Capoeira in motion

Just nu har vi matpaus på capoeira-workshopen. Det har varit massor av sparkar, vridningar och andra snurrar som hör till. Det har lett till att stort sett alla haltar fram med blodblåsor under fötterna. Ganska lustigt om man tänker efter. Ja, att alla har slagit sig i backen på klara av eftermiddagens träning utan att kvida för mycket. :)

Föresten.
Jag måste ju berätta att Easter tog sina första små krypsteg igår. Är det inte helt makalöst, är hon inte helt fantastiskt duktig?!
Jag är så stolt! 
Mitt mostershjärta riktigt sväller av en ren och skär kärlek. Och när jag tänker på det kan jag knappt tro att min lilla bebis har blivit så stor, för ett år sedan var hon ju fortfarande i magen. Nu tar hon sig runt på egen hand, har en egen vilja och vet precis vad hon vill och inte vill. Lilla hjärtat...

Det är märkligt vad den här tösen gör med mig. Inte trodde jag väl att hon skulle betyda så mycket för mig. Hon ger mig oändlig glädje, gigantiskt stol över allt hon gör och oro när hon inte mår bra.
Tror inte jag kan säga det på ett så mycket bättre sätt än Moster <3 Easter.

Easter, bara någon dag gammal i favoritmosters famn.

vacker vit vintermorgon

Vintermorgon på Kungsholmen.

God morron, darlins!
Visst var det en kallt ute när man stack ut näsan? Jag kollade på ajfånen och såg att det nästan var minus tolv ute. Men träden var helt täckta i ett snölager så jag antar att det är relativt hög luftfuktighet också. Samtidigt som jag ryste till i kylan såg jag att det har blivit bra mycket ljusare. Solen var på väg upp och det såg helt fantastiskt ut på vägen till tunnelbanan.

Finfrukost med äggröra och kaffe som ger ett skolbarn i Etiopien fri lunch.

Och nu är det äntligen fredag. Veckan har känts vansinnigt lång och tiden har gått i slowmotion. Ändå har timmarna varit fyllda av saker att göra och jag har inte varit sysslolös mer än ett par minuter åt gången. Trots det verkar det som om varannan sekund har stått stilla. Allt medan dagarna lagts till varandra och slutligen hamnat på fredagen den tionde februari.
Jag tror det kan bero på att jag längtar efter våren. Efter grönt gräs under fötterna, sol mot ansiktet och lövsus genom fönstret. Eller så behöver jag bara sova ut ordentligt. Vad det än är, är det oändligt skönt med ledig dag imorgon.
Det gör vi tummen upp på!

Is i håret och snö i blick.

Nike blast...

Stora hallen med massor av folk. Wow!

Så var det alla köer i minus 19 grader...

Stort, va?

Shopen och alla instruktörer. Coolers.

Hela Globen var grön med snygg text.

Knogar genom 7 cm granplanka. Ouch!

Det är väl inte så länge sen det var helg... Eller hur? Och den där helgen spenderade jag i Globen tillsammans med tusentals andra träningsfanatiker.
Det var stort, högljutt och alldeles underbart. Några buggar som enorma köer, ickeexisterande trappor och annat mög fixade till sig under lördagen. Därefter var det fullt glatt ös.

Jag hade bokat in så många träningspass jag orkade med samt ett par föreläsningar. Det visade sig vara ett perfekt upplägg! Jag kunde ta ut mig så mycket som möjligt för att få en skön återhämtning efteråt och hämta tillräckligt med energi för att kunna satsa stort nästa pass.

Det var varierande träning; det mesta från kampsport till yoga och dans. Jag gick på ett klass som mer fungerade som workshop. Vi fick fantastiska tips på hur vi får ut mycket mycket mer av övningarna än vi någonsin fått innan. Behöver jag säga att jag bubblade av förtjusning efteråt? :)
(Vill ni att jag visar övningarna i bloggen?)

Så. Kan det inte bli februari och Nike Blast 2012 snart igen?

Ps. Några av bilderna kommer från Nike women swedens sida på Facebook. Övriga är mina egna. Just you to know. Det går också utmärkt att klicka på bilderna för att se dem i ett större format.

Jag har ju varit på Åland!

Jag har varit, så att säga, utanför landets gränser. Jupps. Åland ÄR Finland även om det bara är cirkus tre och en halv mil vattenväg till Suede from there. 

I alla fall.
Jag var där på jobb och skrev värstaste artikeln om hemundervisning. Även om jag den här gången inte hade tid att uppleva ön var jag på ett par platser och konstaterade att det inte ser så hemskt annorlunda ut än andra öar. Men visst var det vackert. I alla fall när solen gnistrade i snön och det var så där smällkallt att tiden liksom tog en kort paus.

Jag åkte med Eckerölinjen och tog mig vidare med buss till Mariehamn. En pyttestad men supercharmig med trevligt folk. Det var inte så öde som jag förväntat mig utan pyste till av liv både här och där. 

Förresten. 

Om ni trodde att man slipper odrägligt fulla personer på en dagsfärja får nog tänka om. I´m telling you- tokfulla 20-åringar på Vikingline är inget emot kalaspackade pensionärer på Eckerölinjen... Men det är en helt annan historia. :)

Här är i varje fall mina bästa ögonblick från Åland.

Motljus, is och så kallt att tiden stannar. 

Tja, lite så här ser Mariehamn ut när snön ligger vit.

Coolaste fonten ever på ett muminblått hus. Hela jag log.

De som åkte vikingline fick en mycket snyggare buss än vi andra. Fusk!

Det är långt till allt från Åland. 

Röda skosnören i en övrigt blek värld.

Idyllen på andra sidan vattnet.