Hej då, arbetsveckan

Nu så. Nu säger vi hej då till den här arbetsveckan och hej då till april. Jag firar in helgen med att gå på ett sträcka-ut-hela-kroppen-pass och hoppas att träningsvärken från igår ska kännas lite mildare. Och sen gäller helhjärtad städning en stund innan finbesöket inför helgen anländer. Det låter som en ganska bra fredag, inte sant? :)

Liv och hälsa

Ni vet den där känslan att vara så trött att sinnet värker. De där stunderna när man helst av allt vill försvinna under en filt i soffan och låtsas som om det blir bättre imorgon.
Sådär var min eftermiddag igår.

Men det stod capoeira i agendan och jag tänkte minsann inte missa den "bara" för att jag var trött. Dessutom, tänkte jag, skulle det under träningens gång visa sig om tröttheten var ett symptom på att jag inte mådde bra. Ja, då var det bara att gå åt sidan.

I träningsfrisyr på vägen hem. Glad som få och energisk till max.

Efter några minuter på golvet var jag piggare. Ytterligare minuter senare kom jag på mig själv att ha slutat gäspa och att skratta med mina träningspolare. Och plötsligt var jag varken trött eller grinig. Bara taggad, svettig och med nyvunnen kunskap att nästan, nästan snurra ett varv på händer. Och väldigt, väldigt glad över att jag trots allt pallrade mig iväg till Allianshallen. Att glädjen över att få träna kickade igång livsandarna och det blev så roligt som det blev.
Se där vad lite envishet kan göra :)

Rufsigt is dagens look

Det kom inget vatten imorse heller. Nu måste jag ta tjuren vid hornen och ringa för att fråga vad som är på gång i huset. Fast. Vem ringer man när man har bostadsrätt? Finns det verkligen en fastighetsvärd (med blåställ, keps på skallen och en sliten Kånken med bra-att-ha-verktyg på ena axeln) för sånna som oss och som fixar allt från bubblande element till vinda fönster och icke-fungerande duschar?

Räddningen i nöden heter torrshampo. Jag använder mig av Lee straford, som förutom sin fantastiska rosa flaska, är en rackare på att att få håret fräscht. Och snyggt dessutom. Det ger en jag-har-varit-på-stranden-hela-dagen-frisyr. And that we like! :)

Strikt och stram

Jag ser nog lite striktare ut idag än vad jag känner mig med en stram hästsvans och uppnålad lugg. Fast. Vad gör man inte åt en - så att säga - desperat situation.

I går kväll när jag kom hem från träningen skuttade jag som vanligt in i duschen. Men det var ganska sent och jag räknade ut att blött hår + gnussning mot kudde = rufs i dess mest ocharmigaste form. "Nåväl. Jag tvättar håret imorgon i stället".

Men.
Det går aldrig så enkelt. Nämligen. Jag ställde mig i duschen, vred på vattnet och i samma ögonblick som vätan trängt in i varenda fiber stängdes vattnet av. Jag vred, vred och vred. Inget vatten. Lite snopen svepte jag en handduk över håret, tryckte till ett par varv och snodde upp testarna i en svans. Se där. Lite oväntat och en frisyr jag bara har när jag tränar.

Vårjogg och pulserande capoeira

Jag kom ifrån jobbet tidigare än beräknat ikväll och bestämde mig på tre minuter att ge mig ut på en springrunda. Det var första gången jag sprang i området och bestämde mig för en idiotsäker plan: Jogga rakt fram en kvart, vända på steget och jogga tillbaka. På så sätt är det (nästintill) omöjligt att klia sig i håret och undra "Hur 17 hamnade jag i Eskilstuna?"

Benen övertalades till att ta det lugnt. Andningen är inte helt bra än och jag har inte sprungit på över en månad. Surt sa räven, och jag ville inte alls vara med om att huvudet menar "Vi tar väl 4.45 som vanligt" och får nöja mig med 6.0. Nu har jag ingen aning hur fort - eller snarare hur sakta- det gick. Men det här var inget fartpass utan ett känna-efter-pass-där kroppen fick visa vad den gick för.

Bra.
Det gick bra.
Konditionsmässigt ligger jag väldigt bra till och det är en lättnad. Jag skulle kunnat dra på med ytterligare fart. Ja, det vill säga om dumknäet inte hade börjat pipa efter dryga 20 minuter. Hur trist som helst. Jag som har nya sulor och allt... Trots det blev det en skön runda med svala brisar genom håret och doften av grönt gräs.

En halvtimmas jogg och jag är gladgladglad.

Jag hann knappt in i träningslokalen igen förrän löparkläderna i ett huj byttes ut mot vita byxor och vit tisha. Inte visste jag då att det skulle bli en och en halv timmas fantastiskt rolig träning. Det var precis lagom svåra sekvenser och exakt rätt tid för att lära sig dem. Kroppen samarbetade fint med muskler, koordination och puls. Det var en sådan träning som jag aldrig ville skulle ta slut.

Coola presenter

Jag köpte den här supercoola tishan till Easter* när jag var i Norrköping. Allra helst hade jag velat komma dit redan i går kväll. Har ju inte träffat snuttan på fruktansvärt länge! Men syster yster är sjuk och lilla familjen har inte sovit nämnvärt på flera dygn. Känns alltså bättre att dyka upp en dag (eller kväll, vad det nu blir) när alla tre mår fint.

*Härmed heter mosters älskling Easter här på bloggen. Det är en hint om lilltösens riktiga namn och då hon är född nära påsk är det en väldigt bra kompromiss!

Djurens lekpark

Jag har härjat i Norrköping under hela påsken. Det är en väldigt fin stad som jag knappt ens tänkt på tidigare. Visserligen var jag där på 30-årsfest i höstas men det räknas inte riktigt.

Som ni redan vet åkte jag dit i torsdags kväll och stannade nästan oroväckande länge. För att vara ärlig var min hembiljett ombokningsbar om det visade sig att jag ville hem tidigare. Nu blev det så att jag inte ville hem till Stockholm alls. Haha, Herrens vägar äro outgrundliga...

En av dagarna var vi på Kolmårdens djurpark. Jag har för mig att jag inte varit där sedan 1991 då jag gick i trean och var där på skolresa. Dags för ett återbesök med andra ord.
Är ni redo för en bildkalvalkad?

Djurparken rocks!

En varg snusade i solen.

Coolaste katten i stan.

"Kek med mig då!"

Getter och killingar som är så söta att man får hål i tänderna.

Grrrr....

Vit, trött noshörning. Tur att det går att sova trots att folk ser på.

Stoooor elefant. Och hungrig!

Lite frukt om dagen håller doktorn borta.

"Händer det nåt?"

På väg söderut

Jag sitter på bussen på väg söderut. Det verkar som om alla ska rulla dit jag ska. Ja, med tanke på köerna ut från stan. Men jag gnäller inte. Oh no, skulle aldrig falla mig in. Inte när jag har en dator i knäet och internetuppkoppling. Fast det så klart, så himla snabb är den inte. Typiskt. Jag som tänkt att kolla på web-tv. Äh. Det spelar faktiskt ingen roll, det funkar lika bra att läsa bloggar, tidningar och annat som jag aldrig har tid med.


En tanke.
Jag är i stort sett ensam om att ha bälte på bussen. Jag vet att det inte ser så coolt ut. Men om vi kraschar undviker jag mer än gärna brutna ben, blodförlust och titanplatta i skallbenet. Men det är ju bara jag det... ;)

I alla fall. Glad påsk, darlins! Njut av eventuell ledighet, ät med måtta, träna med måtta och njut av solen.

Du milde

Vi har trubbel. I dag är det den 21 april 2011. Om Terminator är en verklig framtidsvision har vi stora problem. Det är nämligen i dag som Skynet aktiveras.
Du milde.

Leker piporgel

Jag har svårt att andas. Jag är inte förvånad eftersom jag haft astma sedan jag var jätteliten. Men medicinering tre gånger om dagen håller mig i schack och jag kan göra allt jag vill. Ja, förutom att gosa med de som har päls eller fjädrar.

Att jag låter som en piporgel just nu skyller jag de höga pollenhalterna för. För tre år sedan genomgick jag "Operation utredning" efter att ha haft svåra andningsproblem och sänkt lungkapacitet flera månader. Man visste inte riktigt varför. Inte förrän en fantastisk AT-läkare vägrade ge sig och föreslog ett allergitest. Resultatet visade- förutom mina tidigare kända allergier mot pälsdjur och fåglar- även reaktion mot pollen och speciellt mot björk, hassel, timotej och gråbo.

Långpromenad i ett vårgrönt Stockholm.

Så.
Dessvärre biter inte mina vanliga mediciner på sånt här. Trots att jag egentligen vet det, maxade jag doserna i går kväll då jag mer än gärna ville vara med på capoeiran. Det slutade med att jag satt med en vilopuls på 145. Haha, det knattrade på bra bakom bröstkorgen :)

Eftersom jag är sämre i dag tar jag det piano. En lugn långpromenad kostade jag på mig och fnissade lite galghumoraktigt när jag fick sätta mig och vila på en bänk efter en uppförsbacke. Det känns så konstigt. För bara ett par dagar sedan skuttade jag runt på diverse gruppträningsklasser och i dag tar jag mina fyra trappor upp till lägenheten i etapper.

Saknar du en vante? Här finns flera att missmatcha! Hittade dem i parken nedanför mitt hus.

Skosulor bara för mig

På BBC fick alla deltagare en gratis fotanalys med tillhörande sulor från Footbalance. De bokstavligt talat gjuter innesulorna efter hur fötterna ser ut. Syftet är att stabilisera upp foten i normalläge. Hur man går påverkar hela kroppen och med rätt skor och med rätt sulor kan man undvika problem med såväl knän som höfter och rygg.

Finfina specialutformade för just mig!

Det bästa med sulorna är att de går att flytta mellan diverse skor. Jag tryckte in dem i mina totalt ostabila och urusla converse och gick en sväng. Nu ska det läggas till att det var en väldigt kort tur, men det kändes fantastiskt skönt. Tassade runt och försökte verkligen att känna efter. Och det var bra! Ser fram emot att springa i dem och kanske, kanske kan mitt dumknä bli bra med ett par rejäla sulor i dojjorna?

Bilderna finns

Pssst.
Nu har inläggen om Blogger boot camp fått bilder också. Kika här och här!

Livet på en pinne

Tussilagon i backarna står, niger och säger att nu är det vår...

Det ÄR verkligen vår! Jag är helt överväldigad över solen, dofterna och fåglarna. Det blommar lite varstans , fjärilar fladdrar runt och humlor surrar. Inte konstigt att det spritter i hela kroppen! När Ems för en stund sedan frågade om jag ville hänga med på en promenad hakade jag så klart på. Den blev aningen längre än beräknad, i runda slängar 40 minuter. Även om ätandet drogs ner till ett minimum blev det en fantastisk tur runt fält och genom svala skogsdungar.
Det här.
Det är livet på en pinne.

Plikten framför allt

Godmorgon världen!

Jag är först på jobbet. Det är alldeles, alldeles tyst och tomt. Fågelkvittret utanför fönstren läcker in till skrivbordet och ackompanjeras till mitt tangentknatter. För en stund är det otroligt skönt att vara själv och bara umgås med mina egna tankar. Ja, det förstås- mina texter med. Det är mycket som ska bli klart och jag vill för allt i världen inte missa deadline. Och visst är det både roligare och bättre att jobba över på morgonkvisten än på kvällningen.
Se nu till att få en bra dag, my darlins!

Precis det jag behövde

Det känns fint. Så där som det brukar känns efter man har gjort något som man längtat efter ett tag. Den här gången gäller det capoeira. Det ligger visserligen en hel helg med ljuvlig träning bakom. Men det har ju liksom inte varit capoeira ... (Tur att coola Suz var med i helgen och ville tjuvträna inför sin prova-på i huvudstaden ikväll.)

Det var enkel och rolig träning med ett par fintar och sparkar. Träningsvärken sitter som en smäck efter de senaste dagarnas bravader, att få jobba igenom kroppen och känna att den samarbetar var guld värt!
Och det bästa? Att jag får återvända till träningen i Allianshallen imorgon kväll.

En bild i repris. Fast en väldigt bra sådan.

Allt är inte som det ser ut att vara

Vi tar ett varv till på Blogger boot camp: På lördagens eftermiddag- medan tuffingarna var på Gärdet och pinades Inte under Pontius Pilatus, utan under Marathonmia.) - var jag på självförsvar med ascoola Jo.

Där fick jag veta att handflatan kan smula sönder ett näsben och en häl kan krossa fler fotben än en truck. För att få till den rätta schvungen med näven övade vi på varandra. Alltså. Inte PÅ varandra i den mening att näsor knäcktes till höger och vänster. För det första kan man ju bara öva en gång vilket är bortkastat eftersom en gång är ingen gång och man behöver massvis med träning för att lyckas. Som alla vet är repetition är all kunskaps moder. För det andra är det en ren säkerhetsrisk med såpass mycket blod på golvet. Man kan ju halka och göra sig illa. Vi knockade mitsar i stället.

Vi är ganska snälla, innerst inne.

Ok.
Låt mig komma till poängen.
I går kväll ringde syster yster som fnissande berättade att hon pratat med svägerskan, som i sin tur talat med en gemensam vän. Denna hade varit på BBC och hade fightats mot syster yster på Jo:s klass. Men allra käraste syster hälsade inte, inte ens lite grann. Bekantingen undrade försiktigt om syster A) har klent minne B) Inte gillar henne eller C) helt osannolikt har en tvillingsyster.

Jorå.
Svägerska bekräftade alternativ C. Det händer att folk tar fel på oss och jag tycker alltid att det är lite märkligt eftersom vi inte är jättelika. Fast otroligare saker har inträffat i världshistorien. Vad jag dock förvånas ÄNNU mer av är att folk sällan hälsar först eller frågar om man är den ena eller andra personen. Att bli anklagad för att ignorera en annan person känns så där spännande- inte minst när man aldrig träffat personen innan.
Så. Folks.
Är vi överens, om ni ser mig och jag inte hälsar är det helt okej att fråga om jag verkligen är jag. Och om det är min syster är det bara att le stort och säga hej. Hon är ganska snäll, hon med :)

Det var en dag två också

Ja just det ja. Det var ju en dag två också! Body attack var hur skoj som helst. Alltså. Jag har inte tränat sånt här sedan jag var ung; aerobics i dess mest underbara form. Frågan är varför Sats inte har tagit in det här på programmet! Svettish, ren och skär glädje och en grymt taggad instruktör. Wohooo!

Moi i mitten, svarta brallor och vitt Nikelinne, som ger Tess en liten knuff.

Sköna Jessica var i sällskap med Soffan och körde body balance. En sköööön klass där balans, muskler och utsträckning av kroppen utmanas. Det var så vansinnigt varmt efter body attacken att det närmast kändes som bikram-balance. Haaah... Jag är inte riktigt van att svetten rinner under vita klasser.

Jessica och Soffan i full karriär. (foto Les mills nordic)

När jag kollade schemat var jag till en början smått besviken över att det bara var två klasser i dag. Men desto tacksammare blev jag efter den sista klassen. Kroppen var helt slut och jag fick övertala min arma kropp att över huvudtaget röra sig framåt. Föreläsningen om mat och kost var visserligen väldigt intressant, men fick mina ögon att kämpa mot tyngdlagen.

Upp och ner...

Efter dusch och fix var det så dags att kramas hej då. Lite ledsamt men roligt att få "träffas" i bloggvärlden. Och jag ser fram emot flera roliga bloggarevent i framtiden. Det här är ju så roligt att man absolut inte vill vara utan det.
Mer sånt åt folket, med andra ord!

Foton; Jane, BBC och Les mills nordic

Blogger boot camp

Oh, galet vilken helg! Vilka underbara människor och vilken grym energi! Jag talar såklart om Blogger boot camp. Två dagar fyllda med träning, glädje och adrenalin.
Just nu är jag så trött att på vägen hem höll på att somna vid rödlysena. Tur att min lila fara är såpass stabil att den inte välter i första taget. Haha.

Egen hög person med namnskylten runt halsen.

Alltså. Blogger boot camp.
I går morse kickade jag iväg på lila faran och räknade med en cirkus 30 minuter till Östermalm. Det tog aningen längre tid. Då jag inte är någon mönsterelev i att hitta rätt (ehum...) svirade jag runt en tio minuter extra innan Garnisonen uppenbarade sig. Runt 60 personer- många från bloggvärlden- fanns på plats och var taggade till tusen.

Nämen hej, kul att se dig!

Första passet var primal fitness som gick ut på att härma så många djur som möjligt. Vad sägs om att kräla som en alligator och skutta som en orangutang. På slutet skulle vi stå på huvudet, tur att vi gjort det så mycket på capoeiran och jag kände mig för en gång skull smidig!

Men bäst för dagen var utan tvekan och utan konkurrens makalösa Soffans Body combat. Hon är ett energiknippe som får solexplosioner att verka vara små tomtebloss. Kände mig som händelsebubblorna på Läderlappen när jag var liten; paow, bang, smock... Ni minns dem, eller hur? Klassen var så vansinnigt rolig att det liksom inte märktes att musklerna brann. :)

Den mer än välfyllda goodiebagen.

Mycket på BBC handlar naturligtvis om träning. Men ännu mer handlar om att träffa andra som bloggar, vars vardag man följer mer eller mindre dagligen. Att få träna ihop betyder jättemycket. Och inte minst att träffa dem man lärt känna sedan tidigare och som bor på helt andra platser i landet.
Me like.
A lot.

* samtliga foton Jane och BBC

Vår i luften

Jag gillar lediga dagar. Speciellt sådana när det är soligt och vårigt ute. Sån tur att i dag var just en sådan dag som passade alldeles utmärkt för en tur till syster yster och mosters älskling.
Den lilla hade precis vaknat när jag tassade in och hon plirade mot mig med evighetsblå ögon. Hon började gnörka och gick över till ett överraskande högt skrik. Aj, liksom. Hur stora röstresurser kan en sådan liten egentligen ha? Syster yster plockade upp henne, vyssjade en stund och lät mig ta över. Det kändes först lite ovant men lillan verkade vara nöjd och då slappnade jag också av.

Happy!

Syster yster skuttade in i duschen (med dörren på glänt för säkerhets skull) medan jag placerade mig själv i fåtöljen och fick en väldigt, väldigt mysig stund med sötnosen.

Svågern trillade in genom dörren och vi fyra åkte iväg till Södersjukhuset där två av oss skulle rutinkollas. Efter en puss på lilla älsklingen promenerade jag hem. Färden tog ungefär en och en halv timma i fantastiskt vårväder.
Ahhhh...
Nu kan livet återvända.

Solen är här och lyser frid på jorden. Glädjen är stor....

Strul

I´m back.
And alive.
Men det har varit ett par tuffa veckor där dagarna varit till bredden fyllda med begravningsstämning, förvirring och allmänt kaos. Orsaken är strul på jobbet och det har känts som om mattan ryckts bort under fötterna. Och jag har slagit mig riktigt illa. Men jag antar att blåmärken bleknar och att livet fortsätter. Själv är jag väl lite muntrare om dagarna och kan fokusera mer på både arbete och träning. Ja, och på mosters älskling så klart.

pausfågel

Jag tar en paus och lämnar rummet.