torsdag 15 januari 2009

sånt som förgyller vardagen

Med jämna mellanrum blir jag väldigt berörd av dem jag intervjuar. Kvinnan jag pratade med idag fick mig att tro att det trots allt finns hopp för mänskligheten. Livet är aldrig enkelt att leva, men man kan bestämma sig för att aldrig ge upp. Det blev dagens lärdom!

Lite senare när jag var på väg genom stan, sprang jag på en av mina favoritbutiker. Personalen på Denim for Girls är alltid lika trevliga och hjälpsamma. Jag fastnade framför rea- hänget och bläddrade fram och tillbaka. Och där hittade jag en hood från Koola Anna, ett märke som syster yster upptäckte för några år sedan och ivrigt delade med sig av. Halva priset lät inte alls illa och den satt som en smäck. Velade mellan röd, svart eller ljusgrå. Tjejen i butiken sin röst på den röda. Så fick det bli!
Jag gillar de råa kanterna och att dragkedjan sitter på sidan!

Ser ni Koola Annas signum; trollsländorna!

Jag vet att det har blivit mycket träning i de senaste inläggen. (hade faktiskt helvila i tisdags!!) (Nu kommer ett stycke till, vill du inte läsa kan du skutta över till nästa!) Jag var på våldsamt löpningshumör under den sena eftermiddagen. Räknade ut att om jag höll ett lagom tempo skulle jag hinna både Djurgården runt och vara med på Johannas nya klass- Sats Powerstep.(enligt Sats är det tuff konditionsträning på stepbräda och styrketräning med både vikter och egen kroppstyngd)
Jag svidade till löpar- outfit om och gav mig iväg. Rusade som vanligt på i alldeles för högt tempo den första kilometern och hejdade mig själv. Därefter flöt det på och jag njöt av snöflingor, vattenglitter och mina taktfasta steg. Slängde in några rusher och pressade upp pulsen rejält, härligt! Efter nästan exakt tretton kilometer och lite över en timma var jag framme vid Sats igen.

Pustade ut med den rosa datorn och jobbade ungefär en 90 minuter. Jag skriver aldrig så bra som när jag har sprungit! Det är ungefär som om tankarna har fått sväva fritt för att sedan bli otroligt koncentrerade.
Fuskade med en proteinbar (mycket bättre att äta riktig mat, men bars går bra när det inte finns något annat tillgängligt) för att ladda om till klassen. Det blev en fartfylld timma där varannan låt var kondition och varannan styrka. Det här kommer bli en av mina stammisklasser i vår! Riktigt roligt och rejält svettigt; precis i min smak.

Bästa efter-träningen-målet, right Jo?

Hemma igen pockade hela min varelse på att den behövde energi. Fil, musli och en Ekologisk skepparhalva med kalkon, ost och skinka mättade en hungrig Ruth. Plus en massa vatten... Kramp lite varstans brukar vara ett ganska säkert tecken att det lite för lite vätska i systemet.

Just nu funderar jag över att bjuda in Mr. Sandmann- alias Jon Blund. Det är en dag i morgon med, som mamma alltid brukar säga. Men först ska jag prata klart med bästa Malin och kolla på ytterligare ett avsnitt av SATC. Har hittills sett två säsonger och väldigt glad att det är fyra till!
Box of joy... (Masaii- filten bakgrunden är från Tanzania. Bra till väldigt mycket!)

Inga kommentarer: