Jag är fortfarande alldeles lycklig efter i går. En sådan flax, en sådan makalös tur! Ena stunden fanns inga biljetter, några sekunder senare dök det upp två stycken. Freakn´amazin´!
Först var jag orolig över att det enbart skulle bli mörkt, melankoliskt och sorgsvart. Man ska inte förringa att Melissa i nio fall av tio sjunger om trasiga relationer och hur det allsindar kunde bli så där. (Hennes far undrade om hon var självmordsbenägen. Inte undra på med titlar som "Det känns ännu sämre nu" och "Mardrömmar")
Visst grävde hon i själens djupaste gruvschakt men hon hittade rent guld. Hon hade värme i rösten och gav då och då ett leende som fick lyckan att dansa polka i magen. Fyramannabandet backade försiktigt upp henne med tassande detaljer. Stråkensemblen spelade med silvertrådar och gav en sådan dimension till spelningen att det kändes som om jag befann mig högst upp i en berg- och dalbana. Strålande, fantastiskt och rörande. Allt på samma gång.
Och jag är alldeles lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar