Ibland har man ingen annan att skylla på än sig själv. Även om jag är expert på att utbrista i tid och otid ”Det var inte jag, det var syster yster!” (säg det tvillingpar som inte utvecklat det till en ryggmärgsreflex...) Men nu kan jag inte anklaga någon annan för mina blåmärken på höftbenen, molande huvudvärk, kaffesaboterad mage och grumliga ögon. Skaven på höfterna kommer från att jag prompt skulle klämma in mig i ett par jeans utan tillstymmelse till eftergivenhet. (Gick det att ligga på golvet, dra in magen och knäppa knappen när jag var tonåring, fungerar det lika bra nu resonerade jag) Huvudvärken av på tok för lite sömn, magen av idogt hävande av kaffe svart som en Kafka- bok och ögonen för att linserna har passerat bäst före datum. Med andra ord är jag inte så pigg and kry (som bästa Annika sa för ett par år sedan)
Det skulle kunna bli kinkigt läge för mindre. Men under tiden jag skaffade mig ovanstående åkommor hade jag vansinnigt roligt. På ett sätt behöver jag inte beskylla (världens bästa) syster yster utan klappa mig smått på ena axeln. Se där, nu kändes allt plötsligt mycket bättre. För visst är film i coolaste lägenheten i Gamla stan, firandet med vänner och en oslagbar outfit mer värt än att vara hemma och ladda inför en ny vecka. Inte när man faktiskt kan ta igen allt under de närmaste dagarna.
jag kanske inte är så pigg, men väldigt glad !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar