"Jag är glad, jag är inte sur"

Jag har besökt förorten och åkt hela vägen till Haninge. Tur att jag hade en säker guide med mig i form av Melisen. Hon kör klass där ute en gång i veckan, och nu när jag var i stan passade det bra att joina.

Eftersom jag har... hrmm... smärre problem med att hitta platser och sånt kändes det tryggast att lifta med henne.
Fast.
Jag hävdar bestämt att jag är utsatt för en konspiration. Det är inte jag som har svårt att hitta: Det är någon som slänger om vägar och torg. Som puffar till gathörn och som vänder shoppinggator åt motsatt riktning när jag har varit inne i en butik. Jag är helt enkelt ett offer för hemska, hemska omständigheter. Frågor på det?

I alla fall.
Det nya Boby balance-programmet var väldigt bra, även om jag är helt kass på balansdelen. Jag menar, HUR kan det vara så erbarmligt svårt att stå på ett ben? Jag duger inte mycket till i krig. MEN. Jag har blivit bra mycket smidigare sedan förra våren då jag började med yoga och bb. Skillnaden är markant och visar att även någon som är 10 652 dagar kan vika sig (nästintill) dubbel.

Jag läser "Att välja glädje" just nu. Kanske en anledning till det positiva tänket!

Melisen släppte av mig vid t-banan och i praktiken var det bara för mig att vänta på att lämpligt tåg ska dyka upp. Men det verkade inte bättre än att Poltergeist befann sig i skyltarna. Ena sekunden stod det "Hässelby 2 min" för att ändras till "Alvik 15 min" och direkt till "Vällingby 8 min". Mycket mysko...

Men det kom tillslut ett tåg. Och vi sniglade oss hemåt. Jag kunde ha valt att bli sur och irriterad. Jag kunde muttrat åt dumma-dumma Sl som inte höll reda på sina tåg. I stället tänkte jag om och runt och kom fram till att jag i alla fall fick valuta för pengarna. I stället för de vanliga 30 minuterna tog resan närmare två timmar. Och det blir ju ett ganska bra minutpris. :)