Låt ingen förstöra ditt lopp

Det har varit en bra dag. Allt har inte varit tipp-topp-hurra-vad-jag-är-lycklig. Men det spelar ingen roll. Min inställning har varit riktat mot att småsaker på vägen inte avgör om det blir en bra dag eller inte.

Låt mig ge ett exempel:
I OS i Athen 2004 ledde Brasiliens Vanderlei de Lima maratonloppet med 42 sekunder. När det återstod fem kilometer sprang en man iklädd kilt tvärs över vägen. Han högg tag i de Lima och höll fast honom. Inte förrän andra åskådare hjälpte till kom löparen loss. Under tiden hade en amerikanare och italienare kommit förbi. Vanderlei de Lima kom in på en tredje plats.
Blev han arg? Nej, inte alls. När han korsade mållinjen höjde han händerna mot skyn, kastade slängkyssar åt publiken och tog senare emot sin bronsmedalj som om den vore av guld.

Vad menar jag?
Vanderlei de Lima hade bestämt att det här var en dag som skulle bli bra. Han hade ju ingen aning om i starten om han skulle ta hem segern.(även om han naturligtvis visste om sin goda chans och hade förhoppningarna) Med inte ens en kvart kvar kom en loppförstörare kom in i bilden. Lika osannolikt som oväntat blev löparen knuffad av banan. Poängen är att han inte blev inte knuffad i tanken. Han behöll inställningen, det var fortfarande en bra dag!
Dessutom.
Utöver bronsmedaljen fick han en av Internationella olympiska kommittén finaste utmärkelser, Coubertin-medaljen, ”för ett exceptionellt uppvisande av rent spel och de olympiska värderingarna”.

Alla är på jakt efter den pefekta dagen. Den dag då himelen är blå, solen strålar och absolut inget är fel. Let me tell you; du kommer aldrig få uppleva det. Det är alltid något man blir irriterad på. En sten i skon, molntuss eller en missriktad volleyboll. Håll huvudet högt, bortse från de störande momenten och se till att få den perfekta dagen. Låt ingen förstöra ditt lopp.