Innan intervjun erbjöds jag en kopp kaffe. Jag var smått frusen och var precis på vippen att säga till en man bredvid mig i kön hur kallt det var ute. Tur att jag inte hann säga något. Ett par minuter in i intervjun fick jag veta att han- bland andra- hade tillbringat natten utomhus. Ahhh... Kallt!!! Och inte blir det varmare...
Jag gillar att göra sådana här reportages. Inte för att gotta mig i andra människors elände. Jag älskar medmänniskors engagemang för samhällets olycksbarn. Att det finns människor som öppnar härbärgen, värmestugor, samlar in kläder och ger av sig själva för att andra ska ha det aningen bättre. Det rör och det berör.
Och jag hamnade också inom ramen av omsorg. Precis innan jag skulle gå drog jag på mig min dunväst. "Inte ska du gå ut så där" utbrast föreståndaren och menade att jag var alldeles för tunt klädd. "Vänta så ska du få en tröja" fortsatte hon och grävde en stund bland de prydliga högarna. Hon tyckte att om jag inte ville behålla den, skulle den gå vidare till en annan hjälporganisation.
Vantpremiär och tröjan som jag fick. Det räcker med att ni få se mudden, så inser ni hur resten av den ser ut...
Turen hem gick nästintill smidigt. Tappade ena skon i en rondell och såg den bli överkörd, missade nästan ett rödljus och svängde en gata fel. Annars gick det finnemang! Och när jag gick in i komplexet där redaktionen ligger, fick jag som vanligt syn på bassängerna (eller hur man nu benämner dem) Åh, en dag ska jag ta med en flaska diskmedel och trycka i... Snacka om bubbel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar