Tjejmilen nästa

Så att ni ska veta vem ni ska heja på!

På invigning

I fredags fick jag ett mail från Sats Stureplan som påminde om nyinvigningen för centret. Det har nämligen genomgått en rejäl renovering under sommaren- nu var det dags att visa hur man tränar på ett ställe som fortfarande doftar målarfärg! Orangea ballonger och röda mattan visade vägen till entrén.

Jag bokade in mig på en cyclingPuls. En klass där alla får ett numrerat pulsbälte och där pulsen visas på en stor skärm längst framme i salen. (För att ingen ska känna sig utpekad vet man bara om sitt eget nummer) Man jobbar efter just pulsen och trampar till olika nivåer. Jag kör nästan jämt med pulsklocka när jag tränar och vet hur jag ska ligga till för att få en bra träningseffekt. Men det är fortfarande lika skoj att se pulsmätaren klättra uppåt! Femtiofem minuters spinning och jag kände mig smått mör och väldigt nöjd.

Jag kom i samspråk (som man säger i de äldre leden) med en våldsamt trevlig tjej. Tillsammans sörplade vi fruktdrinkar och spanade runt bland allt det nybygda. På en vägg satt en märklig anordning kallad "brutalbänken". Vadan detta, finulade jag och ville absolut testa. Tur som en tok att en av centrets PT:s dök upp. Han visade hur man skulle göra (Häng i knävecken, lås fast händerna vid nacken och gå upp tills armbågarna snuddar knäskålarna) och utmaningen tog fart. Jag trixade till 18 stycken. Det visade sig bli dagens obesegrade tjejrekord!
Serru... lite mer träning så ska det snart bli ännu fler!

Kvalificerad tvillingdag

Hur ljuvligt ekar inte stegen från dem som är lediga en helt vanlig vardag...

Jag och syster yster bestämde oss för att göra fredagen till en tvillingdag. Eftersom det i praktiken bara handlade om ett par timmar såg vi till att göra dem så sprängfyllda av kvalité som vi kunde. Och där ingår shopping! Syster hade bara på sig ett linne och kom på att det var kyligare än vad hon trodde. (Hemma i Huddinge var det mycket varmare!) Och lagen säger att om man fryser måste man införskaffa något som värmer. Vem vågar bryta den...

Vi traskade in på Carlings och syster hittade en dödsläcker tisha samt en lika bedårande jacka. (den där blåa fläcken till höger på bilden) Varför det blev två plagg i stället för ett? Hon upptäckte jackan först och insåg att den verkade var fånig i sällskap med linnet. Där passade the mexian candy skull oerhört mycket bättre! Vi traskade runt Gamla stan i jakt efter tvättäkta turister. Finns det något mer underhållande än ryssar/italienare/amerikaner som storögt räknar tegelstenar på Stortorget och lyfter på gula älgar inne i turistshopparna? Just det, vansinnigt roande!

Allt spanande efter besökare med kameror på magen gjorde oss sugna på något odefinerbart. Med spänstiga steg hamnade vi i Gallerian och försåg till slutoss med varsinn yoghurtglass. (Ananas och jordgubb toppar just nu listan!)
Glada i hågen och gångades arm i arm begav vi oss vidare på stan. En runda hit, en sväng dit och en avstickare till ett helt annat ställe. Det är tur att stan är såpass stor att man ständigt upptäcker nya butiker och spännande affärer. (Inte för att vi hittade något speciellt i dag, men ändå.)
Systers käre make skulle dyka upp lagom till tre, vi slog oss ner så långt från fontänen vid konserthuset som möjligt. Jaaa, den är otäck! Inte minst för alla halvmeter stora råttor som jag har sett skutta omkring där på kvällarna. Hua... Och sen vet man aldrig vad för aktiviteter som har pågått runt hörnen för den delen heller.

När svågern dök upp pussades vi hej då. Hoppas att få till en dag tillsammans snart igen!

Visst gör det ont när höftböjare brister

Jag blev påmind om träning ett antal gånger innan jag verkligen kom till gymmet i går. Vad sägs om reklamen som Sats kör i tunnelbanan? Peppad var bara förnamnet när jag väl trillade in på Odenplan för att köra en timmas BootCamp. Svettigt, mjölksyra och mycket roligt!

Jag har haft rejält ont i höftböjarna sedan mitt långpass i lördags. Det är så ovant att ha ont och jag blir mest irriterad på det. Efter BootCampen stretchade jag lite själv men insåg att jag behövde experttips. Eftersom instruktörerna tillika PT:sarna fortfarande fanns i salen stegade jag in och ställde min fråga.

Sats har börjat sälja Nike! Ett par snygga strumpor blev resultatet på shoppingäventyret...

"Hmmm" och "Oj" var uttryck som användes när PT:n böjde och bände på mina ben. En kvart, tjugo minuter senare hade han skrattat åt hur stel jag var. Jag å andra sidan grinade rejält illa medan jag utförde diverse stretscher för att sträcka ut Ilopsoas. (som höftböjare heter på latin) (jaaa, klart jag måste stila) Lite mer rörligare och gladare vinkade jag hej då. Oerhört tacksam över att han offrade en kvart av kvällen till att få en stel träningsnarkoman att bli mjukare i kroppen. Nu så, nu ska väl jag kunna röra mig aningen smidigare framöver...

Nä, skavsåren blev riktigt räliga igår. Sår på flertalet tår, hälar och nedanför fotknölen (!) I stället satsar jag på ett par lowheels idag. Sådana mjuka, sköna som man kan promenixa ett antal kilometer i. Och det gjorde jag också.
Syster yster trillade förbi för en lunch i goda tvillingars lag. På vägen tog vi med oss Lila Faran och lämnade in den på lagning av punkterat däck. När den ändå är där passade jag på att beställa en serviceomgång. Nu ska väl hojjen bli fit for fight ytterligare ett par månader!

Annars hade vi en oerhört trevlig lunchtimma, jag och syster. Har inte träffat henne på flera veckor och det gör fysiskt ont i mig. Märkligt, det där. Och bara för att jag är ledig imorgon ska vi ses för lunch då med! Me like. A lot!
Nu: i väg till Odenplan för BootCamp!!

Splash

Jag hittade den här volleybollen i affären i går. Tja, en sådan kan alltid vara bra att ha, resonerade jag och dumpade den i korgen.

Döm min förvåning när jag bollade med den- och den sprack! I stället slicade jag upp den och fick ett väldigt gott mellanmål. Nu ska jag bara torka bort allt rött slaffs på golvet. Sen kan jag gå tillbaka till mitt artikelskrivande igen.

I väg på blåa faran

Nu kastar jag upp väskan på ryggen och beger mig hemåt. På kvällens schema står styrketräning och BootCamp. Förr i tiden gick passet under namnet PT-cirkel- men Sats vill förnya och amerikanisera sig. Thats why alla klasser nu för tiden lystrar till den engelska motsvarigheten.

Anyway
(jag måste också förnya mig!)
I vanliga fall gymmar jag och chefen varje måndag- och onsdagslunch. I dag satt hon i möte och jag får planera in den styrkan i kvällens program. Om allt går som jag förväntar mig blir det rygg-axel-bröst. Jaaa, jag vet. Det är många muskelgrupper att förena på en och samma gång. Men med supersets blir det finemang! Kan knappt vänta... See ya att Regeringsgatan!

Flyter på bra här!

Med tanke på ösregnet där ute, var det ett väldigt smart val att ta de här skorna idag!

Något bra på tv?

Äntligen lönar det sig att betala Tv-licensen! Nej, har inte fått påhälsning från Radio-tjänst. De måste, by the way, lägga ut massor varje år för alla dessa hembesök. Bensinen från Kiruna är inte precis gratis ;)

Nåja.
Till min poäng.
Om du är modeintresserad är det obligatoriskt att krypa upp i soffan mellan 22.30 och 23.55 i kväll. Då sänder nämligen SVT2 dubbla avsnitt av utmärkt mode-tv. Första delen av fem i "Modehuset Chanel" visas, och ger matnyttig fakta om grundaren Coco Chanel och om designern Karl Lagerfeld (som designade för H&M för ett par år sedan. Han blev visst vansinnig över att kläderna tillverkades i större storlek än 38...)
Klockan 23.00 följer en dokumentär om Giorgio Armani där dokumentärfilmare har följt designern under ett helt år! Inser du, precis som jag, att programmen sänds en stund efter läggdags går det även att se dem på SVTplay.

Men det kommer mer... (Jag vet, SVT måste ha fått en knäpp av något slag!) Nästa torsdag, den tredje september, visas första delen av åtta i ämnet skräck. Visst är det konstigt att man frivilligt söker upp skräck och tillåter sig själv att bli totalt livrädd. (samt riskerar få sömnbrist när man inte kan somna... ) Del ett skildrar skräck ur ett idéhistoriskt perspektiv och talar psykologi.
Thats all for now :)
Misssa inte!!!

Jag är bloggad

Ja. bloggad som i att någon har bloggat om mig. Inte alls lika knepigt som det låter, vad sägs om att läsa om mig på chefredaktör Felicias blogg? Jag tänkte väl det. In och titta (och det med basta)

På väg till jobbet

Cykellös men inte rådlös. Eller rättade sagt, man tager vad man haver och i detta fall var det apostlahästarna. (eller på vanlig hederlig svenska; fötterna) Jag gav mig i väg till Centralen och det var en helt fantastisk morgon med sol och bli himmel!

Tur som en tok gick tåget från den vanliga perrongen. I går busade det till sig rejält när jag, med andan i halsen och lagom sen, såg att tåget avgick från spår 18 i stället för vanliga spår 3... Spurt med väskan på ryggen och skutt ombord. I dag gick det enklare och hann till och med att köpa en kaffe!

Utanför susade ängar och skogar förbi. Efter tjugo minuter var Metro utläst och i Märsta försvann lugnet av alla dessa gymnasiekids som börjat skolan igen. Det märks att semestrar och lov är över nu!

Slutstation Uppsala och karavangång till massorna av pendlare skingrat sig...

... och någonstans bland alla cyklar fanns Blåa Faran.

Se där! Bägge däcken satt på plats. Styret, sadeln och ringklockan lika så. Inte illa för att vara en stad som Uppsala! (där jag blivit av med en styck cykel och ett styck framdäck) Svish längs gator, cykelvägar, över en järvägsövergång och under en bro...

.... och åtta minuter senare med vindrufsigt hår var jag framme vid redaktionen. Blåa Faran låses fast efter alla konstens regler i ett fast objekt. Nice, förhoppningsvis är den kvar i eftermiddag!

Då återstår bara att ta fyra trappor upp (utan hiss, så klart!) och bana väg fram till mitt skrivbord. Låt arbetsdagen börja!
Hur var din morgon?

Så blev det en ny vecka igen

Måndag morgon. And it´s a good morning! Solen skiner, brisen drar igenom löven och jag är för en gång skull utvilad. Dessutom har den värsta träningsvärken släppt och jag kan promenixa nästan helt utan smärta.

Enda smolket i bägaren är att Lila Faran har fått punktering. Märkte det i går när var på väg till en frukost med två underbaringar. (som lämnade lägenheten på Lilla Essingen för att leva livet på landet utanför Jönköping) Fram tills den har blivit lagad och servad blir det till att gå. Jobbigt. Allt kommer att ta så mycket längre tid och jag gillar det inte. Nej, tunnelbana är inget alternativ såvida det inte regnar. Men för att se det från den ljusa sidan; tänk så mycket mer av Stockholm jag kommer att få se nu!

Idag står alla möjliga saker på agendan. Bland annat gymträning med chefen under lunchen. Skoj!! Well, dags att börja göra lite nytta på jobbfronten.
Lots of love

Snart, snart

Nä, snart är det dags att släcka lampan och sova... Ska bara läsa ett kapitel till, kanske tre. Absolut inte fler än fyra!

dunka-dunka

jag tror grannen har fest. Det läcker in cigarettrök genom ventilerna och musiken dunkar i väggarna. Tja. Det är trots allt fredag och en vecka kvar till löning. Klart man måste fira!

Själv ska jag vara exakt så tråkig som jag lovade mig själv att aldrig bli. Med det menar jag att lägga mig innan tresnåret en fredagskväll. Det har blivit dags att krypa till kojs om en stund. När jag som sextonåring skakade hand med mig själv om ovanstående hade jag ingen aning om att det var så intensivt att jobba! Behöver verkligen sova ut imorgon och ska kasta mig ut i en galen jakt för att fånga jon blund i flykten... Sleep tight my darlins

catching raindrops in my hands

..

