Tjugo minuter försenat rullade tåget in på Stockholms central. Min väska vägde ungefär tretton ton och det fanns inte en chans att jag kunde baxa upp den på hyllan själv. Men när nöden är som störst kommer även hjälpen (var det någon smart snubbe som sa) En riddare i vit t-shirt svingade upp väskan. Han drog även ner den när slutstationen nåddes. "Så där" sa han och log så att polarisarna smälte.
Väl hemma (via släpningar nedför trappor, in i tunnelbanevagnen och uppför fyra trappor) gjorde jag inte alls som jag hade kommit överens med mig själv om. Att packa upp väskan och få det avklarat. Nepp, i stället tyckte jag att det var hög tid att fippla igång tvn. Men det är en chans att något tekniskt funkar för mig. Inte de fjorton första gångerna i alla fall. Tryckte dit scarten och antennsladden. Ingen bild. Vände på scarten, blåste lite på antennuttaget (kanske var det något mojs i vägen...) och kollade att sladden satt i väggen. Myrornas krig. Efter en stunds vanknade kom jag på det:
Heureka!
Eftersom att huset har comhem behöver signalerna inte gå genom boxen. Antennsladden trycks helt enkelt direkt i tvn.Kanal efter kanal poppade fram och jag zappade hejdlöst. Precis som man brukar göra när man bara haft skogstv innan. (läs; svt1, svt2, tv4 och kanal6)
Och väskan, den kan jag ta en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar