Under ett lager snö ser allt likadant ut

Så typiskt! Just som snön hade börjat smälta undan och våren visa att den (faktiskt) existerar föll snö. Det är visserligen bländande vackert med gnistrande snö, men jag tycker nog att vi har haft den beskärda delen av vinter nu.
I alla fall.
Ett krux med ett par decimeter nysnö är att alla cyklar vid stationen ser likadana ut. När jag inte heller är riktigt säker på var jag ställt hojjen, hittar jag den inte på en gång.
I morse var det snudd på omöjligt. Jag VISSTE att den stod någonstans i mitten och spanade runt. Cyklar överallt, men inte ens någon som liknade min någonstans. Tillslut fick jag syn på något som stack upp ur drivorna. Den där pedalen såg väldigt bekant ut... Visst var det blåa faran som vält och blivit översnöad. Hurray!

Jopps, ni ser rätt. Det ÄR ett tandskydd som ligger och kokar i kastrullen. Åtta sekunder senare formas det till perfektion inne i munnen.
Varför?
Det berättar jag imorgon!

Efter-tre-koma

Jag fick den här på centralen imorse. Passar otroligt bra när ögonen klipper och efter-tre-koman närmar sig. God, fast inte riktigt som kladdkaka... Fast då doppade jag den inte heller i mjölk som det står att man ska göra.

På god väg

I ungefär en månad har jag tränat med PT-Mats för att få bukt med mitt eländiga löparknä. Han konstaterade att jag använder vissa muskler hur mycket som helst medan andra slappar för glatta livet. Dessutom har jag låsningar i likväl bröstryggen som ländryggen och höftpartiet är lika rörligt som en infryst mammut. (En hel del att jobba på...)Steg ett blev att lära om några övningar till korrekt läge, stretcha ut stela muskler och öka rörligheten. Dessutom är jag satt på foam rolling, det ska enligt PT-Mats göra att jag blir bättre avsevärt snabbare.

Sats Medis, tröja från midnattsloppet och tights från röhnisch. It´s a good night.

Efter en månad med (tråk-) rehabövningar känns det faktiskt mycket bättre. Jag är stabilare i knälederna, är smidigare och har fått igång aktivitet i musklerna. Det är med andra ord bara att kötta på, fortsätta med god teknik och bygga upp en hel och stark kropp igen.

I fredags kväll körde vi ett pass, lassade på rejält med vikter och varvade med pulstoppar. Jag är fortfarande i god form och ligger högt på konditionsskalan. Med andra ord; PT- Mats är säker på att jag kommer klara av maraton i juni. (Däremot får jag förmodligen sänka tidskravet.) Nu är det bara att kasta mig ut i spåret igen. (Med vissa restriktioner)
Galet vad jag har längtat!!

Lunchbryderier

Jag är inte världens mest innovativa när det kommer till mat. Sanningen är att jag kan komma på minst fjorton saker på rak arm som är roligare än matlagning. Därför är det så bra att det finns en lunchbuffé att plocka av nere i restaurangen.

Man fyller på tills man skäms. Och sedan tar jag ytterligare lite till...


... och det fyller tallriken riktigt bra. Med en burk makrill i tomatsås blir det en helt godkänd lunch och kostar inte mer än en selma.

På nya uppdrag

Det bästa med torsdagar är att jag jobbar i Stockholm och det bästa med Stockholm är att jag kan träffa vänner. En som Lena till exempel. Hon jobbar en t-banestation från mig och det var alltså ett utmärkt tillfälle att slå ihop våra lunchpåsar. Vi svängde lätt och ledigt ihop Paneng Red Curry (med oerhört stor hjälp av Santa Maria). Till dessert, såklart- det är bara torsdag en dag i veckan, trollade vi ihop en fruktsallad. Så lyckat! Tiden rann i väg snabbare än en rodelåkare i Vancouver och tillslut var vi var tvungna bege oss vidare i livet.

Mer fruktsallad åt folket! Skålen är btw drejad av munkar, känn på den ;)

Jag svassade ut på dagens sista uppdrag som just nu involverar kronprinsessor, pysselpapper och gnistrande juveler. Både skoj och spännande :)
Lite senare hörde jag med syster yster om hon kunde tänka sig en kvalificerad tvillingdejt. Rackans att hon redan hade lovat att följa med maken till Vildmarksmässan. För hennes del var det väl mest som moraliskt stöd. Hon är lika intresserad av myggstift, tält och vandringskängor som isbjörnar av solsemester i Dubai. (Hoppas hon hittade någon ryggsäck med rosa detaljer!)
Fast det gjorde inte så hemskt mycket att jag tillbringade kvällen i ensamhet. Det skonade min rossliga röst och förhoppningsvis är jag tillräckligt frisk för att klara av en PT-timma ikväll!

Greppar halmstrån

Jag har verkligen världens bästa bloggläsare, TACK för alla gulliga mail och kommentarer! För att svara på den vanligaste frågan; jag mår bra nu. Men det har hänt mycket. Och min älskade M varit funnits ständigt i tankarna. Hon har fått en ny sorts cancer och hittills har kurerna inte fungerat. Det har varit många stunder då jag har gått in i ett slags paniktillstånd och inte kunnat reda ut hur en tillvaro utan M är möjlig. Men än finns det hopp. Även om både två och tre behandlingar inte hjälper, finns det en fjärde att ta till. Så länge det finns halmstrån att gripa tag i gör vi det.

Annars då? Jorå. Det är snart vår och solen skiner. Dessvärre har jag gått och blivit tokförkyld, bara så där. Kände mig hängig i fredags och dagen därpå blommade det ut rejält. Men det är inget som alvedon, Fisherman´s friend och tonvis med thé inte klarar av. Värre är det med hostan som får stendöva att rycka till. Den har dessutom ovettet att störa när det absolut inte passar. (Som mitt under en intervju där jag dundernös så jag nästan trillade av stolen. "Oj, där har vi en förkyld tös" uttryckte personen på andra sidan blocket)

Det är skönt att vara tillbaka! Ta hand om er, darlins!
Lots of love.