Hemligheter på gång

Jag har ett top secret fotouppdrag från tidningen. För att inte sticka ut allt för mycket drog jag på mig solbrillorna. Jag klädde mig som om jag bara var ute för att njuta av vädret. Köpte till och med en mjukglass för att smälta in bland alla turister. Letade runt både här och där. Hittade inte ett smack. Drog mig vidare till Det Mest Idiotsäkra Stället Av Alla för mitt uppdrag. Totalt tomt.
Vadan detta... I annat fall ser man X i varenda gathörn Hmmm, får leta vidare med andra ord. (Men fånga det på bild, det ska jag signe mig göra!)

Så mycket kortare är jag inte... Hon har heels på sig idag!

Annars lunchade jag med syster yster. Att träffa henne kändes ungefär som när man får varm choklad efter att ha varit i skidbacken hela dagen och börjat frysa. Eller när man får lipbalm på nariga läppar... Tror ni förstår min bild! Det var en härlig timma tillsammans med my darlin!

Och snart är det dags att packa ihop den rosa datorn och dra mig mot Odenplan. Där väntar Sofy och Tess för vidare färd mot Jane och Tyresö. Har även hört rykten om en hemlig gäst. Ahh, vill veta nu på en gång! (Hemligheter är sååå -06) (det var lite smått irionsikt menat, ni hängde med där va?)
Mela trillar in en stund efter och sen blir det BBQ för allt vad verandan håller för. Det är ljuvligt väder ute och jag tror, vet och hoppas att det blir en fantasisk kväll! Åh, jag längtar!

Sweet!

Dagens bästa, direkt från automaten och precis lagom kall. Det enda som saknas är massor av lime och ett martiniglas!

Blåsta brudar

Efter en slummertur på tåget var det dags att kicka igång systemet igen. (jag är förresten SÄKER på att det inte var av trötthet som jag däckade. Inget som helst syre och en fyrtiogradig hetta i vagnarna gjorde sitt...) Jag cyklade i väg till en lummig oas till innegård. Där väntade hembakade kakor, gudomligt kaffe och ett intervjuoffer som var van att prata på. Det brukar vara så med politiker... Haha.

I alla fall.
På vägen hem mötte jag en tjej på joggingtur. Inte nog med att hon tog upp hela cykelbanan, hon hade en cigg i ena handen. Scuse!!! Jogga OCH röka på en och samma gång?
A) är det inte vansinnigt jobbigt att hålla koll på glöd och steg samtidigt? B) Hur drar man bloss samtidigt som pulsen galopperar? C) Är det inte helt och hållet- fullständigt och otroligt- genompuckat att dra in tusentals giftiga ämnen i kroppen samtidigt som man försöker belöna den genom träning?

Gav nikotinet en kick att fortsätta framåt, var hon en sådan inbiten kedjerökare att det var omöjligt att avstå en stund? Nä, jag vet inte. Bara att jag faktiskt har belägg att säga "Din dumma blåsta brud"

Dumma toffelhjälte

En lika lång promenix tillbaka till tåget i dag. Fötterna tyckte inte alls om det och svarade med skavsår. Aj!

Toffelhjälten är på gång

Har cykeln punka får man promenixa. Det är förvisso en ganska enkel slutledning, jag har inte så värst många andra alternativ. Och nej, buss är inget alternativ. Inte heller att lifta eller sno en longboard eller för den delen knycka en annan cykel. Men jag har inget emot att använda apostlahästarna. Passade på att uppdatera mig på nyhetsfronten med P1-morgon i lurarna. (rekommenderas till samtliga som vill få djupare och intressantare analyser än de som serveras i snabbformat på tv.) Dessutom fick jag ett farligt schvung i benen.

Toffelhjälten har kommit fram till redaktionen. Trettiofem minuters promenix och fötterna tyckte att det var nog.

morgonjogg har guld i mun

På väg ut för tio km morgonjogg.

Vilken fantastisk morgon det är där ute! Och det finns (nästan) inget bättre sätt att uppleva den än att traska ut själv. Någonstans mellan 04.34 och 04.38 snörades dojjorna på. Tog rundan som jag alltid tar- fast baklänges. Ja, nu sprang jag inte bokstavligen baklänges (även om jag har hört att det ska var himla bra) utan tog varvet i motsatt håll. Det krävdes ett par sekunders extra tankekraft vid några svängar, annars gick det kalas!

Jag slås gång på gång av hur fantastiskt vacker min stad är. Kungsholmen är ett klassiskt exempel på hur vatten, grönområden och strandpromenader kompletterar varandra. Jag mötte en annan joggare och ett partygäng under rundan. Annars helt stilla.
1o km och 180 meter senare var jag hemma igen och vilade mig en stund mot husväggen. Det känns bra nu.

Lutade mot räcket väntade vi in de andra. Vilken idyll!

Jag och Lila Faran väntade på att gänget skulle dyka upp. Vägbyggen och annat tjafs gjorde att de fick ta värsta omvägen runt stan. (Tacka vet jag cykel, där dundrar man på som bara den!) Men jag led inte speciellt mycket av att hänga vid Långholmsbron. Måste ha sett riktigt världsvan ut då en fem- sex stycken frågade om campingar, cafeer och närmaste vägen in till city. Haaa, me like!

Herr O i flintastek-ätar-tagen.

Efter en halvtimma eller så dök tre grabbar upp, fullastade med papperspåsar och engångsgrillar. Efter en stunds spatserande på ön hittade vi en plats som inte var:
1) nerlusad med precis alla andra
2) förorenad med diverse skräp
3) titinusframkallande av musik; volym jättehög.

Sommarens bästa!

Fler och fler dök upp, tillslut var min masaiifilt alldeles fullpackad av glada människor. Vi satt kvar till solen sänkte sig ner i vattnet. Den tidigare hettan seglade bort och ersattes av mygg och fuktig kyla.
Vi vinkade hej då och jag tog Lila Faran över Västerbron och trampade hela vägen hem.

i ny kostym

Från Örnsköldsvik till Västerås på mindre än tolv timmar. Just nu bevakar jag Kd´s riksting och har därmed svishat från att vara nöjesreporter till politisk journalist. Ombyte förnöjer, n´est pas?

Det här kallar jag pressrum. Pepsi max i obeskrivliga mängder (efter andra flaskan ska samvetet ifrån...) och mackor till hårt jobbande journalister. Det här är annat än för ett par veckor sedan....

På hemvägen hamnade jag mitt i festen

Vrålåket är snart på väg!

Solen var som hetast när vi kickade igång hemresan från Örnsköldsvik. Det blev ett par längre pauser i gasset och jag njöt för fulla muggar av naturen. Norrland är SÅ vackert! Funderade på en sväng om jag ska bege mig längre upp i landet, sälja lägenheten och skaffa hus (med tillhörande trädgårdsmästare...)

Högakustenbrons helt enorma brospann imponerade stort!

Det blev ändå ganska dryga timmar i bilen. Detta trots radions alla tänkbara kanaler, cd-skivor och trevlig sällskap. Vad sjutton hittar man på när det spritter i benen men det är alldeles för många mil hem? Thats right, vi stannade till vid Den Gyllene Måsen... Milkshake och tilltugg passade alldeles utmärkt!

Lunchpaus i Härnösand med en våldsamt vacker vy över kanalen.

Ju längre söder ut vi kom, desto fler blev mackarna och de tvåfiliga motorvägarna. Landskapet plattades ut och myggen försvann. "Nu är vi tillbaka till civiliasationen" frustade jag och syftade på att mobilen fick täckning.
Back in Uppsala hoppades jag på en lugn- och framförallt tyst- tur hem till Stockholm. Ack vad jag bedrog mig (som det brukar heta i litteraturen). Ombord trillade fjorton glatt språkande damer och herrar. Festen var i full gång och de lät alla, från första till sista vagn, veta att just de hade våldsamt roligt. Och där satt jag, mitt bland kalasfolket och ville inte alls vara med i leken. Behövs det sägas att jag blev lättad när väktare kom på tåget i Märsta?

många mil i bil...

...har det blivit idag, närmare bestämt 58 stycken. Som jag skrev i går är jag på jobbuppdrag utanför Örnsköldsvik. Färden gick från Uppsala runt fikadags i förmiddags och vi- jag och chefredaktören- slingrade oss uppför kusten. GPSen strugglade från första sekund och vi fick klara oss utan den. Tur att det bara var att följa E4an norrut och inte längs knepiga kringelikrokar.

Det har gått väldigt bra idag. Vägen har varit fin, lagom med trafik och bra radioprogram. Det enda sura var att sommaren bevisade sin existens och jag satt i en bil. Gissa om pauserna blev långa... Haha, det straffade sig och hela resan slutade på makalösa åtta timmar! Nåja, nu är vi äntligen framme och första intervjun är avklarad. I morgon väntar i runda slängar tio stycken. Ja, det gäller att ta tillvara på tillfällerna när intervjuobjekten finns på plats.
Det är med andra ord dags att säga godnatt.

I morgon tänkte jag uppleva det fantastiska landskapet med en joggingrunda. Det ska visst vara det bästa sättet att se nya platser och samtidigt får skjuts i benen. "Galet", tänker ni förmodligen nu. "Ska tjejen med sämre lokalsinne än en tändsticksask ge sig ut i okänd terräng, alldeles allena med en oroande, överhängande risk att tappa bort sig totalt!"

Med rätta, my darlins. Men jag har en idiotsäker plan. För att inte säga dubbelidiotsäker; Det finns en sjö nedanför slänten. Enligt säkra källor (folk som har bott här sedan Kalle dussin härjade i ryssland) är det 12 kilometer runt och bara att följa en väg. Hur "bara" det nu är återstår att se... Och det får ni göra via snygga bilder imorgon! Jag har alla foton på mobilen, den har ingen täckning och jag kan inte skicka över bilderna till bloggen. Suck, både ni och jag får vänta tills vi kommer tillbaka till civilisationen igen!
Sleep tight!

Tokhög av en massa pressar

Nä, cyklade inte på promenadstråket! Bilden är från en annan solig dag. Min sträcka går en bit upp till höger, men visst har jag en fin pendelväg varje dag!

Galet vad man hamnar utanför rutinerna när vardagen inte ser ut som den brukar. Jag pratar så klart om träningen... Det har gått hela fyra dagar sedan gjorde något i röra-mig-syfte. Jag vet, det är illa!
I går hade jag packat träningsväskan för att på kvällen köra ett högintensivt benpass. Under eftermiddagen plingade mobilen till med en förfrågan om en fika. Och en sådan bangar man inte. (Inte ens för träning på Sats.) Således hamnade gymväskan på hallgolvet och ersattes med den lilla nätta varianten. Kastade mig upp på Lila Faran (hmm, syster tycker mer den ser blågrålila ut, men så går det inte benämna hojjen) och trampade i väg till Medis. Ett par timmars promenad i solstrålarna, kaffe i en park och härligt prat var jag glad nog för resten av kvällen.

Därför var det inte ett dugg svårt att gå upp vid halv fem imorse. Träningsprylarna var redan klara och var bara för mig att svänga till en lunchlåda. Hrmm, fantasin har krymt till minus åtta och jag har ätit detsamma på kontoret i nästan tre veckor. Tragiskt? Oerhört. Men det är fortfarande gott och så länge jag inte tröttnar lär jag inte bryta trenden i brådrasket.
I alla fall.

I väg jag for och njöt av friden längs Norr Mälarstrand. Passerade Stadshuset och Centralen utan att behöva plinga en enda gång. (Jaaa, jag är en sån som vill komma fram snabbt och blir tokirriterad på bilar i cykelfältet, flanörer som skuttar ut framför däcken och övriga cyklister som tar ett tramptag var tredje minut och tvångsmässigt måste hålla sig i exakt mitten av banan)

Jag hade andra byxor idag, men finfina linnet från Röhnisch fick göra mig sällskap.

Det märks att sommaren har gjort sitt intåg; det var bara jag och en annan tjej på Sats Hötorget. Nice, kunde jag sjunga med i låtarna och låtsas som om det var mitt alldeles egna privata gym. Haha, riktigt underhållande! Mellan mina soloakter tokpressade jag benen. Jag är inne på slutfasen av splittet och börjar kunna det här med benböj, utfall, enbens-pressar, raka marklyft, lårcurl och höftlyft på boll. Pulsen var hög passet igenom med diverse upphopp och stafetter med mig själv. (Som sagt, tur att jag var ensam!) De avslutande tjugo minutrarna på löpbandet var riktigt, riktigt jobbiga!

Alldeles hög av träningsendorfiner och ett par tjog av träningsglädje dansade jag iväg till Uppsala. Frukost på tåget, DN och det kunde knappast ha blivit en härligare start på dagen!

Jobbkväll

Det känns som om jag har levt i ett vakuum de senaste dagarna. Timmarna har flutit in i varandra. Jobbet varit konstant och jag har knappt veta vad som är fram och bak. Tanken var att det skulle lugna ner sig nu. Well, är det inte den som räknas... Imorgon går färden till Örnsköldsvik och det är åter igen dags för ett par intensiva dygn.

Egentligen skulle jag varit hos Jane nu tillsammans med resten av superkvintetten. I stället är jag hemma och snickrar ihop en artikel om en amerikansk gospel/pop/r´n b-artist. Han är gigantisk over there, inte lika stjärnbeströdd här. Dead line är satt innan avfärd till norrland imorgon och det finns inte en chans i världen att jag hinner på morgonkvisten. Tjejen som egentligen skulle skrivit är sjuk. Uppdraget hamnade på mitt skrivbord sent i eftermiddags. Eftersom ansvaret att fylla sidan ytterst är mitt är det även min uppgift att slutföra det.

Nåja, artikeln ska skrivas hur eller hur. Bara synd att det blev just i kväll. Fast å andra sidan kommer det fler grillkvällar och tillfällen att umgås med supertjejerna.
Vi hörs, my darlins.

Rapporter från mittens rike

Tack för att ni höll tummarna för mig i dag! Hur skulle det annars ha gått så bra att köra från Uppsala till Aneby? Jorå, tjejen som knappt hittar till sin egen bakficka tog både sig själv, bilen och chefen till småländska Aneby. Turnén är på gång igen, med andra ord!
Jag kommer just från sista samlingen och tänkte sätta i gång och skriva. Jag menar, bäst att få det på pränt innan orden försvinner.

Hoppas ni har haft en bra midsommar i stugorna! Dansat grodor, ätit sill och umgåtts med vännerna. Glöm för all del inte sju sorters blommor under kudden!!
Nope, måste sätta igång om någon text ska bli klar innan midnatt.
Lots of love

Underbara lediga dag

Fördelen med att åka iväg på turné är att man her ett par lediga dagar efteråt. I går spenderades den i goda vänners lag. På morgonkvisten tog jag pendeln till förorten och syster yster. Efter en sväng i Huddinge centrum insåg vi att frukost var en god idé. Jag kom upp lite för sent för att hinna med frulle och även syster hade trynat aningens för länge. Vi båda har en thing för American pancaces- det fick det bli! Vår egen variant av pannkisarna är hur bra som helst. Specialtricket? Extra ägg, vaniljyoghurt och dinkelmjöl. I sällskap med nektariner blev det en strålande början på dagen.

Samtidigt som syster begav sig vidare för att rädda liv (läs; åkte till jobbet) träffade jag Lena. Vi kombinerade nytta med nöje och promenixade till Sats. Gissa om jag ville ge henne en rejäl träningsvärk, heheh. Ett helkroppsprogram stod på schemat och jag valde ut mina favoritövningar. Lena är begåvad med en otroligt bra hållning och det har hon nytta av i styrkesammanhang. Hon var grymt duktig och gav verkligen allt! I´m so proud.

Efteråt letade vi reda på stans bästa matställe och satt där tills vi skämdes. Ja, då hade vi inget annat väl än att byta ställe för en kopp kaffe. Det perfekta vädret gjorde att vi hellre tog fötterna än tunnelbanan. Hela vägen hem till Kungsholmen med stopp ungefär var tjugonde meter för att skutta in i någon inredningsbutik. Lena är nämlingen min musa när det kommer hur The lägenhet ska bli. Hon ger massvis med bra idéer och får mig att tänka utanför boxen. Hmm, det blir nog bra tillslut!

Himla frusterande kväll!

Den enda Blogger boot camp-tröjan jag såg var min egen.

17.53
Bråttom, bråttom. Jag skulle vara nere i Hagaparken för Parloppet dryga halvtimman senare. Tunnelbanan var sen och jag kastade mig in i vagnen. Manade på föraren att gasa på, joggade genom parken och kutade upp för trapporna.

18.17
Inne i lägenheten. Rotade fram löparkläderna, fick fram BBC-tröjan och pulsbältet. Snörade på skorna och i väg med stuns i benen.

18.27
Trampade på perrongen och väntade på tåget som aldrig ville komma. Efter en evighet och en halv susade det iväg mot Odenplan. Hittade rätt buss (skulle aldrig hunnit gå till Haga, även om jag föredragit det big time) och hoppade av vid rätt hållplats.

18.52
Inga problem att se vart starten var någonstans. Men galet vad mycket folk!!! Läste att det var över 800 löpare anmälda... Irrade runt, letade efter Sofia och hennes BBC-tröja. Det började närma sig start. Gah, jag hittade henne inte! Och utan nummerlapp fick jag inte starta. Både uppgiven och arg och frustrerad hade jag ingen annat val än att åka hem igen.

19.54
Hemma och messade Sofia hur fel det blev. Eftersom jag redan var löparklädd tog jag den mest sura rundan någonsin. Slank sedan in till grannen och beklagade mig. Ingen löpning i lag, ingen medalj och ingen fika efteråt. Och stackars Fia fick springa singel. Ah, vilken dum kväll det blev!!!

På turné

I söndags kväll ringde min chefredaktör och frågade om jag hade lust att åka på jobbuppdrag. Efter lunch dagen tog vi bilen och körde hela långa vägen till Kumla och Torpkonferensen. Efter ett par felkörningar (och konstaterande att vi båda har hopplöst dåligt lokalsinne) rullade bilen in på parkeringen. Molnen sprack upp och i vinden torkade vattenpölarna upp. Två minuter senare var blocket och pennan upplockade, i full gång med första intervjun.

De följande timmarna blev det mer av den varan. Insåg runt tio att jag inte hade fått i mig något sedan lunchen. Inte ett dugg hungrig fick jag i mig en macka och äpple från kiosken och ett par koppar kaffe. Med ny energi snickrade jag vidare på texterna. Chefredaktören och jag satt i sängarna i flanellbyxor och t-shirt- jobbade mot klockan. Tillslut gick ögonen i kors och meningarna såg ut som om en sjundeklassare skrivit dem...

Pressrummet påminde mest om en sommarstuga som inte renoverats sedan 50-talet...

Började morgonen med att skumma igenom ett par texter och börja på en annan. Frukosten gick i flygande fläng och i väg mot det näst sista uppdraget; barnsamlingen. Det ÄR en syn när 400 kids hoppar upp och ner i den minst organiserade kö som någonsin existerat. Inte konstigt, där inne väntade glada sånger med stoooora rörelser, dans, skratt, tävlingar och att hänga med i samma takt som de roliga figurerna framme på scenen. Underbart roligt att se dem!

Strax innan lunchtid gick över till eftermiddag slängde vi in väskorna i bilen igen. Skruvade upp värmen i bilen för att bli varm igen. Det hade förvisso varit sol hela dagen, men inomhus var det skriande kallt. Jag hade behövt underställ och fingervantar. (noterat till nästa gång!)
Well, med bastuvärme den första kvarten fick händerna tillbaka färgen och det var dags att åka hem till Stockholm igen!
Det här var första turnéturen i sommar. Nästa kommer redan på fredag och nästa lite längre fram i sommar. Skoj!

Mycket roligt och lite text

-Spa-kväll med Ladies- Möhippa för Tessan- Gott häng med kompisarna från kyrkan-

Helgen har varit totalt fullspäckad med roliga händelser! Och nu drar jag vidare mot Torp i dagarna två. Uppdaterar här så fort jag kan och hinner! (Kolla in hos Jane, Sofy och Tessan om ni vill veta mer om möhippan)
lots of love

Skyll på mig

Det är mitt fel att det regnar. Det slår aldrig fel, varje gång jag har på mig ballerinaskorna öser det ner. Jag är ledsen. Men de är både sköna OCH snygga. Något som inte är helt självklart när det kommer till just ballerinaskor. Det innebär helt enkelt att jag är i högriskläge att dra på mig lunginflammation på vägen hem idag.
Värt det?
Hmm... Det är frågan.
Jo. Absolut. Good shoes is to die for.
(fråga bara tjejerna i SATC) (och min syster yster)

Arla morgonstund

Vid slaget 05.15 stod jag innanför dörrarna på Sats Hötorget. Tjejen i receptionen var översvallande glad och det höjde humöret avsevärt. Heja morgonpigga människor! Jag var redan varm sedan cykelturen (hade på mig pulsbältet och snittade 152 slag/minut) och nöjde mig med fem minuter i roddmaskinen för att få i gång överkroppen.

Det stod nämligen "mother trucker axlar" i träningsagendan. (Haaa... gör det verkligen lättare för mig att gilla dem) Till min förtjusning var jag ensam bland de fria vikterna. Jopps, det ÄR fler på gymmet än vad man kan ana så här okristligt tidigt! Jag jobbade i vanlig ordning med superset. Skridskohopp mellan varje dubbelövning höll pulsen uppe.
Det blev bland annat axelpress m hantlar, lyft rakt fram m viktskiva, Flyes, framåtlutad rodd och axeldrag bakåt i CC´n. Eftersom jag redan var där fortsatte jag med bröstpress.

Jag tillhör den skara som älskar armhävningar. Tre set sådana och lika många set bänkpress kände jag mig ganska utpumpad. Skyndade till stretchhörnan och gjorde de övningar som sjukgymnasten föreslog. De må vara bra, men inte gör de mindre ont för det. Ahhh... Tålamod mottages tacksamt! (samt smidigare muskler och böjligare leder)

Whaaa, en kanonstart på dagen! Det är dessutom fredag till ära och en hel helg ligger framför. Nu håller vi tummarna för fint väder (vad smhi än har sagt...) och njuter av försommaren. Deal!
Lots of love.

Öl-projektilerad

Nyramlad och nymedaljad med hjälmen på sniskan...

Att cykelhjälm är bra visste jag redan om. Inte minst när man tar en flygtur över styret och landar på skulten. Den är även användbar när man cyklar i romdeller och inte ens är i närheten av att bli påkörd eller att ramla.
Nej, det är inte alls så förvirrande som det låter!

Just nu är det studenttider. Krasst betyder det att att fulla tonåringar åker omkring på lastbilsflak och skriker halsen ur led. I traditionell anda ska de ett par varv runt Sergels torg. På vägen hem igår rundade jag fontänen och hamnade bredvid ett studentflak. Plötsligt fick de dagens roligaste idé; pricka cyklisten!

Ölburkar flög i luften. En av dem tjongade rakt i huvudet- kan avslöja för vetgiriga att det klonkar rejält när en oöppnad burk slår i skallen. Det är här hjälmen kommer in i bilden. TUR att jag hade den på och TUR att inte någon bil var i närheten. Jag vinglade betänkligt och fick inte ens för mig att protestera. Kasta-tillbaka-armen ville inte fungera heller. Argh... idiotstudenter, fyllebultar och annat mög. Stryk ska de ha!

My hero... skyddar mot både asfalt och öl-projektiler!

Smärtornas väg

Som ni vet har jag dragits med en ilsken höft ett bra tag. Den och vaderna (som med titt som tätt tar livet av mig) gör träningen komplicerad.
För att råda bot på det hela har jag stretchat och stretchat. Jag har använt mig av de varianter som hjälpte när löparknä satte P för träningen i somras. Eftersom senan vid knäet är densamma som löper via lårbenet misstänker jag att den är boven i dramat. I rimligheternas namn borde därför töjningarna göra underverk även där.
Inte då.

I går erbjöd Sats Regeringsgatan en konsultation med en sjukgymnast. Hon konstaterade att jag är instabil i höfterna och stram i framsida lår. Stela fotleder och en antydan till kobenhet (sluta skratta, det syns inte!) Dessutom behövs isolerade övningar för att bli starkare i baksida ben. Jag fick ett par övningar och en uppmaning att boka tid för en total genomgång. Hon vill ta reda på varför jag inte kan gå så djupt i knäböjen och varför den högra sidan av kroppen alltid krånglar. Hur löpsteget ser ut och hur jag kompenserar när lårmuskeln, Quadriceps, överarbetar. (En hel del att ta tag i...)

Rackans, jag vet inte hur jag ska göra! Det verkar himla smidigt att köra rehab via Sats. Då kan jag få tid på kvällarna och sjukgymnasten kan på plats visa vilka övningar jag ska göra. Nackdelen är priset; det kostar som en PT-timma och är bara 40 minuter.
Väljer jag Lollo (som jag träffade förra året) går det via Landstinget. Men hon har kontorstider och i dagsläget är det totalt omöjligt.

Very well. Jag behöver inte ta ut några sorger i förskott. Först får jag ta till de övningar som sjukgymnaste föreslog i går kväll. Sen hoppas jag att de hjälper och att jag slipper framtida problem.
Vad skulle du ha gjort?

Scratchat ben

Inspektion av lördagens vurpa visar att jag fortfarande är sårig och blå. Yeah lixom. Jag ser det lite som att ha blivit skadad i strid. Ni vet när krigsveteraner pekar på ärr och säger att det var från ett granatanfall eller en närkamp (där både slöa moraknivar och knytnävar är inblandade) Så om jag är ledsen för mitt scratchade ben och tjocka armbåge? Inte ett dugg. (Och det är här jag inser hur hett det faktiskt är med ärr ;)

Photoshot

Limegrönt linne och svarta, blanka trekvarts-brallor från Röhnisch.

Personaldag stod på agendan i dag. Med andra ord; i stället för att jag begav mig hela långa vägen till Uppsala, kom hela Uppsala till mig. Ja, hela som i (nästan) hela redaktionen. Skoj att träffa alla utanför jobblokalerna. (Synd nog bjöd inte huvudstaden på bättre väder...)

Det här med att vara i Stockholm gjorde att jag landade hemma bra mycket tidigare än normalt. Klockan var inte mer än halv fyra och jag fick plötsligt akuttråkigt! Lägenheten var städad, kompisarna jobbade fortfarande och regnet öste ner. Tjaaa, varför inte leka loss med mobilen en stund...

Bilden längst till höger blev ett smärre äventyr. Halkade omkull i strumplästen och skrapade upp andra armbågen (nu matchar den den högra. Snyggt värre!) Tur att jag är så himla stryktålig... Haha.

När jag var på Röhnisch fingrade jag först på ett rosa linne. Men när jag kom till mina sinnens fulla bruk insåg jag att det redan finns en uppsjö av sådana i träningslådan. Kollade åt höger och fastnade för det här gröna!( Det är lite längre och blir snyggast tillsammans med löparbrallor) Inför kvällens fotosession och träning föll valet på trekvartisar. Bra rymd i benen och utmärkta när man inte vill förgås av värmeslag...

Tre minuter försenad slängde jag på mig jackan, knäppte på hjälmen och svischade iväg till gymmet. Fick ut min klassbiljett tjugofyra sekunder innan pricken. För er som inte är bekanta med Sats; missar man att avboka tre klasser (under en period av tre månader) blir man prickad och kan inte förboka klasser under tre veckor. Jag hänger på den sista skälvande andra gången... Illa! Att få ett bokningsstopp är ett öde snäppet värre än böldpest!

Bäst just nu är utan tvekan Extra Mint & Chocolate! Har hört att det även finns som tuggummi, måste testa! Jag käkar det nästan som godis och det är tur att förpackningen inte är större än vad den är. Och det blir inte speciellt mycket nyttigare trots att den är sockerfri. Kalorierna är många och pastillerna innehåller mer än 87 procent kolhydrater och sju procent fett.
Fast, vem räknar? Det är i varje fall vansinningt gott!

Blöt asfalt

Varje morgon lutar jag mig ut genom fönstret för att se på vilket humör vädret är på. Idag visade det sig vara lite smått grinigt med regnstänk på asfalten. Förmodligen klaffsar det borta i Rålis vid vägens slut.

Nej, det här är inte roligt längre! Regn och rusk och kallt... Enligt Baba Jaku* kan det aldrig komma för mycket regn innan midsommar. Skörden får en chans att växa till rejält och klarar av ett torrare juli. Ok, lets make a deal; det kan regna där lantbrukarna har sina åkrar och land? Men här, i min del av stan, kan väl solen visa sig!

Både humöret och brännan (den just nu icke-existerande) mår bättre med solstrålar! Fast om man tänker efter går det liiite lättare att jobba när det inte pågår högsommarvärme och man inte kan vara ute och njuta.
N´est pas mes amies?

---
* Baba Jaku betyder "din pappa" på Swahili. Det är så min pappa signerar sina kommentarer i bloggen. Jag borde väl snarare skriva Baba Yango; som i ordets rätta bemärkelse är min pappa.
(så, slut med grammatikkursen för den här gången!)

Bra jobbat, kroppen!

Kroppen protesterar mindre än vad jag trodde att den skulle göra. Eller rättade sagt, inte alls. Jag vet inte om jag är besviken eller inte. Skulle vara skönt med lite träningsvärk för att veta att jag verkligen har gjort något. Men ärr ändå väldigt stolt över att kroppen är så stark som den är.

Jag testade den i går, söndag, med en joggingtur. Bestämde för att låta känslan i benen bestämma hastigheten och inte låta pulsen sticka i väg. Elva kilometer och 56 minuter senare i solen hade jag gjort precis så. Toppade på 187 och snittade på 143. Sprang som snabbast 4.41 och hade 5. 15 som medel, känns bra! Jag återhämtar mig bra och det märks att musklerna är vana vid att arbeta.

Nu är jag redo för att ta nya tag med träningen. Satsa lite mer, lite hårdare för att uppnå de resultat jag är ute efter. Målbilden är satt och jag ser fram emot att kämpa mot den.
Träning, goda vänner och sol. Det verkar som om sommaren 2009 kommer att bli bra!

Jag hittade den här flaskan i affären häromdagen. Det smakade smått kvalmigt och inte något jag kommer att testa igen. Men spana in flaskan, hur läcker som helst! Kan bli riktigt fin med en snittblomma i.

(Dessutom passar den utmärkt som kavel)

Tjejvättern

Medaljen runt halsen och väldigt glad över att ha kommit i mål!

Vi tar det från början:
Jag kompade in fredagen och pysslade det sista med syster yster på stan. Ja, det vill säga köpa cykelbyxor (jopps, precis sådana som mest går under benämningen "blöjbyxor") och uppblåsbart liggunderlag. Packade packsäcken i alla fall tre gånger och gick igenom listan ännu fler. Allt var tvunget att få plats i en väska plus pakethållare. Jag tog mig nämligen cykelvägen till Sofia.

Startklara och plirandes i motljus.

Strax efter 17.15 lastades cyklarna i bagageutrymmet och vi drog mot Motala. Staden nåddes i kvällningen och det gick oväntat lätt att byta startgrupp och hämta ut nummerlappen. Mitt i vimlet fanns Malin. Skoj med ett känt ansikte! (Hon gjorde btw ett grymt bra lopp!)

Hon guidade oss till gympahallen där natten spenderades i sann nyårslägeranda. Ja, med sovsäck, liggunderlag och ett hundratal andra. Jag kan för mitt liv inte begripa hur jag tyckte att alternativet inte sova alls var lockande som tonåring... Haha, perspektiven förändras!

I väntan på att gå in i startfållan. Än så länge skiner solen!

Starten gick 08.36 och vi stack i väg. Efter någon kilometer kom de första stänken. Snart öste regnet ner, en motvind utan dess like och iskyla- under tre mil. Eländig och genomfrusen och ungefär två sekunder från att ta till tårarna. Vad 17, så här skulle det ju inte vara! Tänkte mer än en gång att om inte syndafloden slutade snart var det finito med cyklingen.
Vi nådde första depån och fick värma stela händer runt en varma muggar. Jag sneglade mot himlen och kunde konstatera att det ljusnade långt där borta.

Genomfrusen och stel... Thé och banan piggade upp. Ja, lite i alla fall!

Molnen fortsatte att dominera, motvinden likaså. Men regnet gjorde en paus och vi rullade vidare mot Varberg och Omberg. Där väntade The backe som lutade tvärs uppför i oändligt många kilometer. Äh, med lätta växlar gick det som en dans och jag kan inte förstå mina medtävlandes spökhistorie-miner när de nämnde backen. Uppe på berget torkade kläderna och fingrarna fick tillbaka känseln. Med en vidunderlig utsikt och susandet genom skogen blev det här loppets bästa del!

Härligaste känslan när iskalla fötter mötte varm asfalt...

Mellan andra och tredje depån for en cykel förbi i väldig fart. Krutgumman hade ett rejält tryck i benen (med de mäktigaste vadmusklena jag har sett denna sidan året!) "Häng på" menade Sofia och vi bildade klunga med tanten. Vi turades om att dra tills det återstod ett par kilometer till mål. Adrenalinet satte in och hastigheten ökade. Susade genom gatorna och flög över mållinjen- samtidigt. High five och medaljen runt halsen!

Smutsig jacka tyder på volt med cykel. Använd hjälm, hörrni!

På vägen tillbaka tvekade vi åt vilket håll gympahallen egentligen låg åt. Plötsligt tvärsvängde Sofia åt höger. Jag låg två decimeter bakom och hade ingen annan möjlighet än att fortsätta rakt fram- med en flygtur över styret! Jag landade på axeln och armbågen och snurrade runt i en elegant kullerbytta. (Det enda jag minns är klirret när medaljen gick i asfalten.) Skrapsår på benet, svullen armbåge och diverse blåmärken. Ähhh, det finns två sorters cyklister; de som ramlat och de som kommer att ramla. Och stackars Sofia blev alldeles jätterädd...

Redo att kasta tillbaka cyklarna i bagagen för att åka hela vägen till Stockholm igen.

Aj då

Jag ville nog ha lite mer äventyr på morgonkvisten. Varför skulle jag annars cykla till T-centralen med nackspärr? Tur att det onda sitter relativt långt bak och att jag trots allt har viss vridningsförmåga. Otur att det är på vänster sida. Just den som vrids när man spanar efter andra cyklister i omkörningsläge.
Rackans.
Hoppas det går över tills på lördag. Hur sjutton cyklar man tjejvättern utan att ha koll på vad som händer runt om?

jag var på en kanonintressant föreläsning ikväll. Den handlade om återhämtning efter träning och varför det är så viktigt. Om uppbyggnad och nedbrytning och hur rätt mat i rätt tid utför (nästintill) underverk. Inget hokos pokus med att peta i sig den där powerbaren eller tar de här tabletterna och allt blir frid och fröjd. Nej, man kommer väldigt långt med sunt förnuft. Det och forskningsrön och expertdetaljer.

Tyvärr krånglar mitt internet ikväll och jag bloggar från mobilen. Med andra ord kan jag varken länka eller snajda till det hela. Men så fort jag har läst igenom rapporten ska ni få bra tips och exempel hur träningen får ännu större effekt! (plus roliga detaljer!)

På gång (med buller och bång)

Hörrni, trots att regnet spelar trummor på taken är jag (någorlunda) lätt om hjärtat. Jag kan helt enkelt konstatera att jag har en fantastisk familj och underbara vänner. När de fick höra om Mr F. (En trist historia om att dejta och vara lycklig till att bli dumpad (mitt i natten) med den sämsta repliken av alla. (snark, borde inte café/slitz/King komma med några fler nyskapande)

De berättade att det är okej att gräva ner sig. Att tycka att precis allt är eländigt och lova sig själv att aldrig mer se åt något annat håll. Sen kommer upprycknings-fasen... Lätt? Oh, no. Knappast- men där kommer de igen. De som får mig att lyfta blicken, andas i samma takt som dem och se ljusglimtarna i tillvaron.
Och två guldkorn träffade jag på gymmet imorse. Spinning och varma kramar lade sig som bomull runt hjärtat.
Tack alla ni som ser en smålänning, mitt i vimlet. Nu är jag på gång (typ med buller och bång!)

Tänk att de (plus skönt sällskap) här kan göra mig så in i själen glad...

Anmäld!

Nu så. Nu har jag fått tummen ur och anmält mig till Midnattsloppet och Stockholm halvaramton. Eftersom jag var så sen till Midnattsloppet fanns det bara kvar platser i startgrupp fem och lägre, dvs klara av milen mellan 55-60 minuter... Attans vad surt!! Man får helt enkelt bita i det sura äpplet och jag kommer inte vara sugen på att ha på mig tröjan efteråt. Jag menar, förra årets där det stod startklass 1 c på rockar bra mycket mer än startklass 5 (kinkig, jag? förstår inte vad du menar!)

Halvmaraton ser jag fram emot rejält! Och med tanke på sommarens träningsupplägg har jag inga som helst tvivel om att det kommer att gå fint! Håller sig bara skadorna på avstånd ser jag nya personliga rekord!
Sweet.

Krossar rekorden!

När jag klev av tåget på centralen ikväll hade jag fortfarande inte bestämt hur träning skulle se ut. Jag velade mellan styrka eller löpning men efter en stunds vägande fördelar mot nackdelar (sol och varmt idag- kyligt och regn imorgon) kom jag fram till att löpardojorna skulle rastas.

Svidade om och kastade mig ut bland turister, nollåttor och annat löst folk. Kände på steget och andningen. Plötsligt kom idén; varför inte kolla hur snabbt milen går nu för tiden!
En bit in på Djupgårn tog jag fart och började räkna kilometer. De första kändes strålande, Fem, sex och sju flöt på i 4.28 -4.39/min per km-tempo. Det kämpiga började när jag närmade mig 8 km. Ingen skugga och mer folk på vägen, samt en pyrande syra i benen.

Dags att sätta in det tunga artilleriet! Föreställde mig en hejande publik, upprepade 'lätt och stark, snygg och snabb' och 'pain is temporary, glory is forever'. Tog rygg på diverse personer och tyckte att jag hade minst en hack i häl. Höll stadigt koll på hastigheten och kämpade mot klockan. Frustade som Tjuren Ferdinand när han satte sig på getingen, pendlade med armarna och jobbade med andningen. Koncentrerade mig på steglängden och allt sådant som experterna påtalar.

10 km. 45.11 minuter.Yeah, där piskade jag mitt förra rekord med en minut och trettio sekunder. Med Premiärmilen två månader bak i tiden känns det grymt bra! (nu ska jag bara fixa det på tävling med!)

Vad de sprang II

Hejja!!!

Det var en strålande dag för att peppa löparna! Vi- Pernilla, Sara, Sofia, Ewa och jag- paxade bästa utsiktsplatsen vid Gärdet och väntade på att alla tusen skulle passera. Vi spanade efter Tess, Marathonmia, Snorkfröken, Andréa, Karin, Anna, Malin samt ytterligare hårt slitande själar.

Upp med blicken, jobba på, det ser bra ut, lätt och stark!

När de passerade oss et hade de sprungit 22 km, halva sträckan. Ett par av dem vi peppade sprang för IF Linnéa. Hux flux vrålade vi på alla som sprang för klubben. De såg förvånade ut och hade förmodlingen ingen aning om varför just de blev påhejade! Haha, bara minerna var värda ömma handflator (efter tre timmars konstant klappande gör det ont!)

Vattten och extra energi till duktiga Tess! Sofia agerade passopp och resten jublade i ren och skär glädje! Hon såg pigg och stark ut. Vid Stadion fick hon ytterligare tjo och tjim!