dags för coctail!

Jag hade ingen som helst tanke att vara borta från jobbet idag. Jag menar, vad är en liten förkylning mot all världens elände? Visserligen var det nästintill omöjligt att få fram något begripligt ljud igår. Men nattens vila med tillhörande tystnad skulle med all säkerhet göra underverk. Alltså förberedde jag mig för att kicka igång vardagen igen. Men det blev inte mycket bevänt med sömnen, vaknade av skrällande hosta ungefär en gång i kvarten. (Wake me up´s röda klocksiffror blänkte i ögonvitorna) När fågelkvittret började gav jag mig på ett ljudtest. Dömt att misslyckas, rösten var totalt borta. Hävde mig ur sängen och släpade mig mot duschen. En blick i spegeln avslöjade att jag hade feber. Suck. Nej. Attans. Inte ens hett vatten skulle sätta fart på livsandrna. Jag hasade till täcket igen. Pep iväg ett sms till redaktionsekreteraren och somnade om.

Hittills har timmarna gått i ett makligt tempo. Det känns som om jag har sovit ikapp hela hösten, läst och knaprat i mig en specialgjord coctail. Den har bestått av ojämna delar Ibumetin, Fisherman friends och Polly. Jopps, du läste rätt; pollygodis. Igår när jag uppdaterade förådet av Keso såg jag att Cloetta hade en julutgåva. Den lät så oemotståndlig att jag inte kunde låta bli. Vad sägs om glögg, vanilj, kanel och marzipansmaker? Kanske inte det bästa ur näringssynpunkt... Jag inbillar mig att det fyller sin funktion någorlunda. Jag har inte haft någon som helst matlust och senaste gången jag åt något mer rejält var igår eftermiddag. Äh, det går inte någon nöd på mig! Laddade rejält med kollisar under julhelgen och en fastedag (om man bortser från godiset...) skadar inte allt för mycket. Förhoppningsvis mår jag betydligt bättre imorgon. Under tiden roar jag mig med Sex and the city- boxen, samtliga säsonger! Oh yeah, den införskaffades av en god vän idag.
Plötsligt känns det inte så illa att vara småsjuk!
Lots of love