Det här syns utanför mitt fönster nu. Jag är inte speciellt sugen på att ge mig ut i det. Råkade ut för liknande i tisdags då var på väg till Uppsala station. Jag fångade regndroppar... Så många att jag själv droppade. Tågvården undrade om jag hade simmat klädsim. Haaa.
Nope, dags att cykla hem. Håll tummarna att himmelens slussportar ska stängas. Eller tipsa mig om det bästa regnstället som finns.

Jag motar hösten med en somrig klänning och ballerinaskor. Det verkar vara den sista skriande chansen att njuta av soligt väder. Ja, om man nu ska tro SMHI... Jag vill verkligen inte ha kyla, kala träd och mörker. Usch och fy och hemskheter.

Förutom fasan för bistrare tider är det mesta riktigt bra! Körde ett äkta mördarpass för ryggen igår. Det var chins, latsdrag, rodd, ryggresningar och ett par rejäla mag-genomkörare. Härligt, slitigt, mjölksyra och tillslut nästan kramp.
Yeah! Adrenalinet forsade och jag kände mig (nästan) hur stark som helst! Det är nästan med besvikelse som jag inte har någon träningsvärk idag. Lite stel kanske, men inte någon som helst antydan till smärta. Lika bra det kanske, då är man lite mer rörlig och kan göra desto mer... Haha. Sicken självplågare man är... Och jag måste tillägga att det trots allt är skönt att vara tillbaka i rutinerna igen.

I´m lovin it

Jag har hittat en stark konkurrent till Terrorist-Peter. Ja, nu heter han naturligtvis inte så utan ett namn jag i all min fyndighet kom på mitt under en ovanligt hård PT-cirkel borta i Sundbyberg. Nu har jag inte varit på det gymmet sedan jag flyttade till Kungsholmen. Men jag har saknat Peters cirklar.
Jo, ja. Jag vet.
Det finns andra gym som också kör PT-cirkel. Inga av dem har varit speciellt spännande eller utmanande. För det mesta har det varit löjligt enkla stationer med överdrivet mycket vila. Eller deltagare som tror att det är en söndagspromenad och sinkar träningen för alla andra.
Så hittade jag Alex på regeringsgatan. Han som driver på tills man knappt vet vad som är fram eller bak. Som får lungorna att tjuta efter syre och musklerna krampa. Han som oavbrutet gastar "Vad sysslar ni med, tror ni det här är ett pensionärshem eller? Snabbare!"

Energin flödar, pulsen dånar och muskler kämpar.
I love it...

Här är passet i siffror.

Tidpunkt: 18.30
Vad: PT-cirkel (eller boot camp som det heter nu för tiden)
Tid: 61.12 min
Maxpuls: 193 slag/min
Snittpuls: 172 slag/min
Total Energiförbrukning: 373 kcal
Träningseffekt: 4.1

Varför jag inte har någon sluttid för Midnattsloppet

Jag hade i alla fall en grön tröja för att matcha löparnas...

Let me tell ya.
Det har inte blivit överdrivet mycket träning i sommar, inte som vanligt. Dels har jag inte haft tillgång till gym (hello Öländska landsbygden...) och dels att jag ville ta en paus. När jag satte i gång igen var jag inte förvånad över att flåset var kasst. Men jag var inte beredd på att det skulle vara så mycket jobbigare.
Under en runda i somras blev jag totalt slut. Jag hade förstått det om jag varit 1) totalt sömnbristad 2) sprungit i motvind 3) haft på mig stövlar med betong i. Men kunde inte kryssa i någon av rutorna och tänkte att jag helt enkelt hade förlorat allt vad juste flås heter.
Jag klagade inför syster och hon tog en titt på mig. Kollade i ögonen och konstaterade att jag såg ganska blek ut och tyckte att jag borde kolla HB´t. So I did. Det hamnade på 98. Med järntabletter innanför västen känns det betydligt bättre och jag ska kolla upp om någon vecka igen.

Alltså. Det var därför jag inte sprang något Midnattslopp i år. Jag hade aldrig orkat runt- och om jag hade gjort det skulle det gått så fruktansvärt långsamt att jag hellre hade gett bort min Gucciväska än att låta tiden bevaras till eftervärlden.
Men...
Jag hade gott sällskap av Pernilla när vi hejade på löparna under regntyngda skyar. Vi upptäckte ryggen på Tessan och uppmanade trötta löpare att höja blicken och fokusera på målet. Vi såg Malin Ewerlöf och Isabella Svensson. Tjoade lite extra på de som såg bekanta ut och applåderade i kapp med resten av folket. I slutet när startgrupperna började ta slut sökte vi oss till ett litet mysigt café. Tog varsinn kaffe och såg hur vattnet stänkte runt fötterna på de sista löparna.

Pernilla med sin kaffekopp och blicken vänd mot gatan.

Måndag morgon igen. Jag har jobbat en hel vecka och börjar så sakta komma in i rutinerna igen. Efter halva första arbetsdagen kändes det som om jag aldrig varit borta. Tja, förutom allmän förvirring vill säga. Jag var helt och hållet bergsäker att jag började på tisdagen. I praktiken var det på onsdagen. Kollegorna ruskade på huvudet och frågade vad jag allsindar gjorde där en hel dag tidigare än som var nödvändigt. Jag fann mig dock relativt snabbt och sa att jag älskar mitt jobb alldeles för mycket för att stanna hemma... Haha.

Okej.
Som ni vet vann jag två VIP-biljetter till Madonnas konsert på Ullevi förra veckan. Kort efter såg jag att Sats Stureplan hade en tävling. Uppdraget var att skicka in en bild som syboliserade träningsglädje och första priset var en PT-timme. So I did, ett par dar försent. Det verkade dock inte spela någon roll i sammanhanget, gissa vem som fick ett roligt mail ett par veckor senare?!

Robin ringde när jag satt på tåget till Göteborg och jag drog kort min träningshistorik och vad jag ville uppnå med gymmandet. Vi bestämde tid i torsdags och jag uppenbarade mig på Stureplan. Fokus låg på axlar, grymt bra att få nya övningar att bygga dem med. Han körde på bra och jag var nöjd. Träningsvärken kom tacksamt dagen efter och låg som en smärtsam slöja ett par dar. Underbart skönt!
Jo, ja.
Det ÄR märkligt hur man kan gilla att det gör ont. I alla fall när det rör sig om träning, haha. Nu ligger en hel vecka framför- full med jobb, träning och förhoppningsvis en hel del sol!

Det ringde på dörren...

Titta vad jag fick idag!

på ullevi!

det börjar bli fullt med folk på ullevi nu! Vi har verkligen de mest perfekta platserna: längst fram på vip-avdelningen men ändå under tak. Kanon eftersom det har regnat större delen av kvällen. Jag tror och hoppas att det här kommer bli en hejdundrans konsert!!

Snart Madonna

I går kväll sprang jag ihop med Marcs före detta kollegas dotter (visst låter det krångligt...) En superhärlig tjej som inte bara fixar naglar utan även är make up artist. Hon erbjöd sig på direkten att fixa både mig och Tess inför Madonnas konsert! Vi kommer lugnt bli snyggast under konserten! Om en stund hämtar jag upp Tess. Ser fram emot en dag på stan och framförallt till VIP-paketet ikväll!

Sol, sol, strålande sol!

Jag tycker egentligen inte att klippor kan ligga under benämningen strand. I mean, det hörs ju på själva namnet att ordet strand är synonymt med sand. Fast fördelen med sten är att man slipper en massa sandkorn mellan tårna och överallt annars.
Vi, jag och Marc, träffade en av hans kompisar som körde någonstans utanför stan. Fråga inte vart, jag har svårt nog att orientera mig inne i Göteborg och inte en chans att jag lyckas utanför skyltarna.
Ja, ja.
Det var trängre än i en sardinburk bland platserna i solen. Vi spanade en lång stund innan vi tillslut bestämde oss för en klipphäll. Filten breddes ut, solkräm smetades på och jag placerade mig i horisontalt läge. Ahhh.... solen; gör ditt jobb!

Efter en stund buffade Marc på mig och ville bada. Så klart! Han skuttade iväg som en bergsget medan jag tog det aningen lugnare. Vid kanten förstod jag varför så få hade vågat sig i. Det vimlade av brännmaneter! Jag drog mig till minnes från förra året i Halmstad när jag brände mig illa på dem. Aldrig att jag hoppade i vattnet där!

Vi spänstade mot den lilla viken där alla barnfamiljer fanns i stället. Inga manter men svinkallt vatten! Jag brukar inte vilja bada under 25 grader, men det här var bara fånigt kallt! Det blev några simtag innan jag drog med mig Marc placerade mig i solen igen.
Nu, flera timmar senare är jag färdigmejkad och ska ut en kväll på stan. Kan ju inte bli annat än succé!!!

I väntans tider

Vi väntar på bättre tider. Läs; vi väntar in gryningen. Låter det konstigt? Inte då! Marc jobbar natt på lördag och söndag. För att komma in i rätt fas vänder han dygnet upp och ner redan nu. Inte för att jag just nu kan hitta några bevis för det på google, men menar han det så menar han det. (och därmed basta!)

Ett par timmars filmkollande, zappande mellan diverse kanaler och slösurfande är i varje fall jag ganska trött. Bara någon timma till så är jag klar för sängen. Nåja, så friskostig ska jag väl inte vara i min beskrivning. Jag sover faktiskt på soffan och det är inte allt för illa. Jag menar, kunde ju ha blivit hänvisad till golvet! Nope, nu börjar visst någon galen talk show igen efter reklamen. Och under tiden reder jag och bror ut livets mysterier.
Lots of love and sleep tight!

En dag i parken

När klockan närmade sig halv tolv var fyra maskiner tvätt avklarade, frukosten intagen och hela jag längtade efter sol. Marc visste om en bra park i närheten. Tjoho, eller nåt i den stilen. Medan jag försökte få plats med en filt, bikini och bok i en alldeles för liten väska höll Marc på med något mysko i köket. Vad ville han inte riktigt säga...

Några minuters promenad och vi hamnade i gräset. Ahhh, solen är skön och helt enkelt toppen! Dessutom målar den brun hela kroppen... (ja, ja. Erkänner väl att det där var två rader ur en barnsång som man sjöng flitigt under sommarmånaderna) På tal om brun, jag börjar få en riktigt fin bränna nu. Det syns inte så bra på bilderna, ni får helt enkelt vänta att beskåda den nästa gång vi ses. Hahaaa.
Efter ett par timmars solande och läsande plockade Marc fram det han hade pysslat med i köket; massor av vattenmelon i lagom stora bitar. Perfekt!!!

Nu ska vi äta lite, gå ett par svängar på stan och sen till gymmet. Jag längtar!! Har inte tränat ordentligt på ett par veckor och musklerna vill inget hellre än att få slita rejält. Marc har tränat tungt under flera, flera år och är min stora inspirationskälla när det kommer till träning (och mycket mer för den delen, men just styrketräning är han en fena på) Han har lovat att visa några grymma övningar. Nice, ey! Som en final av en fantastisk dag satsar vi på en utekväll. Göteborg kanske inte är så illa trots allt!

I götelaborg!

I går övergav jag Öland för den här sommaren. Det har varit sköna dagar på landet med familjen. Precis det som behövs för att lugna ner andetagen och för att hämta kraft inför hösten.
Just nu sitter jag i brors soffa i hans nya lägenhet mitt i Göteborg. Vi har väl inte planerat så hemskt mycket inför dagen. Ett par timmars gym (äntligen!!!) strosanade i butiker och sola i slottsparken. Kanske grilla i kväll eller något annat somrigt. Det ska i varje fall bli väldigt roligt att få träffa brorsan igen, prata och bara umgås. Förhoppningsvis kommer den andre brodern hit från Halmstad i morgon!
Lots of love

Löpning på landet

För någon dag sedan sprang jag nio kilometer, sträckan mellan husen som mamma och pappa har. (De firar btw 38-årig bröllopsdag på fredag!) När parenteserna kom bort ett par timmar senare undrade de hur det hade gått. Jag meddelade min tid och mamma utbrast att det är lika länge som det tar för henne att cykla.
Ahhh...
Där fick jag en idé.
I går testade vi hur det kändes att mamma cyklade medan jag sprang bredvid. Vi fick ihop sju och en halv kilometer på 35 minuter. Bra tempo under hela passet! I kväll drog vi på lite mer och lite längre. Förbi Hulterstads kyrka. Förbi fårhagarna och hästområdet. Precis innan runstenen vid Seby läge vände vi och fick motvinden i ansiktet. Friska vindar, som det brukar stå i romanerna. Lite mer än 11 kilometer och 51 minuter senare stod vi på gården igen. Jag spurtade de sista tre hundra meterna och fick oväntad hjälp av grannarna som tjoade! Haha, helt underbart...
Cykel/löpning var ett klassiskt exempel på att förena nytta med nöje; prat med mamma och kilometer i benen. Bästa sättet att avsluta en härlig sommardag på lander.

Aj, vad ont det gjorde!

Där står jag böjd över dillkronorna och höll som bäst på att nappa knippen. Pappas bikupor är belägna ungefär tio meter från landet och enligt honom inte ens bry sig om mig. Kepsen var djupt nedtryckt över pannan och håret inbuffat. Allt för att nyfikna bin inte skulle tycka att min lingula hår vore nåt att trassla in sig i.

Till höger, bakom den röda ladan finns kuporna.

Det gick en minut och några sekunder. Plötsligt hörde jag ett ilsket surrande runt vänster öra. Jag stelnade i en högst obekväm pose och önskade det där biet miltals iväg. Surrandet ökade, blev mer intensivt och ihållande.
Illa.
Det här var inte alls bra.
Ett tecken på att det lilla asaet är rejält uppretat och bara har en tanke i sitt lilla huvud.
Att sticka.
Det brände till å det vildaste på baksida axel. AJ!!! Jag tog till flykten och fick till rekord på 40 meter spurt, tappade flipflopsen på vägen och var på vippen att tjuta "Jag blev stucken!!!"

De krälar ut och in i flustret för att komma in till vaxkakorna och lämpa av nektaren.

Det gjorde jag väl i köket och medan mamma hämtade salubrin (Det används fortfarande!) mässade jag aj-aj-aj-aj... Det värkte långt in i axelleden och jag fick snabbt en hettande bulle. Syster for in och blängde surt på gadden som jag höll i handen. I den andra fanns dillen ihopknycklad. Tur att jag inte hade tappat den, hade inga som helst planer på att gå ut i landet igen för att hämta ny. En gegga av vatten och alvedon smetades på sticket och det hela lugnade ner sig. Men det tog i runda slängar tre timmar innan det slutade värka och ytterligare ett par innan det inte kändes alls. Tur att bina ger så god honung, annars hade jag antingen bränt ner kuporna eller drällt DDT i dem...

Där, vid den vita pricken blev jag stucken. Rackans vad ont det gjorde!

Lena öron och smultronstrån

Kalvar är oemotståndligt söta varelser. Det vet alla som någonsin har råkat dem. Just därför har jag och syster haft en gammal kär tradition; att klappa dem bakom öronen första kvällen vi är på ön. Och traditioner är till för att följas. Sagt och gjort. Vi gick tvärs över vägen där grannen har sina småttingar. Och allt var som det brukade, först är de jätterädda och ingen vågar gå fram. Sedan buffar de på varandra tills den modigaste traskar fram. När resten märker att tjejerna vid stängslet är farliga hänger de på. De trängs med fuktiga mular. Alla vill bli kliade och missar man någon muar de för att få uppmärksamhet. Haha, ljuvliga kalvar! Tur att varken jag eller syster är kinkiga med lukten de sprider. Jag menar, kalvar doftar inte direkt hallon, men eftersom de är så söta blir de ursäktade ;)

Och när man är i Triberga passar det utmärkt att fortsätta vandringen ut på stora alvaret. (Det är aldrig långt borta) Längs en grusväg, förbi de oändligt långa murarna och över färisten- ett galler tvärs över vägen som kreatur inte vågar passera. Med kalkstenen under fötterna och vinande sommarvind genom håret är det kalas att spana växter och annat som bara finns här.
Plötsligt hördes ett dovt tomp-tomp-tomp. Ljudet blev starkare och starkare. Och där kom ett trettiotal tjurkalvar emot oss i vansinnig fart! Missförstå mig rätt nu, jag uppskattar mucho att lantbruket går framåt och att bönderna föder upp biffdjur. Men jag är inte lika förtjust i att stifta närmare bekantskap med tjurar. Det spelar liksom ingen roll att de inte är fullvuxna, tjurar är alltid tjurar och inget att leka med.
Suck.


I stället flanerade vi runt på behörigt avstånd från tjurkalvarna och sparkade lite i gräset. Och plötsligt böjde sig mamma ner och utbrast "Kolla här, det finns smultron". Inte lite heller! Jag fann mig själv pyssla ihop ett par strån, något jag inte gjort sedan jag var sju år!
Det var faktiskt riktigt skoj att få till det längsta strået, leta bland revorna efter fler bär för att trä på. Vi fick ihop så många bär att min röda tröja fick komma till hands. Tja, man kanske skulle fixa en egen liten smultronodling någonstans i stan när jag kommer hem!

Precis som det ska vara

Jag sysselsätter mig med en mängd av saker som jag aldrig gör hemma. Som att fota en vackra blommor, baka småkakor och att ta upp potatis. Men det är nog det som är sommar, i alla fall för mig. Och för ett par dar sedan kom syster yster med käraste svåger hit. Lika oväntat som lyckat. Och vi har väl stort sett gjort det man bör göra på semestern; ta det lugnt och återupptäcka hur man drar djupa andetag igen.

Mamma och jag har bakat och bakat och bakat. Bland annat har vi gjort bröd med valnötter, pumpafrön, aprikoser, solrosfrön och andra nyttigheter.

Doris är en galet rolig Jack russel som har jagat mer än halva livet. Nu är det inte lika mycket av den varan längre men hon är lika förtjust i att hämta pinnar och bollar som Xena är! I bakgrunden ser ni min kusin Robert, fantastiskt skicklig glaskonstnär.

Det känns nästan som en slags terapi att sätta hackan i jorden, gräva fram knölarna och lägga dem i kärran. Igen och igen och igen. Därefter går turen över till de långa raderna med gul lök som får torka i solen någon dag innan de hamnar i luftiga löksäckar. Och jag blir totalt genomsmutsig om händerna, precis som det ska vara.

Vi går ut, ut och fiskar

Pappas släkt har varit ölänningar sedan tidernas begynnelse. Ja, i alla fall finns det anteckningar i kyrkböckerna att de varit bofasta på ön sedan 1300-talet. Genom århundradena har mina förfäder fiskat och pappa har varit noga med att ta med mig och mina syskon på sådana turer. I år kände jag inte riktigt för att hänga med ut på böljan den blå. Men svåger önskade inget högre än att få följa med, (Han hade enligt säkra källor pratat hela vägen från Estockholmo till ön hur skoj det vore att fiska) och pappa var inte sen med att ta fram näten.



Medan svåger och pappa rodde ut passade jag, syster och mamma på att promenixa längs strandkanten. Tyvärr var det högvatten och ostlig vind. Det betyder att sanden och flisorna är täckta av vatten och mängder av tång (som blåst in från havs). Men det hindrade inte oss från att vada i strävt gräs och andas havsluft. Ja, så mycket av den varan det kan bli vid östersjön!

Några skutt på stenarna i vattenbrynet hanns också med. Liksom att duellera i vem som kunde flest fåglar. Ahh, jag tror jag hamnade hopplöst sist. Det här med fåglar och insekter är inte min kopp the... (Till pappas stora sorg) Och det mest onödiga är att de få jag kan, kan jag på öländska och inte deras riktiga namn. Haha, ni kan ju ana hur röd i ansiktet man blev under biologin på högstadiet när sjöfåglar och andra fjäderbollar sorterades! (Nä, de heter strandvadare och inte sillpipe...)

Morgonen efter, precis före soluppgången for männen i familjen ner till sjön för att hämta upp näten. I det innersta nätet sprattlade en lax! Den var så stor att den inte hade fastnat ordentligt i öglorna, när pappa och svåger kom med båten blev den superstressad och slet sig. Men pappsen har varit med förr, han kastade sig framåt med oanad smidighet, vispade om med håven och just innan firren försvann under båten simmade den rakt in i pappas fälla. Ha!

Fem kilo rosa lax rensades på ljugarbänken invid muren. (Hur jag vet hur mycket den vägde? Det kom en våg...) Förutom bjässen trasslade 22 flundror, eller rödspätta som det heter på fastlandet, in sig i näten. Ett bra dagsverke och middagen var fixad.
Bra där!!