måndag 27 juli 2009

Barca, Barca, Baaaarca

Hörrni, det känns som om jag har blivit ett fotbollsfan... Ok, jag lovar, ska inte prata siffror och tabeller och justa mål rakt in i krysset. I stället tar jag och berättar hur det blev så här, låter inte det som en bra idé?

Min bror den äldre har sedan slaget vid Hastings älskat fotboll. (Han lärde mig och syster yster Arsenal anfallskedja innan vi knappt kunde prata rent) Bror D.Ä var i Barcelona för ett par år sedan och jag frågade vad han gillade med stan. Han menade å det bestämdaste att jag var tvungen att besöka Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena. Okidoke. Kolla in arenan och spana in souvenirbutiken (som visst ska vara nåt i hästväg) hann jag väl med.

På tunnelbanan ramlade folk in med Barca-tröjor. Vadan detta, finulade jag och hade i bakhuvudet att det inte är match förrän i augusti. Tillslut dök en svensk landslagströja upp och Sam dristade att fråga vad som var i göringen.
"Har ni inte hört? Zlatan välkomnas ikväll och alla som vill får komma in på Camp Nou".
Yeah. Eller nåt i den stilen.

Det var fler svenskar än moi på plats...

Vi fick plats på andra läktaren och den långa väntan började. En halvtimma gick. En till halvtimma och jag försökte lära mig Barca-låtarna. En kvart senare gjorde nästan alla 75 000 vågen men tröttnade nästan lika snabbt. En och en halv timma efter utsatt tid fanns fortfarande ingen Zlatan på planen.

Många, många satt på Camp Nou för att välkomna Zlatan. 75000 är en ganska bra siffra!

Jag var less och blev ännu mer rastlös ju längre tiden gick. Tillslut buade hela publiken och visslingarna var nästintill öronbedövande. Flaggviftningarna hade slutat och ett irriterat sorl susade över folkhavet. Plöstligt när stjärnarns målkalvalkader hade visats för femte gången på storbildsskärmarna, ändrades bilden. Presskonferensen kickade igång och en tillsynes samlad Zlatan svarade på alla frågor. Några gillades inte alls av fansen runt omkring mig. Haha, de skrek (mindre vackra ord) och dissade journalisterna med allt de hade.

Presskonferensen drog ut på tiden och frågorna haglade över Barcas nya stjärna.
Hey, det är folk, musik och bland den häftigaste stämingen jag har varit med om!

Och tillslut.
Efter nästan tre timmars väntande kom han. Jublet visste ingen gräns. Folk hoppade, skrek, vinkade och applåderade. Jag var lika vild själv och stämde in i "Barca. Barca, Baaaaaarcaaaa". Fatta vilken volym det blir när lika många som en medelstor svensk stad vrålar i hals på varandra. Och nu har jag bara ett spörsmål, vart får jag tag i en barca-tröja?

Tillslut dök han upp! Jag vrålade i kapp med alla andra och blev öertygad, fotboll är ju bland det coolaste som finns.

Ni läste väl i tidningarna om galna fans som stormade planen? Vad gör man inte för att få en bra bild...

2 kommentarer:

House Of .... sa...

hade nog inte rikigt fattat hur "stor" Zlatan faktiskt är....

Ruth sa...

nä, inte jag heller. Inte förrän hela publiken mässade hans namn. KOnstigt!!!