Tur att det alltid är en dag i morgon

Åh. Hur kunde jag glömma. På riktigt, HUR kunde jag glömma att berätta om den helt freak´n morgon jag hade i går?
Jag gör om och jag gör rätt.

Alltså.
Det började redan på natten mellan måndag och tisdag. Jag har en Wake up light  som står på en smal hylla ovanför sängen. Helt utan förvarning eller något i samma stil föll den- rakt på min sovande varelse. Ena kanten träffade pannan där en bula bubblade upp. Aj, liksom.


Runt halv sju morgonen efter letade jag mig blå efter en SL-remsa. Utan en sådan kan man inte åka t-bana. Om man inte plankar förstås, och det har jag inga som helst planer på att göra. Tur som en tok hittade jag en hundring i en gammal bortglömd väska och hade huxflux de 200 som behövdes för en remsa.
Väl på tåget vandrade biljettkontrollanter runt bland morgonsåsiga resenärer. Man kan ju fråga sig hur man prioriterar när det är fler kontrollanter i ett tåg än antalet passagerare... Jag hivade fram min nyköpta remsa och fick en nick som godkänt svar.

Allt så väl.
Eftersom kaffeburken hemma är lika tom som pepsi max-flaskan på mitt skrivbord,  tog jag en kopp kaffe på centralen. Det hade jag liksom gjort mig förtjänt av då bulan bultade. Men den var såpass varm att jag tappade den. Rakt på golvet. Splash. Och inte hade jag tid att ställa mig i kö och köpa nytt. Kaffe på skorna och jeansen men inget i magen.Nästan tur att jag somnade på tåget så jag slapp abstinensen.
Sicken morgon va? Bula i pannan, biljettkontrollanter OCH kaffe på skorna. Med bara några få timmars mellanrum.
Tur att det alltid är en dag i morgon.