Att förena nytta med nöje

Ambitionen att läsa på tåget igår kom inte överrens med ögonens tendens att ramla ihop... Fick bli en kort sovstund innan jag nådde centralen. Trött och otroligt seg manade jag fötterna till gymmet. Pratade en stund med tjejen i repan, som påstod att jag förmodligen aldrig haft problem med disciplinen när jag ute bland vikterna. Hon hade rätt, så fort jag var där rann inspirationen till och jag utförde ett väl godkänt ben/biceps/bröst-pass. (ahh, låter himlars konstigt- jag vet!) Fortsätter det i den här takten kommer jag ha grymma muskler till sommaren ;)

Precis när jag skulle stretcha, såg jag att Friends började på tvn. Har inte sett serien på evigheter och fick ett jag-måste-se-den -vad-som-än-krävs behov. Om jag varit som de allra flesta andra, hade jag satt mig i ett lämpligt läge på stretchloftet för att kolla programmet. Men eftersom jag är Ruth, vände jag om och paxade den konditionsmaskin som stod i bäst läge till tvn. Det blev stairmastern, igen, och trettio minuter senare var hela jag full av skratt och benen tunga av mjölksyra. Är det detta som kallas för att förena nytta med nöje?

Slank in i butiken och köpte fil och bananer innan stängningsdags. En hackades ner i filen med celebert proteinsällskap och min hemmagjorda musli och (jopp, du läste rätt. Hemmagjord och alldeles egen ihopsvängd. Men det är inget att ta sig för bröstet för (säger man verkligen så?) musli och bröd är det enda husliga jag tar mig för)
Lina berättade om sin breakdance-kurs. Hon visade en typisk pose. Jag är inte den som bangar för en utmaning, klart att jag skulle fixa den med! Gick väl så där, får jag väl erkänna!

Kolla vad superenkelt det är, menade Lina.

Så här eller? Nää, upp med benen!

Yeah, lyfte fötterna två centimeter i två sekunder!!

Helt hystierskt jobbigt (och svårt) att stå så där... Nu gäller det att öva rejält!