Min bror den äldre har sedan slaget vid Hastings älskat fotboll. (Han lärde mig och syster yster Arsenal anfallskedja innan vi knappt kunde prata rent) Bror D.Ä var i Barcelona för ett par år sedan och jag frågade vad han gillade med stan. Han menade å det bestämdaste att jag var tvungen att besöka Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena. Okidoke. Kolla in arenan och spana in souvenirbutiken (som visst ska vara nåt i hästväg) hann jag väl med.
På tunnelbanan ramlade folk in med Barca-tröjor. Vadan detta, finulade jag och hade i bakhuvudet att det inte är match förrän i augusti. Tillslut dök en svensk landslagströja upp och Sam dristade att fråga vad som var i göringen.
"Har ni inte hört? Zlatan välkomnas ikväll och alla som vill får komma in på Camp Nou".
Yeah. Eller nåt i den stilen.
Vi fick plats på andra läktaren och den långa väntan började. En halvtimma gick. En till halvtimma och jag försökte lära mig Barca-låtarna. En kvart senare gjorde nästan alla 75 000 vågen men tröttnade nästan lika snabbt. En och en halv timma efter utsatt tid fanns fortfarande ingen Zlatan på planen.
Jag var less och blev ännu mer rastlös ju längre tiden gick. Tillslut buade hela publiken och visslingarna var nästintill öronbedövande. Flaggviftningarna hade slutat och ett irriterat sorl susade över folkhavet. Plöstligt när stjärnarns målkalvalkader hade visats för femte gången på storbildsskärmarna, ändrades bilden. Presskonferensen kickade igång och en tillsynes samlad Zlatan svarade på alla frågor. Några gillades inte alls av fansen runt omkring mig. Haha, de skrek (mindre vackra ord) och dissade journalisterna med allt de hade.
Och tillslut.
Efter nästan tre timmars väntande kom han. Jublet visste ingen gräns. Folk hoppade, skrek, vinkade och applåderade. Jag var lika vild själv och stämde in i "Barca. Barca, Baaaaaarcaaaa". Fatta vilken volym det blir när lika många som en medelstor svensk stad vrålar i hals på varandra. Och nu har jag bara ett spörsmål, vart får jag tag i en barca-tröja?
På tunnelbanan ramlade folk in med Barca-tröjor. Vadan detta, finulade jag och hade i bakhuvudet att det inte är match förrän i augusti. Tillslut dök en svensk landslagströja upp och Sam dristade att fråga vad som var i göringen.
"Har ni inte hört? Zlatan välkomnas ikväll och alla som vill får komma in på Camp Nou".
Yeah. Eller nåt i den stilen.
Vi fick plats på andra läktaren och den långa väntan började. En halvtimma gick. En till halvtimma och jag försökte lära mig Barca-låtarna. En kvart senare gjorde nästan alla 75 000 vågen men tröttnade nästan lika snabbt. En och en halv timma efter utsatt tid fanns fortfarande ingen Zlatan på planen.
Jag var less och blev ännu mer rastlös ju längre tiden gick. Tillslut buade hela publiken och visslingarna var nästintill öronbedövande. Flaggviftningarna hade slutat och ett irriterat sorl susade över folkhavet. Plöstligt när stjärnarns målkalvalkader hade visats för femte gången på storbildsskärmarna, ändrades bilden. Presskonferensen kickade igång och en tillsynes samlad Zlatan svarade på alla frågor. Några gillades inte alls av fansen runt omkring mig. Haha, de skrek (mindre vackra ord) och dissade journalisterna med allt de hade.
Och tillslut.
Efter nästan tre timmars väntande kom han. Jublet visste ingen gräns. Folk hoppade, skrek, vinkade och applåderade. Jag var lika vild själv och stämde in i "Barca. Barca, Baaaaaarcaaaa". Fatta vilken volym det blir när lika många som en medelstor svensk stad vrålar i hals på varandra. Och nu har jag bara ett spörsmål, vart får jag tag i en barca-tröja?
Tillslut dök han upp! Jag vrålade i kapp med alla andra och blev öertygad, fotboll är ju bland det coolaste som finns.
2 kommentarer:
hade nog inte rikigt fattat hur "stor" Zlatan faktiskt är....
nä, inte jag heller. Inte förrän hela publiken mässade hans namn. KOnstigt!!!
Skicka en kommentar