Med bågifien och avbitartången i högsta hugg

C´est beacoup de fair aujourd´hui!

Eller på ren svenska; det är mycket att göra idag. Ja, i går med för den delen. Jag sprang mellan intervjuerna och fick ihop två texter innan dead line. Det straffar sig att vara ledig och speciellt när högarna hopar sig på skrivbordet. Fast å andra sidan, dagarna går rejält fort då och utan att man vet ordet av är det helg.

Och nu är det bara ett par timmar kvar på den här arbetsveckan! Fast fredagen började inte riktigt som jag hade önskat. Trasslade runt hemma och snubblade över en (ouppackad..) låda. Drämde till smalbenet så det sjöng om det. Resultatet? En rejäl bula och stort blåmärke. Haltade iväg och kom iväg.

I Uppsala stod cykeln (tack å lov) kvar. Men det gick inte att öppna bygellåset! Nyckeln gick inte in och jag tror att något tjafs har fastnat i det. Trots idoga försök med 1) dunka låset mot cykelstället 2) peta runt med vassa små pinnar 3) be till högre makter, gick det inte. Promenixade till redaktionen samtidigt som jag funderade på hur jag skulle göra.

Bågfilar, avbitartänger och andra inbrottsredskap svishade förbi i skallen. Men det är inte riskfritt som man ger sig i färd med att klippa upp ett cykellås. Dyker polisen upp lär jag få grava svårigheter i att bevisa att hojjen verkligen är min. (Var och varannan(usel) tjuv hävdar att de äger cyklen och har köpt den ärligt och heligt och allt i mellan.)
Ska först försöka med en låsspray. Enligt kollegan med koll bör då allt som sitter i vägen lossna. Får jag trots allt inte upp låset ser jag ingen annan råd än att hamra upp eländet. Håll alla tummar ni har för att ingen moppsar sig...

Det fula i kråksången är att jag kommer missa mitt vanliga tåg hem. Med cykel tar jag mig på tolv snabba minuter till och från stationen. Med apostlahästarna är tiden den dubbla. Suck. Den här helgen börjar betydligt senare än jag hade tänkt mig.
Och i morgon, då börjar ett helt nytt äventyr!