fölsedagsfika

-->

Egentligen skulle jag ha varit klar med födelsedagsfikat runt halv ett i lördags. Det var även meningen att städningen och allt fejjande runtomkring skulle ha varit i hamn. Men verkligheten såg helt annorlunda ut. Jag pallrade mig från Jo strax efter elva (efter futtiga fyra timmars sömn). Panikade ut när jag inte hittade hälften av ingredienserna i köksskåpen. Slog mig för pannan att jag var en sådan idiot som ständigt skjuter saker på framtiden. Det blir aldrig bra, det vet jag sedan tidigare. Trots det upprepar jag min dumhet gång på gång. Och den gamla devisen ”är huvudet dumt får kroppen lida.” besannades. Jag hade planerat att gå på Sats PowerStep och skulle ha hunnit i perfekt tid hem. Sömnbrist, stress och fullt av andra saker gjorde att jag sjönk ner vid garderoben och grät. Ingen träning på två dagar, jag som inte ens tycker om att ha en vilodag. Pulsen steg i öronen och jag såg framför mig hur musklerna trillade av och allt jag åt den dagen skulle sätta sig som fettvadd.

Idiotiskt.

Jag vet.

Och det berättade jag för mig själv.

Vila är bra, två dagar på raken är kanon. Toppformen försvinner inte så lätt.Ändå grät jag och tyckte att jordens undergång var nära.Efter en bra stund lugnade jag ner mig och fortsatte städa. Bakade mina kladdkakor i muffinsformar, fikonrutor och sega chokladsnittar

Hämtade allra käraste syster vid pendeln och hon hjälpte mig med det sista. Till sist blev vi klara våra gäster dök upp. Med i gänget fanns en fyrfotad personlighet; boxern Xena. Hunden for runt en stund för att kolla läget. Och jag fick kvällens största surprise; Syster som innan har avskytt allt vad hundar rufsade bakom öronen och gosade.

Efter någon timma var det fullt vid bordet och vi kompletterade med pingisbordet! Mycket, mycket roligt! Fina presenter med mycket kärlek bakom. Jag har fantastiska vänner. Och världens bästa syster. Ibland känner jag mig så blessed och lycklig.

Lördag kväll blev en sådan stund.