söndag 29 mars 2009
personligt rekord!
Vi bjöds på en varierad bana. De sträckor som gick på asfalt var torra och fina. Grusvägarna liknade mest en jordåker. Stora vattenpölar, hal lera och slask upp till fotknölarna. Jag sick- sackade till en början med, men insåg snart att jag ändå skulle bli genomlerig. Dundrade på genom pölarna och skvätte säkert ner en och annan på vägen. Haha...
Hade min strategi klar; skulle ligga mellan 4.43 och 4.57 minuter per kilometer. Startskottet small av och massan började röra sig. Den löstes upp fort och det var inga tendenser till köbildningar. Vid andra varvningen höjde jag hastigheten lite. Peppade mig själv med "lätt och stark, lätt och stark".
Höll rygg på ett par tjejer, sprang om och plötsligt var det bara två kilometer kvar! Nu gäller det att öka, tänkte jag och kutade iväg. Vid sista kilometern spratt benen, upploppet nalkades och jag drog iväg. Tänkte att det inte skulle bli några som helst problem, spurta en kilometer har jag gjort innan under mina intervallträningar. Det var liksom inte så mycket att fundera på.
Hörde mitt namn i högtalarna och kommentatorn konstaterade att "det där löpsteget ser riktigt fint ut". Med ungefär hundra meter kvar hördes hejjarop. Ah, roligt! Glenn och Terese stod bredvid och jag fick ännu mer energi. Rusade in i mål med rosselandning och faktiskt nöjd med min prestation.
Så här gick det:Sträcka: 10 000 meter.
Tid: 46.41
TE 5.0 (av 5)
medelpuls 179
maxpuls 199
medelhastighet 4.44
Maxhastighet3.11
(för de som vill finns mer utförligt om exakt kilomtertid och medelpuls under loppet...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
GRYMT BRA RUTH. Du såg stark och målmedveten ut på upploppet! Grattis till nytt pers! KRAM
Ja visst var det lerigt! Själv hade jag nya fina löparskor (innan starten)... Gjorde som du och gav upp sick-sackandet – var bara att kasta sig ner i lera, vatten och snöblandad is!
Du är superduktig! Grattis!
tess: Tack vännen!! Nytt pers på årets första lopp känns bra!!
Ida: Det var ingen idé att kryssa mellan pölarna tillslut. Och du fick till en kanontid!
Susanna: Oh, thanx!
Skicka en kommentar