Running in winter wonderland...Jag vaknade till strålande sol, lovely! Jag fick omedelbart ett gigantiskt måste-ut-i-behov! Svidade och och några hoppsasteg på stället och jag kom i väg. Inga 22 km som i går, men väl åtta. Tog den runda som jag gillar bäst och njöt mest hela tiden. Den här kommer jag komma ihåg som en av vinterns ljuvligaste joggingturer!
(gårdagens tur var btw otroligt jobbig. Eller rättade sagt; de första tolv gick som en dans. Pulsen låg stadigt på 131 och fötterna förflyttade nästan av sig själva. Men när vi nådde ungefär femton km började den klättra och fastnade på 145. Tjugo slag uppåt utan att öka farten... Kroppen visade att den inte ville längre. Joggade på, bet i hop och fortsatte fram till 22 km. Var rejält sliten och gråtfärdig efteråt. Tur att vi var två
Jag förstår inte riktigt varför det blev så här. Hade laddat innan, hade sovit bra och borde orkat betydligt mycket mer och längre än så.
Det kanske blir så här ibland.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar