ja, ja.
Det var trängre än i en sardinburk bland platserna i solen. Vi spanade en lång stund innan vi tillslut bestämde oss för en klipphäll. Filten breddes ut, solkräm smetades på och jag placerade mig i horisontalt läge. Ahhh.... solen; gör ditt jobb!

Efter en stund buffade Marc på mig och ville bada. Så klart! Han skuttade iväg som en bergsget medan jag tog det aningen lugnare. Vid kanten förstod jag varför så få hade vågat sig i. Det vimlade av brännmaneter! Jag drog mig till minnes från förra året i Halmstad när jag brände mig illa på dem. Aldrig att jag hoppade i vattnet där!

Vi spänstade mot den lilla viken där alla barnfamiljer fanns i stället. Inga manter men svinkallt vatten! Jag brukar inte vilja bada under 25 grader, men det här var bara fånigt kallt! Det blev några simtag innan jag drog med mig Marc placerade mig i solen igen.
Nu, flera timmar senare är jag färdigmejkad och ska ut en kväll på stan. Kan ju inte bli annat än succé!!!