Hökblicken på

Lena behöver en lägenhet och har stått i kö sedan Nils Dacke spatserade på isen med Gustav Vasa. Hon messade och undrade om jag hade lust att hänga med och kolla på ett par. Såklart! Vi åkte ut till Husby, ca tjugo minuter från T-centralen. Väl där var den stora utmaningen att hitta rätt. Jag och Lena har exakt lika bra lokalsinne och skulle förmodligen lett varandra till världens ände. Ja, om jag inte hade haft min gps och om folk inte hade varit så hjälpsamma!

Lägenhet nummer ett var jättefin. Jag frågade en massa om spisen och bredband och tillgänglighet i tvättstugan. Jag kopplade på hökblicken och spanade runt. Räknade eluttag, ryckte i fönsterbrädor och synade fejklagningar. Efter nästan tjugo visningar börjar jag få ett hum vad man ska spana efter...

Den andra lägenheten fanns i huset mitt emot. Det enda charmiga där var hunden. Och den ingår dessvärre inte i kontraktet. Nä tack! Trasigt badkar, genomsunkigt kylskåp och så mycket smuts i hörnen att man kunde sätta potatis.

Tensta tunnelbana måste nästan vara stans coolaste!

Lägenhet numero tres låg i Tensta. Vi hittade en buss och susade iväg. Hoppade av i centrum och försökte guida oss själva rätt. Det visade sig vara aningen svårare än räknat. Folk pekade åt olika håll men tillslut råkade vi på ett par (där damen (...) hade silvergrått hår med en lila tofs i pannan. Kreativt!) som med ett par handvinkningar och stödord fick oss rätt. Vi kom fram till ett komplex som andades 70-tal och kåldolmar. Ringde på, hörde hundskall och tassande steg. Men ingen som öppnade. Plingade på igen med samma resultat.
What lixom...

Otroligt irriterade! Varför annonsera ut lägenheten om man inte öppnar för spekulanterna? Lite enklare hittade vi till tunnelbanan för att åter nå civilisationen. Extrarundan gav oss tid att uppdatera och skvallra och skratta. Diskutera våra senaste bokalster och sommarplaner. Det blev lite för sent för thé på stan och sköt det på framtiden. Något att se fram emot!