Nu så.
Nu är jag back on track igen. Thank God! Förra veckan trodde jag att faran var avblåst. Men ju längre veckan gick, desto mer raspigare blev min (till vardags klingande) stämma. Febern vägrade ge med sig och jag missbrukade Strepsil och Fishermans friend i en takt som fick kollegorna att fästa lappar Beroendecentrum på datorskärmen.
Nu är jag back on track igen. Thank God! Förra veckan trodde jag att faran var avblåst. Men ju längre veckan gick, desto mer raspigare blev min (till vardags klingande) stämma. Febern vägrade ge med sig och jag missbrukade Strepsil och Fishermans friend i en takt som fick kollegorna att fästa lappar Beroendecentrum på datorskärmen.
Förutom en capoeiraträning var det inte tal om att gå till gymmet. Men jag gick till jobbet (hey, artiklarna skriver inte sig själva) I fredags började jag fundera om jag behövde penicillin och ringde Vårdcentralen. De ansåg att det inte lät speciellt illa, men igår kände jag mig eländig. In på ett kort besök och läkaren konstaterade att jag hade bihåleinflammation, lätt öroninflammation och en rejäl halsinfektion. Heja liksom. Nu hoppas jag att antibiotikan ska göra mig bra i flygande fläng. Det här funkar ju inte, att vara sjuk är so waste of time. ;)
3 kommentarer:
Shit! Låter illa det där. Men anitbiotika brukar ju verka snabbt så det hoppas vi på!
Åh bläh! Krya på dig!
ulrika: jag är redan fit for fight! Antibiotika rocks! :)
soffan: Jaaa, ibland är det inte roligt alls.
Skicka en kommentar