Precis det jag behövde

Det känns fint. Så där som det brukar känns efter man har gjort något som man längtat efter ett tag. Den här gången gäller det capoeira. Det ligger visserligen en hel helg med ljuvlig träning bakom. Men det har ju liksom inte varit capoeira ... (Tur att coola Suz var med i helgen och ville tjuvträna inför sin prova-på i huvudstaden ikväll.)

Det var enkel och rolig träning med ett par fintar och sparkar. Träningsvärken sitter som en smäck efter de senaste dagarnas bravader, att få jobba igenom kroppen och känna att den samarbetar var guld värt!
Och det bästa? Att jag får återvända till träningen i Allianshallen imorgon kväll.

En bild i repris. Fast en väldigt bra sådan.