Asch då

Från cykeln med frost i håret.

Redan när jag höll i uppvärmningen i går kinkade nacken. Jag muttrade för mig själv och satte mig efter en stund vid sidan av. Jag vet väl inte riktigt vad jag hade inbillat mig, att det skulle gå kalas att svira runt på capoeiragolvet? Även med de lugnaste rörelserna högg det till och huvudvärken kom kravlande. Ungefär i samma takt som när Jack klättrade uppför böntjälken till jättarnas rike. (Men det är en helt annan historia)

Jaja.
Det är väl så här det får bli ett tag framöver. Kanske capo inte är det bästa att ta sig för när man är så där halvtrasig. Under tiden det läker får jag knapra tabletter och roa mig på annat sätt. Något i träningsväg måste jag ju kunna ta mig för!