Liv och hälsa

Ni vet den där känslan att vara så trött att sinnet värker. De där stunderna när man helst av allt vill försvinna under en filt i soffan och låtsas som om det blir bättre imorgon.
Sådär var min eftermiddag igår.

Men det stod capoeira i agendan och jag tänkte minsann inte missa den "bara" för att jag var trött. Dessutom, tänkte jag, skulle det under träningens gång visa sig om tröttheten var ett symptom på att jag inte mådde bra. Ja, då var det bara att gå åt sidan.

I träningsfrisyr på vägen hem. Glad som få och energisk till max.

Efter några minuter på golvet var jag piggare. Ytterligare minuter senare kom jag på mig själv att ha slutat gäspa och att skratta med mina träningspolare. Och plötsligt var jag varken trött eller grinig. Bara taggad, svettig och med nyvunnen kunskap att nästan, nästan snurra ett varv på händer. Och väldigt, väldigt glad över att jag trots allt pallrade mig iväg till Allianshallen. Att glädjen över att få träna kickade igång livsandarna och det blev så roligt som det blev.
Se där vad lite envishet kan göra :)