Bara några timmar tills jag måste bekänna färg

Väskan är packad och jag hoppas att jag inte har glömt något. Underställ, handskar, valla, handduk... Så många grejer man måste ha med sig! Så mycket för så kort tid, helt galet!

Tåget går 23.57 och jag hoppas att få sova lite. Känner mig lite vilsen och en aning övergiven. Mitt resesällskap Terese har blivit sjuk i det absolut sista. Det betyder att jag reser allena. (hur ensam man nu kan vara i ett fullbokat tåg...)

Jag försökte vara smart och packa allt i påsar; ombyte/duschgrejer i en, tävlingskläder i en och allt annat runtom. (Vad tycker ni om min pyjamas från Björn Borg till vänster...)

Vi ska vara framme klockan 07.00 imorgon. Kommer gå omkring vid startområdet, har hört att det ska vara massor av aktiviteter där. Härligt!
(Kom på nu att jag förmodligen måste äta något mer innan loppet. Jag har hamnat långt bak i startleden och kan nog inte räkna med att starta förrän 12.00. Fixa mat alltså!)

Just nu tittar jag På Spåret och försöker hålla mig vaken. Min kropp säger åt mig att sno åt sig all sömn den bara kan få. Förnuftet säger att inte slockna förrän jag är på tåget. Har för säkerhets skull ställt klockan. Haha, bara utifall att...

Hellberg och Oldsberg i finalavsnittet. Det tar emot att erkänna det, men jag gillar programmet och gissar rätt relativt ofta!

Ahhh. Nu är det bara timmar kvar tills jag ska bekänna färg. Jag vet att jag har god kondition, är stark och förbenat envis. Samtidigt har jag ingen som helst teknik när det kommer till skidåkning. Jag är nervös! Tur att jag kommer träffa de andra tjejerna i morgon. Vi kommer att peppa varandra och vara otroligt stolta över oss själva efteråt!

Jag ska försöka mig på att mobilblogga imorgon, om inte annat får ni följa mig via Facebook!
Om jag gör mitt bästa, boostar humöret och tänker positivt- håller ni en tumme för mig då?

Jo, lite så här känner jag mig just nu. Luddig i perforin och hoppet satt till skidorna.