söndag 13 februari 2011

Egypten

Det är dags att jag skriver några rader om Egypten. Nej, det tillhör inte genren träning eller ens mitt vardagsliv. Dock var Kairo en del av min vardag för många år sedan. Jag tillbringade ungefär fyra månader i stan och lärde mig gatorna från kontoret till Egyptiska museet. Vilken som var den smartaste rutten till Ramses Hiltons shoppingcentra, hur man prutade bäst på basaren Khan- al-Khaili och känslan att doppa tårna i Nilen.

Khan-al-Khadili är den största basaren i Mellanöstern.

Men det är inte mina upplevelser i Egypten som jag vill prata om. Det är det som sker i landet just nu. Om en fallen president och en ny era. Det första som ska sägas är att det inte är enkelt. Visst vore det väldigt smidigt att påstå att det kommer att bli alldeles bra nu när Hosni Mubarak har avgått.
Fast.
Vänner.
Det är inte så entydigt. För det första har Mubarak inte bara inneburit olycka för Egypten. Han har bland annat undertecknat viktiga fredsavtal med Israel, bekämpat terrorism och islamism och samtidigt försökt att beskydda de 10-12 procenten i landet som är kristna (och det har sannerligen inte varit en lätt uppgift. Se här.) Men samtidigt är det långt från rätt att klamra sig fast vid makten, att inte ha några fria val, att kontrollera massmedia och roffa åt sig hundratals miljarder som tillhör Egyptens befolkning.

Nilen med Sjätte oktober-bron som förbinder stan med ön Samalek.

Vad händer nu?
Militärens ledare är starka och klarar av att leda landet åtminstone ett tag. Men pressen är hård att utse en ny demokratisk ledare. Det lär varken bli en smidig eller oblodig process. I den bästa av världar röstar de fram en president som inte är religiöst bunden. Låt oss komma överens om att religion hör hemma i moskéer och kyrkor- inte i maktens korridorer. Enligt min åsikt är det värsta som skulle kunna hända att en medlem ur det Muslimska brödraskapet tar över presidenttiteln.

Varför?
Då är risken oerhört stor att sharia-lagar införs. (läs mer om dem här) Det kommer knappast leda Egypten framåt, det kommer inte göra det till ett civiliserat land som leder utveckling inom såväl utbildning som företagande. Det kommer snarare trycka tillbaka befolkningen in i ett medeltida system som varken gynnar invånarna eller landet. Dessutom är risken ännu större att fredsavtalen med Israel rivs upp och att Egypten med tillhörande arabländer attackerar. Det kommer inte bli någon vacker historia. Det ska bli mycket spännande att se vad som kommer att hända framöver.

Pyramiderna. Say no more.

4 kommentarer:

soffan sa...

Ja, väldigt spännande att se vad som händer nu. Jag har aldrig varit där, men som historiefröken tycker jag att det är ett facinerande land, och har alltid varit sugen på att åka dit. Jag väntar nog ett tag till ;) .

Ruth sa...

Det är ett fantastiskt land, verkligen! jag har varit tillbaka ett par gånger sedan jag jobbade där. Och allt är värt att se- både det typiskt turistiga till det som man får muta någon egyptier för att få se... ;) Åk, åk!! (och jag följer gärna med)

La Linda sa...

Tack för inlägget! Jag som inte är så kunnig och insatt i ämnet älskar sådana här förenklande förklaringar så att jag hänga med jag med!

Ruth sa...

linda: Det var så lite så! Insåg att jag var tvungen att fatta hela grejen själv eftersom jag fick skriva om det. Och när jag väl kommit underfund med vad som har hänt och vad som är på gång, verkade det som en god idé att publicera även här. :)