Krossar rekorden!

När jag klev av tåget på centralen ikväll hade jag fortfarande inte bestämt hur träning skulle se ut. Jag velade mellan styrka eller löpning men efter en stunds vägande fördelar mot nackdelar (sol och varmt idag- kyligt och regn imorgon) kom jag fram till att löpardojorna skulle rastas.

Svidade om och kastade mig ut bland turister, nollåttor och annat löst folk. Kände på steget och andningen. Plötsligt kom idén; varför inte kolla hur snabbt milen går nu för tiden!
En bit in på Djupgårn tog jag fart och började räkna kilometer. De första kändes strålande, Fem, sex och sju flöt på i 4.28 -4.39/min per km-tempo. Det kämpiga började när jag närmade mig 8 km. Ingen skugga och mer folk på vägen, samt en pyrande syra i benen.

Dags att sätta in det tunga artilleriet! Föreställde mig en hejande publik, upprepade 'lätt och stark, snygg och snabb' och 'pain is temporary, glory is forever'. Tog rygg på diverse personer och tyckte att jag hade minst en hack i häl. Höll stadigt koll på hastigheten och kämpade mot klockan. Frustade som Tjuren Ferdinand när han satte sig på getingen, pendlade med armarna och jobbade med andningen. Koncentrerade mig på steglängden och allt sådant som experterna påtalar.

10 km. 45.11 minuter.Yeah, där piskade jag mitt förra rekord med en minut och trettio sekunder. Med Premiärmilen två månader bak i tiden känns det grymt bra! (nu ska jag bara fixa det på tävling med!)