I´m back.
And alive.
Men det har varit ett par tuffa veckor där dagarna varit till bredden fyllda med begravningsstämning, förvirring och allmänt kaos. Orsaken är strul på jobbet och det har känts som om mattan ryckts bort under fötterna. Och jag har slagit mig riktigt illa. Men jag antar att blåmärken bleknar och att livet fortsätter. Själv är jag väl lite muntrare om dagarna och kan fokusera mer på både arbete och träning. Ja, och på mosters älskling så klart.
3 kommentarer:
Oh! Strul och begravningsstämning, inte bra :( Men bra om det lugnat sig nu!? Ses vi i helgen? Hoppas! :)
Good to have you back Rutan, jag har saknat dig. Och du, det löser sig. Det gör det alltid. :D
Joho: Ja, jo. Man har börjat vänja sig om inte annat... Men klart att vi ses till helgen! :)
Felicitas: <3
Soffan: Tack, tack. På nåt sätt ska det väl fixa sig. Man kan ju inte ge sig utan strid... Har jag lärt mig i alla fall!
Skicka en kommentar