Precis när frukostfilen var upphälld ringde syster yster. Hon gick längs Solnabron och hade smått trist. Varför inte se om ruth är vaken, finulade hon. Jorå, visst var jag det! Trevligt med sällskap under de sista morgonbestyren. Lagom tills jag var fixad och väskan uppslängd på ryggen var hon framme.
"Nämen, nu börjar det regna " sa hon och håhå-ade. "inte här!" haha-ade jag efter en spurt fram till fönstret. "Vänta du bara..." siade hon.
Inga droppar visade sig på väg till centralen. Men i Uppsala hann det i kapp mig. Jag hann knappt låsa upp cykeln förrän det stänkte på hjälmen. Regnet kom tätare och tätare och tillslut var jag nästan genomblöt.
Typiskt! Nu skiner solen och himlen är hoppfull blå. ( ialla fall från mitt fönster. Jag vägrar att titta åt något annat håll...) Men lite regn gör mig inte blöt i sinnet. Man torkar efter ett tag och håret blir snajdigt lockigt.
Annars så... Livet känns relativt enkelt just nu. Inga dead lines som hotar att kväva mig. Om några minuter är det lyxfika för att fira in vår nya toppen-chefredaktör. Halvdag och tidig träning på gymmet. Tjaaaa, det kan fungera!
(Å kameran ligger hemma medan minnsekortet är här... Inte ett rätt där! )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar