En intensiv dag är nästan slut. Den har varit väldigt lång, späckad med aktiviteter. Både med obbrelaterat och privata angelägenheter. Bland annat träffade jag syster yster för någon timmas gymande. Hon var lite förskrämd innan och avslöjade att hon inte gjort en armhävning sedan den sjätte juni, dagen innan hon gifte sig. Ähhh, sa jag och menade att det skulle gå kalasbra.
och det gjorde det också. Hon kämpade på rejält med alla upptåg jag presenterade. Allt från chins med hjälpvikt, hammercurl till tokrusning rakt över salen för att pressa pulsen i topp. För att riktigt pressa ut henne avslutade vi med en kvart på löpbandet. Hon ringde nyss och sa att träningsvärken redan har börjat komma. Lovely!
Efteråt hjälpte jag henne att stretcha. Mitt under pressa-benet-bakåt-för-att-komma-åt-baksida lår, skrattade hon precis som den där Nelson i Simpsons; ha haaaa. Jag gav igen genom att trycka lite extra hårt... Sämre timing var det länge sedan jag var med om!!
In till stan, intervjua, skriva, hem, äta, skriva lite till och iväg till stan igen. Även denna gången hängde träningsväskan på ryggen. Hade bestämt med Sofy och Jessica att springa 12 kilometer runt Kungsholmen och lite till. Precis när jag satt mig på pendeln ringde Sofy och frågade om det dög lika bra med löpband. Det föll snöblandat regn och var lite rått i luften. No way, svarade jag och lovade att hon skulle bli på bättre humör när vi väl kom ut. Och om hon inte blev det, dolde pinglan det väl. Jag hade löjligt låg puls hela tiden; snittade på 136. Detta trots att vi ändå höll ett hyfsat tempo. Någon som vet varför den inte ville gå högre?
Noo, dags att sova nu. Blev inte så mycket sömn i natt och har en hel del att ta igen.
Sov sött.
2 kommentarer:
Har tanken slagit dig att du "kanske" är vältränad :)
johan: Nämen, när du säger det verkar det vara en ganska bra förklaring! Thnx!
Skicka en kommentar