Jag högg tag i en PT redan i repan och slängde fram min fråga om benträning. Hon skakade på huvudet. "Har du lust att testa foam rolling?" undrade hon och syftade på skumgummirullen som finns på stretchloftet. Jättegärna svarade jag och Jo placerade mig på sidan med höften mot rullen, letade upp punkten där det gjorde som mest ont och lät kroppstyngden verka. Efter en stund släppte den intensiva smärtan och rullen fick vandra ned mot knäet.
AJ!!! (Hur sjutton kan det göra så ont...)
Det blev alltså varken knäböj eller utfallsteg. Satsade i stället på överkroppsträning med axlar, bröst och mage. Det gick bra! Ökade på vikterna och kände mig ruggigt stark. Det vill säga tills värsta belgian blue uppenbarade sig. Han sneglade på mina tjejvikter. Jaaa, hörde honom nästan tänka så. Att de där futtisarna inte är något för riktigt starka grabbar. Nåja. Jag är inte så stor, inte än i alla fall och han log faktiskt mot mig. Haha.
En timma senare var styrkedelen över och jag ägnade sanslöst lång tid på att stretcha igenom mina arma ben. Vansinnigt ont men tror absolut att det går gör nytta!
Nu har jag varit hemma ett par timmar och har kommit ner i varv. Maten satt som en smäck i min blodsockerdippade kropp (skakningarna har slutat, hurray!) och ska snart krypa ner i sängen. Efter ett par kapitel i nya boken New moon ser jag fram emot en lång natts sömn.
sleep tight my darlins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar