Svishande tåg

Jobb i Uppsala i dag... Aningen surt att stå inne på redaktionen en strålande söndag som den här. Men å andra sidan är jag ledig på fredag! Och känslan av att vara ledig en helt vanlig vardag är guld värd! Och en sådan här utsikt från tåget är inte illa, man blir nästan poetisk av grönskan!

Jag tror och hoppas att det flyter på bra idag. Det allra mesta är klart sedan förra veckan. Mina uppgifter består i att scanna av nyhetsflödet från bland andra TT, Reuters och AP. Jag roddar på första sidan, skriver puffar (den där korta texten som berättar vad artikeln längre fram i tidningen handlar om) rubriker och funderar över bilder.
And so on.

Klänningen har mitt namn präntat både i nacken och på fållen. Praktiskt om jag skulle tappa bort den (Som i systers garderob) eller om jag plötsligt skulle glömma bort vad jag heter.
Tycker i alla fall att det är hysteriskt roligt att det finns ett klädmärke med just mitt namn (även om det är felstavat!) Ungefär lika skoj som om IKEA skulle få för sig att döpa typ en fotölj eller kruka efter mig. (ja, så omöjligt vore det väl inte, både Glenn och Bernhard finns!)

En Apple Crush med bland annat sojamjölk och kanel höjde humöret och sänkte temperaturen. Ett tåg utan AC blir ganska varmt när solen gassar. Fläcken på tummen kommer från låsningsproceduren med cykeln... Har fortfarande inte löst problemet!

Vad de sprang!

Vilket drag det var idag!!! Vi, ett gäng tappra bloggare, ställde oss vid Gärdet för att hejja rejält. Vi hade sikten inställt på ungefär åtta stycken och skrek allt vad vi var värda... Bilder och mer utlägg kommer i morgon,
(Måste sova snart) (jobbar imorgon och befinner mig hos syster) (hela vägen ute i Huddinge)

Runt Djurgårn plus lite till

Om några minuter stänger jag ner verksamheten och tar helg. Full fart idag, precis som vanligt! Men då går tiden desto fortare =)
Har tänkt att förlägga delar av kvällen i träningens tecken. Det blir ett varv runt Djurgården plus lite till och jag hoppas att det soliga vädret håller i sig! I går, när jag egentligen hade tänkt köra passet, spöregnade det. Eller rättade sagt, det öste ner på vägen till stationen i Uppsala. Jag var blöt in på bara skinnet och totalt genomfrusen efter 40 minuter på tåget. Med andra ord, jag kände mig knappast laddad för 13 km löpning. Dessutom hade temperaturen sjunkit rejält i Stockholm och jag hade ingen långärmad tröja med mig. (Hör ni hur jag slingar mig!)

Därför får det bli ikväll i stället och jag längtar! Jag har med mig keps, väst, funktionströja och långärmad tröja- stort sett kläder för alla sorters väder.(Nja, inte för minusgrader och ishalka...) Här ska det tränas! Ska bli så skönt att få sträcka ut, andas frisk luft och känna steget. Släng till axelträning, lovely dusch och fix n trix. Ska nämligen träffa syster yster på stan för en helkväll.
Kan det bli annat än bra?!

Det har varit en förvirrade vecka då jag varken har vetat ut eller in. Inte kunnat avgöra vad jag känner, hur jag mår eller vad jag vill. Just nu ser jag över situationen, analyserar och kommer att handla efter det jag kommer fram till.
Det kommer att bli bra.
Hur kommer det sig annars sagorna avslutas med "så levde de lyckliga i alla sina dagar"

Snilleblixt

Jag kom nyss på hur jag kan lätta upp allvarsamma texter. Hur det plötsligt blir trevligare att stirra på bokstäverna, trixa runt dem och skriva om. Jag ändrar helt enkelt textfärg till rosa! Att jag inte har tänkt på det tidigare...

Artikeln om ungas psykiska ohälsa känns ganska tung. Men den rosa texten gör att det känns liiiite bättre :)

Lite för sent

Jag har kommit underfund med att jag vill springa maraton på lördag. Hur mycket som helst! Ah, att jag inte tänkte på det för typ ett år sedan.
Nästa år, vilka är på då?

Afrika nästa

Jopps, den här bilden visar vad jag ska på om en liten, liten stund. (Tack syster yster för bilden från i Tanzania) Det är alltså dags för veckans lektion i swahili!
Nu kan jag inte bara säga meningar i nutid. Nu kan jag prata både i imperfekt och i infinitiv, det du! Haha... Afrika nästa!

Ljushuvud

Jag har gjort come back som blondin igen. And I like it!

Mitt pendlarkort blev kvar i hallen igår. Jag var tvungen att ta mig in till Uppsala ändå och löste enkelbiljett. Jag vill inte verka girig, men 74 spänn för en enkelresa! Det är ju billigare att ta bilen... Ska inte SJ vara ett gott miljövänligt alternativ? Då tycker jag det är dags att bevisa det. Sänk priserna för sjutton gubbar!

It´s a day of celebration!!!

Minns ni min älskade vän M? Hon fick cancer i vintras och prognosen har sedan dess gått upp och ner. Jag (med många flera) har hållit andan vid opererationerna, vid cytostatikabehandlingarna och när det har varit dags för undersöknigar. Jag har bett, kramat sönder tummarna och undvikit att gå på sprickor i trottoaren och letat fyrklöver.

Idag hände det.
Vid dagens koll på sjukuset fanns inte en enda cancercell kvar. Allt var borta! Operationer och behandlingen har hjälpt. Hon är frisk. Sommaren ligger öppen för aktiviteter utanför sjukhuset.

Och jag är så glad att jag gråter.

Har ni fest, eller?

Jag åkte visst i partytåget till Uppsala idag. Vagnen där jag normalt sitter i var överröst med lila påsar, ölburkar, hamburgekartonger, papperspåsar, muggar och annat jox. Sugrör stack upp lite varstans och skoavtryck på sätena bildade ett slags konstverk. Var det kanske en elev från Konstfack som gjorde sitt examensarbete? Tja, det såg ut som om de hade haft rejält roligt!

En lätt huvudvärk pressar över pannan, blev helt enkelt för sent i går kväll. Därför tar nu jag spiraltrappan upp till fikadelen. Kaffe och äpple ska nog göra susen!
Hoppas ni har en bra dag! Och kom ihåg att inte låta småsaker förstöra det för er...
Lots of love

Låt ingen förstöra ditt lopp

Det har varit en bra dag. Allt har inte varit tipp-topp-hurra-vad-jag-är-lycklig. Men det spelar ingen roll. Min inställning har varit riktat mot att småsaker på vägen inte avgör om det blir en bra dag eller inte.

Låt mig ge ett exempel:
I OS i Athen 2004 ledde Brasiliens Vanderlei de Lima maratonloppet med 42 sekunder. När det återstod fem kilometer sprang en man iklädd kilt tvärs över vägen. Han högg tag i de Lima och höll fast honom. Inte förrän andra åskådare hjälpte till kom löparen loss. Under tiden hade en amerikanare och italienare kommit förbi. Vanderlei de Lima kom in på en tredje plats.
Blev han arg? Nej, inte alls. När han korsade mållinjen höjde han händerna mot skyn, kastade slängkyssar åt publiken och tog senare emot sin bronsmedalj som om den vore av guld.

Vad menar jag?
Vanderlei de Lima hade bestämt att det här var en dag som skulle bli bra. Han hade ju ingen aning om i starten om han skulle ta hem segern.(även om han naturligtvis visste om sin goda chans och hade förhoppningarna) Med inte ens en kvart kvar kom en loppförstörare kom in i bilden. Lika osannolikt som oväntat blev löparen knuffad av banan. Poängen är att han inte blev inte knuffad i tanken. Han behöll inställningen, det var fortfarande en bra dag!
Dessutom.
Utöver bronsmedaljen fick han en av Internationella olympiska kommittén finaste utmärkelser, Coubertin-medaljen, ”för ett exceptionellt uppvisande av rent spel och de olympiska värderingarna”.

Alla är på jakt efter den pefekta dagen. Den dag då himelen är blå, solen strålar och absolut inget är fel. Let me tell you; du kommer aldrig få uppleva det. Det är alltid något man blir irriterad på. En sten i skon, molntuss eller en missriktad volleyboll. Håll huvudet högt, bortse från de störande momenten och se till att få den perfekta dagen. Låt ingen förstöra ditt lopp.

Ljusa tankar

Jag vill bli blond igen. Eller rättade sagt, det har vandrat runt i tankarna ett bra tag. Frågan är om jag ska göra det hemma eller på salong. Det är en rejält stor prisskillnad men jag vill inte riskera se ut som skalle-per eller Pippi Långstrump om färgningen skulle misslyckas.

Såå, darlins. Jag behöver er hjälp! Vilken är stans bästa frisör som kan förvandla koppar till nordisk ljus?

Jag funderade på vad jag skulle äta efter löpningen. För att få inspiration bläddrade jag igenom boken "Frukostkokboken, för dig som älskar frukost" Och där fanns Amerikanska pannkakor!

Fram med ingredienserna; mjöl, ägg, fil, salt, bakpulver och bikarbonat.

Sväng först ihop alla torra saker och blanda med resten. Svisha till en tjock smet.

Klicka ut i pannan och stek på ganska svag värme. Jag tog ca tre rågade matskedar och använde en liten stekpanna. Vänd när smeten börjar stelna. Gas går snabbare än jag först trodde...

I brist på lönnsirap mosade jag en banan och blandade med home made äppelmos.
Betyg? Rejält högt!!

Fröken guldlock i löpartagen

Regnet strilade ner under hela tiden vi sprang. Vid sådana tillfällen blir jag alldeles lockig!

Vid några tillfällen förra året sprang jag med några från kyrkan. De har alltid varit i farten på lördagarna, samma tid som jag och Sofy och Tessan har jobbat på formen.
I alla fall.
I förmiddags var det dags med kyrkgänget igen. Mina ben kändes fortfarande stela och vaderna ville inte riktigt vara med i leken. Till min överraskning och glädje krånglade inte höften alls. Yeah, liksom!!!

En av killarna är gammal löpare från Spårvägen. Jag brukar alltid fråga massor och han svarar glatt. Idag redde vi ut intervaller och bestämde oss för att köra några långa nästa gång vi är ute. Ska bli riktigt skoj! Jag har utvecklats mycket det senaste året, planen är att låta det bli en rakt uppåtgående kurva!

Hur rundan gick? Kungsholmen runt, 9.98 km- 52.32 minuter.

Livet är en musikal

I går kväll var jag smått irriterad över att behöva jobba idag. Men det kan hända mycket på bara några timmar.... Var väldigt tacksam över att slippa tänka under dagens gång. En utmanande uppgift hamnade på mitt skrivbord; en utredande artikel om EU-valet.

Jag veeeet, låter hur sexigt som helst. Haha... Men det passade mig utmärkt, mcket att läsa på (jag är inte världens mest insatta person när det kommer till parlament och statsvetenskap) Jagade personer i en tillsynes oändlig radda (ringde tretton (!) stycken innan någon svarade. Märks verkligen att det var klämdag!) och vässade nyhetsformuleringar som alla ska hänga med i.
Jag blev så inne i jobbet att jag nästan, nästan missade tåget hem! Det tar ungefär tio minuter från jobbet till stationen. Idag kirrade jag turen på fem minuter. Det gick undan i kurvorna...

Ensam i tjugo minuter tills det var dags att möta upp mina söta grannar. I mitt område bor tre tjejer som jag kände sedan innan. En av dem bor på samma våningsplan som mig, mitt emot min dörr! (Helt otroligt, det hade jag ingen aning om när jag köpte lägenheten!) Ikväll bestämde vi oss för filmkväll. High School Musical. Väldigt underhållande och gullig! Vi skakade nästan hand på att lära oss åtminstone en refräng till nästa gång vi ses. :D


Annars... Har ni cokså funderat över om livet var lite mer som en musikal? Att kunna brista ut i sång när som det passade. Att få hela gatan att göra samma koregafi, leva ut, leva om och att alla slut blir lyckliga. Toujour. Trots förvecklingar, missförstånd och tårar. Musikaler slutar alltid på ett och samma sätt. Glada skratt och kramar.

*bilden är från tvguide.com

Nu händer det saker

I onsdags svischade jag till gymmet och körde tre set benböj , raka marklyft och utfall. Tyvärr gick det inte att lassa på som vanligt. Jag blev helt slut efter bara några reps och fick dra bort lite vikt. Det måste vara Varvet som spökar. Jag trodde inte att det skulle hänga kvar så länge!(Bror hade alltså rätt när han sa att det skulle ta tid att återhämta mig!)

I stället för att kötta på ytterligare i mina stumma ben, gick jag över till axlarna. Ni vet att det knappast är min favoritgrupp. Kanske för att jag är löjligt svag men framförallt för att jag har svårt med tekniken. Speciellt med flyes. Det spelar ingen roll om jag testkör med lättare vikter, så fort jag kommer upp i tyngre sviktar det. Jag vill inte skada mig genom att göra fel. Nope, nöter in rörelsemönstret med lättare hantlar och kör i maskin för att bygga. Men i militärpress och lyft rakt fra; där börjar det hända saker, serru. Finally!!!

Ladies times two

Strax före två igår plingade jag på hos Tess. Med mästerchauffören Glenn vid ratten susade vi till vackra Tyresö. Jane har fyllt år och hon bjöd in till fölsedagsfika. Hela superkvintetten var där i sällskap med hundar och sambosar. Det blev en jättetrevlig stund på terassen till Vi satt på Villa Drömhus. (Jane och Niclas bygger hus, snart klart!)

Några timmar senare, fylld av både blåbärspaj och av strålande humör, kom jag in till stan igen. Det var dags för Ladies Club Sthlm. Vi är ett gäng härliga tjejer som träffas en gång varannan månad för att göra något extra tillsammans. Hitills har vi paddlat kajak, gått på chokladprovning, besökt konserthuset med mera. Vi har alla ansvar för varsin gång och brukar bara ge ledtrådar till vad vi ska hitta på. Den här gången stod det "Klä er i sann Ladies-anda med en touch of pink"

"Var är han någonstans?" Sökandet efter den förmodade älskaren går överallt.

Under middagen på Café Milano gissade vi på både det ena och det andra. Tillslut gissade någon rätt; Dramaten och De muntra fruarna i Windsor. Hysteriskt roligt om den svulstige Fallstaff som inte kan hålla fingrarna borta från kjoltyg, avundsjuka män och listiga kvinnor. Rekommenders varmt!

Rugbypremiär!

För några veckor sedan frågade Mela om någon ville hjälpa till under Rugby-EM. Jaaa, fy vad skoj, svarade jag.
I går kväll var det dags för min debut som resursperson. Om någon av spelarna skadas så allvarligt att det krävdes sjukhus, skulle följa med. Några minuter innan 18.00 lämnade jag mitt crib, prick 18.00 stod jag nere på Kristinebergs IP. Jag kände mig smått vilsen och förklarade för tjejerna i luckan att jag var där för jobb. Ahhh, svarade de och skickade bort mig mot planen.


Rysslands nationalsång var i full gång och snart började matchen. Förra gången jag såg en var för något år sedan, i sällskap med Sofy och Speja om jag inte minns fel. Vi fick några av reglerna förklarade för oss och nu blev de uppfriskade. Ryssland tog ledningen men Holland var inte sena att hänga på. Ryskorna var hårdhänta mot sina motståndadre. En knäckte nyckelbenet och en annan fick ögonbrynet spräckt. Ouchhh....
Det SÅG verkligen våldsamt ut på planen. Tacklingarna yrde, de kastade sig efter varandras fotleder och knycklade så gott det bara gick. Aj, liksom!

Mela och Astrid underhöll mig under matchens gång och svarde villigt på mina "varför gjorde de så där" "vad händer nu" och "whaaaaaat". (Thnx!)
Medan Ryssland vann i Stockholm hämtade Sverige hem segern i Enköping. Nu är de kvalificerade till VM i England nästa år. Yeah!

Inte ska väl lite regn göra mig blöt i sinnet

Precis när frukostfilen var upphälld ringde syster yster. Hon gick längs Solnabron och hade smått trist. Varför inte se om ruth är vaken, finulade hon. Jorå, visst var jag det! Trevligt med sällskap under de sista morgonbestyren. Lagom tills jag var fixad och väskan uppslängd på ryggen var hon framme.
"Nämen, nu börjar det regna " sa hon och håhå-ade. "inte här!" haha-ade jag efter en spurt fram till fönstret. "Vänta du bara..." siade hon.

Inga droppar visade sig på väg till centralen. Men i Uppsala hann det i kapp mig. Jag hann knappt låsa upp cykeln förrän det stänkte på hjälmen. Regnet kom tätare och tätare och tillslut var jag nästan genomblöt.
Typiskt! Nu skiner solen och himlen är hoppfull blå. ( ialla fall från mitt fönster. Jag vägrar att titta åt något annat håll...) Men lite regn gör mig inte blöt i sinnet. Man torkar efter ett tag och håret blir snajdigt lockigt.

Annars så... Livet känns relativt enkelt just nu. Inga dead lines som hotar att kväva mig. Om några minuter är det lyxfika för att fira in vår nya toppen-chefredaktör. Halvdag och tidig träning på gymmet. Tjaaaa, det kan fungera!

(Å kameran ligger hemma medan minnsekortet är här... Inte ett rätt där! )

En ska bort

Cykelhjälm
Kortfattad Swahili-svensk ordbok
vantar

Vi börjar med en förklaring kring attiraljerna: Hjälmen behövs året runt, ordboken är superbra när jag behöver plugga på tåget. Vantarna värmer frusna fingrar både på morgonen och kvällen.

Vilken ska då bort?
VANTARNA.
Det är sanslöst att man fortfarande måste ha vantar. Det står den 19 maj i agendan, vädermässigt 3 april. Kallt och eländigt med regn som kyler ner ytterligare. Nä, fram med sol och milda brisar!

Jag fick knäppa av spinningdojjorna och dra på jobbpjucksen i stället.

Det blev ingen spinning på morgonkvisten (de första sitter nog och värmer upp vid det här laget) Vi får nämligen ny chefredaktör idag och då är det allmän uppställning på redaktionen. Hon är hett efterlängtad och jag tror att det kommer hända saker... Just wait and se!

(spinning; Shimano. Jobb; Vagabond. Jeans; Nudie. Matta; farmors egenvävda)

Hökblicken på

Lena behöver en lägenhet och har stått i kö sedan Nils Dacke spatserade på isen med Gustav Vasa. Hon messade och undrade om jag hade lust att hänga med och kolla på ett par. Såklart! Vi åkte ut till Husby, ca tjugo minuter från T-centralen. Väl där var den stora utmaningen att hitta rätt. Jag och Lena har exakt lika bra lokalsinne och skulle förmodligen lett varandra till världens ände. Ja, om jag inte hade haft min gps och om folk inte hade varit så hjälpsamma!

Lägenhet nummer ett var jättefin. Jag frågade en massa om spisen och bredband och tillgänglighet i tvättstugan. Jag kopplade på hökblicken och spanade runt. Räknade eluttag, ryckte i fönsterbrädor och synade fejklagningar. Efter nästan tjugo visningar börjar jag få ett hum vad man ska spana efter...

Den andra lägenheten fanns i huset mitt emot. Det enda charmiga där var hunden. Och den ingår dessvärre inte i kontraktet. Nä tack! Trasigt badkar, genomsunkigt kylskåp och så mycket smuts i hörnen att man kunde sätta potatis.

Tensta tunnelbana måste nästan vara stans coolaste!

Lägenhet numero tres låg i Tensta. Vi hittade en buss och susade iväg. Hoppade av i centrum och försökte guida oss själva rätt. Det visade sig vara aningen svårare än räknat. Folk pekade åt olika håll men tillslut råkade vi på ett par (där damen (...) hade silvergrått hår med en lila tofs i pannan. Kreativt!) som med ett par handvinkningar och stödord fick oss rätt. Vi kom fram till ett komplex som andades 70-tal och kåldolmar. Ringde på, hörde hundskall och tassande steg. Men ingen som öppnade. Plingade på igen med samma resultat.
What lixom...

Otroligt irriterade! Varför annonsera ut lägenheten om man inte öppnar för spekulanterna? Lite enklare hittade vi till tunnelbanan för att åter nå civilisationen. Extrarundan gav oss tid att uppdatera och skvallra och skratta. Diskutera våra senaste bokalster och sommarplaner. Det blev lite för sent för thé på stan och sköt det på framtiden. Något att se fram emot!

jag kom, jag såg, jag sprang

En timma och fyrtiosju minuter.

Så står det i resultatlistan. Jag själv klockade till minuten lägre och hade ett uppsatt mål mellan 1.40 till 1.45.

Nöjd?
Nja, inte riktigt.
Var det möjligt att klara av min maxtid?
Ja. Absolut.
Men... (det finns alltid ett men)
Som alltid vid tävlingar är det trångt. Från startskottet tills att jag kunde börja springa dröjde det ungefär tre minuter. Då hade jag vandrat under startbanderollen någon minut tidigare. Och så fortsatte det. Göteborgsvarvet är världens största halvmaraton och det var löpare precis överallt. Att sträcka ut var praktiskt tagit omöjligt. Jag sprang lika mycket i sidled som framåt. Hoppade upp på trottoarkanter, sicksackade mellan stolpar och försökte hålla en jämn fart. Ville inte förlora tid med att stanna och dricka- vilket ledde till att jag dunkade mig själv i ryggen efter att ha satt i halsen.

Det var trots allt väldigt roligt att vara med! Att höra publiken hejja, bli peppad av musiken runt banan. Efter några kilometer såg jag några tjommar med plakat. "Lägg ner Varvet" "Sluta nu, må bättre imorgon" och "Varför" stod det på dem. Haha... Undrar om någon la av och tog whiskeyn de erbjöd istället!

Löparfest annonserades och löparfest det blev. Men helt ärligt måste jag ge minus till underhållningen runt varvet. Jag trodde att det liksom skulle vara mer av allt. När höften gjorde som mest ont efter 17 km, när det var som trängst runt 19 och när man behövde energi att spurta i mål- DÅ saknade jag punktinsatserna!

Nåja. Det är mycket man kan säga och tycka. Det var en häftig upplevelse och jag vill göra det fler gånger. Jag skulle vilja komma över ett startbevis för Stockholm Maraton om två veckor. Jag skulle vilja spränga min tid på Sankt Eriksloppet i september!

Jag är lätt, stark och snabb. Alla träningstimmar bakom har gjort mig väl förberedd inför 21 kilometer i tävlingsfart. Backintervaller, intervaller på bana, långpass och lite kortare turer. Tillsammans har de förvandlat mig till en löpare.

NU gäller det. Just idag.
Det kommer att gå bra.

Min fantastiska syster överlämnade en liten present när vi sågs senast. En guldfärgad hårsnodd (så klart, en som kämpar väl förtjänar guld!) parfymen Fantasy från Britnex Spears (i min fantasi rusar jag genom hela loppet på rekordbra tid) och Deep sleep från Body shop(som jag skrev om i förra inlägget)

hon tänkte på mig där, syster yster, och visste att jag behövde lite hjälp med affrimationerna. Tack!!

Jag började nästan fnissa när vi mellanlandade i Jönköping tidigare idag. Jag vet att jag har en släng av småländska i mig, men blir alltid full i skratt när alla andra pratar det. Samma sak händer när jag är i Värmland eller Halland. Skyller helt och fullt på att jag är indoktrinerad av 08-snacket.
Illa, skulle min käre bror ha sagt.
Det gör han förresten. För runt en timma sedan anlände jag till hans crib i Götelaborg. Vi har hävt i oss oansvariga mängder Pepsi Max och smakat på varandras glassar från Lejonet och björnen.

Så snart filmen är slut ska Jon Blund ta mig till drömmarnas rike. Behöver han hjälp på vägen finns alltid Deep sleep från The bodyshop. Jag fick den av Syster yster och ska sprayas över kudden och göra att man sover bättre. Intressant!

Coast to coast

Jag är färdigpackad, färdigäten och färdigfixad. Om en liten, liten stund hoppar jag in bilen och åker med några sköna människor till Göteborg. Där träffar jag en av världens bästa brorsor och ska vara i hans ömma vård fram till starten imorgon.
(what, imorgon... redan!!!)

Kom fram och säg hej om ni ser mig på västkusten!
Lots of love.

Jag är egentligen ledig idag, hur skönt är inte det? Men allt är inte guld som glimmar... Var tvungen att göra en telefonintervju runt tiotiden och ringde upp mitt intervjuoffer. Medan jag pratar med honom ser jag en penna på golvet. Som den oerhört pedantiska och ordningsamma (...) varelse jag är, måste jag naturligtvis plocka upp den. Inte sen utan nu på en gång, med detsamma! Böjer mig således ner och när jag reser mig igen smäller jag huvudet i bordsskivan. Rejält.
Det svartnar för ögonen och jag kvicknar till på golvet.

Bulan är stor som min handflata. Just nu mår jag lite illa och det gör rejält ont i huvudet. Inbillning eller inte, har ingen aning! Ahhh... får inte ha dragit på mig någon hjärnskakning eller något. Inte nu. Inte när Varvet ligger runt hörnet. Får sova en liten stund och undvika närkontakt med hårda ytor. I alla fall när det kommer till skallen!

Just det ja, jag ringde upp intervjuobjektet igen. Drog till med en förklaring och skrev tillslut klart artikeln. Tja, man har inte roligare än man gör sig!

Goija mera!

Gojibär ska visst vara sprängfyllda med diverse nyttigheter. Våldsamt C-vitaminrik och innehåller även höga halter av järn, zink och kalcium. Några stycken om dagen är allt som krävs och smakar ungefär som nypon.
Whweey, skulle kanske boosta mig så här på eftermiddagen!

Ben uppåt flex!

Min höft mår fortfarande inte bra. Mela påminde mig om världens bästa stretch mot krånglande ben! (Den känns så mycket att jag med jämna mellanrum tror att hela senan ska sprängas sönder i yttenyttedelar.)

Ett par gånger om dagen placerar jag mig i en dörr och stretar på. Höften är i jämnhöjd med dörrkanten, jag svingar upp benet mot dörrposten och flexar foten. Det här och Voltaren i en oslagbar kombo ska det väl se till att det inte gör alltför ont på lördag!

(Jaaa, det är min hemmauniform som du ser på bilden. Otillåtet sköna och jag skulle gå runt i dem för jämnan om jag bara kunde. Det är nästan läge för nationalsorg när de ligger i tvättkorgen)

I went to röhnisch...

... and I got this fabulous bag.

Tack Topphälsa och Röhnisch för en kanontrevlig stund i tisdags! Nästan exakt hundra personer fanns i butiken samtidigt, det måste ha varit rekord! Under ett par timmar minglade vi runt och tittade på den nya sommarkollektionen. Ur högtalarna strömmade ABBA och En tjej från Balance (jag har glömt namnet...) berättade om de senaste träningstrenderna och nämnde Kettleballs och funktionell träning.

Från Topphälsas håll kom tips om hur träningsmodet matchas och pepp att forsätta träna. Blueberry bjöd på gott tilltugg och personalen på Röhnisch guidade genom sortimentet. Superproffsiga och supertrevliga!
(Topphälsa har förövrigt ny chefredaktör. Jag hoppas att Frida Boisen skippar alla dessa oändliga dieter och satsar på mer matnyttigt material.)

I goodiebagen fanns senaste numret av Topphälsa, vattenflaska från Röhnisch, ansiktsmask från Apoliva samt två träningspass på Balance. Och i min egen påse hamnade ett par capribrallor, ett limegrönt linne och en sportbh.

Att bryta ihop för att hålla ihop

Jag stod vid cykeln utanför gymmet. Mjölksyrestumma ben, magkramp och illamående. Allt ackompanjerat till rosslande hosta. Kunde inte för tillfället komma på hur jag tidigare kunde höja intervallernas lov. Det här var enbart plågsamt! Det övergick mitt arma förstånd hur jag skulle kunna trampa hela vägen hem...

Jag brukar alltid hävda att träning -hård träning- handlar om hur mycket smärta man kan utstå. Hur långt man är beredd att pressa sig själv och hur hårt psyket är. Men ikväll protesterade hela kroppen och ville inget annat än att lägga av. När jag hade två intervaller kvar flimrade sikten och käna kändes märkligt mjuka. Skärp dig, tänkte jag och manade till att fortsätta. Efter några sekunder stannade jag löpbandet, satte mig på knäna med böjt huvud. Tvingade bort svimningskänslorna och fick mig själv att inse vansinnet med att förmå benen att kuta vidare.

Värsta sunkbilden... Intervaller är knappast ett bekvämt pass. Det SKA göra ont, brännas och på så sätt mana kroppen att plocka fram goda resultat.

Kort sagt; erkände nederlaget. Ungefär som att man ibland måste bryta ihop för att kunna hålla ihop. Och jag borde väl vara nöjd med de 48 minuterna jag trots allt höll igång. Men första tanken var att eftersom jag inte klarade det här idag, får jag göra om det i morgon. Bättre, mer övertygande och med rejält besked. Milisekunder senare slog det mig att det inte alls är en bra idé.
Vad sjutton... varför kan jag inte bara lyssna på kroppen och ta reda på vad den vill. När den hotar att stänga ner hela systemet bara för att jag envetet fortsätter rusa på, borde jag väl ändå ägna den åtminstone en tanke. (Har jag planerat i alla fall)

Nu har jag varit hemma ungefär i en och en halv timma och är snart redo för sängen. Med näring i kroppen gillar den plötsligt läget; nedsjunken i soffan! Haha. Komiskt, jag som i annat fall väljer att leva livet i stället för att se hur andra lever sitt.
Sov nu gott, darlings.

veckans investering

Tuggar just nu på en bit färsk ananas, perfekt för att pigga upp tankarna! Om en stund ska jag cykla iväg till Swahilin! Det är verkligen en av veckans höjdpunkter. Det är så totalt annorlunda än det jag normalt sysslar med. Jag har även en tanke av att lektionerna är en investering i framtiden. Karriären eller livet i stort, jag vet inte. Men känslan finns där.

Och på tal om investering. Ska snart lägga energi på min hälsa och träning. Veckans intervallpass sker ikväll. Det verkar som att Kringlans IF har gäster och siktar in mig på löpbandet istället. Trist? You bet. (Men jag får i alla fall grym koll på distansen.) Ska försöka smuggla med mig kameran in i gymmet för att serva er snygg bilder. Haaa, hur snygga de nu blir när man kämpar i maxpulsens tecken.
Very well. Wish me luck!

Jag är med i en tävling på radiokanalen Mix Megapol. Priset är en plats i programledare Pärs team under Vätternrundan. Cykel, kläder, boende, startplats och kosttillskott hänger med i paketet.
Gues what...
I´m in the final!

smått bortskämd

Jag har haft ett gäng tomflaskor i hallen ett bra tag. Nu tog mamma tag i situationen, baxade upp mig ur soffan och förklarade att flaskorna skulle iväg. Pronto. Det blev en nätt summa och ett bevis hur långt mitt Pepsi Max-missbruk har sträckt sig...

Annars har jag fått bra förslag hur jag kan svänga om i lägenheten. Jag fick rådet vid inflyttningen att inte ha för bråttom hur jag vill ha det. Med syster och mamma här är det ett guldläge att spontana tankar hur det kan bli. Jag hummar och nickar och gör mentala anteckningar. Men det får inte gå för lång tid, jag måste snart betstämma tid för inflyttningsfest och då måste det vara klart! Under tiden smyger jag in på Room och Mio och Ikea för att få inspiration.

Så välstädat att det gnistrar!

En annan grym grej med att ha mamma här, är att middagen står klar när jag kommer hem från jobbet. Efteråt, medan jag fixade ett par jobbsaker passade mamma på att diska och fejja upp. Behöver jag säga att det är skinande rent här... Bortskämd, you bet!
Mamma åker hem till mörkaste Småland imorgon förmiddag. Det kommer sannerligen kännas tomt när jag öppnar dörren på kvällen.

Kroppen mot psyket

På lördag ställs allt mot sin spets. Då levereras kvittot om jag har blivit snabbare, starkare och uthålligare. Om tekniken sitter där den ska och om pannbenet är tillräckligt hårt.

Göteborgsvarvet
21 km
Kroppen mot psyket

Under den sista skälvande veckan ser träningen lite annorlunda ut. Från att ha kört fyra löppass drar jag ner till två, ett medeldistanspass och en intervall på bana. Jag nöjer mig med lättare styrketräning och på fredag gäller hellvila. Någon sa att det inte behövs någon speciell matladdning eftersom jag inte planerar att vara ute längre än nödvändigt ;)

Ahh...
Galet! Jag brukar inte ha nerver så här långt innan ett lopp. Det märks att halvmara är en distans där jag totalt saknar tävlingserfarenhet.

Ni håller tummarna, inte sant?

pannkakor fur alle

I fredags kväll spänstade jag iväg till Tantolunden. Där väntade ett gäng med tolv liter smet, fem liter sylt och oanade mängder grädde. Så snart gasolgrillarna var på och laggen heta stektes pannkakor så det stod härliga till. Som flest stod ett femtiotal tonåringar runtom och värmde sig vid grillarna. En eller två pannkakor senare och de var både mätta och glada.

Dessutom.
Det här är ett grymt bra sätt att hålla lugnt i området, se till att kidsen har det bra och samtidigt få i dem lite mat mellan all alkohol.

Några minuter slappande innan jobbet lockar. Spana efter mig i Tanto ikväll!

Allt är inte frid och fröjd på Kungsholmen. Jag har gasugn och den verkar inte fungera som den ska. Först trodde jag det berodde på min totalt otekniska skalle. Men när en av grannarna konstaterade detsamma för en stund sedan (att det är något fel)(på ugnen alltså) suckade jag bara. Det är inte speciellt glamoröst att bara kunna elda på max... Hoppas att värden vet vad som ska göras! (och att en eventuell reparation inte kostar skjortan)

Nope, snart är det dags att slänga ner fötterna från soffbordet. Jag har ett par timmars jobb framför mig. Därefter gäller Huddinge och mys med syster och mor. Se där, det kan nog bli en bra kväll!
Se nu till att ni får detsamma, darlings.

Give me a call. I miss you, I really do.

De solkiga nävarnas bryderier

Rostfläckar från låset i Uppsala...

...och helt vanlig olja och däcksmuts för cykeln i Stockholm.

Är det bara jag som blir rejält solkig varje morgon efter att ha låst mina två cyklar? Eftersom jag inte lär undvika däcken under låsningsproceduren, måste jag komma på något annat. Ska jag knycka latexhandskar från min systers jobb, slänga ner våtservetter i väskan eller köpa någon från E-bay som låser cyklarna åt mig?

Konduktören tittar medlidsamt på mina lortiga nävar och blicken undrar om jag gick handståendes till stationen. (Jag som i normala fall faktiskt är både hel och ren, skulle uppskatta att även ha fina fingar.)
Kom igen folks, Ge mig några fler förslag!

Ju mer vi är tillsammans

Årets första jordgubbe och en chokladmuffins som jag köpte från några flickscouter idag. (Jag vet, trodde inte heller att det fanns sådana längre. Man lär sig nya saker varje dag!)

Är delar av familjen i stan, ska man göra saker tillsammans. Det hör liksom ihop! Därför drog jag med syster yster och mamma till Sats regeringsgatan ikväll. Det handlade inte om något mastodontpass för min del. Jag hade redan kört en timma i gryningen! Nä, detta var mer om att visa mamma vart jag tillbringar många (kvalitetsfyllda) kvällar.
Tror minsann att hon tyckte det tar roligt! Jag pekade hit och dit. Visade mina favoritövningar och lät henne testa några av dem. Syster imponerade med att ha gjort sin hemläxa i stretch och visade klara förbättringar. BRA!

Efter en stund kände la famillia att det var nog. Under tiden jag färdades på min lila springare längs norr Mälarstrand, tog mor å syster t-banan hem. Bara för att jag skulle komma först trampade jag på lite (ok, ganska rejält mycket) fortare än i normala fall. Well, det lönade sig och jag vann. Haha, livet ÄR en tävling...

Macka, thé, jordgubbar och Existens gjorde kvällen fulländad. Skulle kunna vänja mig vid sällskapet. Det har varit värdefullt att ventilera dagens händelser och tycker om att höra någon annans sovande andetag. Ska man kanske skaffa sig en inneboende...

Nä, nu måste jag verkligen krypa till sängs. En lång dag plus kvällsjobb väntar imorgon.
Sleep tight, my darlins.

Experten talar

När jag var ung tillbringade jag ett och ett halvt år (samt flera sommarveckor efter det) som jungman ombord på en skonare; 35 meter lång, 22 meter hög, 5,5 meter bred och 118 ton tung. (motor och vilka sorts segel får ni maila om...) Trots sin storlek var hon en god seglare och i rätt vind gjorde vi upp mot tolv knop. Lovely!

Varför berättar jag det här?
Jopps, är nu mer benämnd som tidningens "båtexpert". Det vill säga, alla reportages som rör båtar hamnar på mitt skrivbord. Där ser man! :D
(Nåt att fylla ut allt det vita på visitkortet!)

Från södermalm till kungsholmen

Sju timmar är alldeles för länge mellan måltiderna. Inte konstigt att jag var både skakig och småsur när jag träffade mamma, syster och svåger på Söder i går kväll. Men en supergod sallad och äpple/kanelmuffins senare var jag betydligt gladare!
Efter traskande i butiker och prat var vi redo att bege oss hemåt. Jag funderade på att sätta mamma på T- banan och själv ta cyklen hem. Äh, vad trist tyckte mor och föreslog en promenix. Via Götgatan, Slussen och Norr Mälarstrand löste vi världsproblemen.

Lagom tills solen började klättra under horisonten svängde vi in på innergården. Alldeles perfekt för att hinna in till den danska dramaserien och en kopp thé. Mysigt med sällskap och jag uppskattar det oerhört mycket!

Dagens träning; check!

Klockan är 06.27. Om en halvtimma ska jag vara på centralen för att tillbringa ytterligare en arbetsdag i Uppsala. Med ett gott rygg/bicepspass är jag oförskämt pigg och på bra humör. Med kaffe och frukost är det här en utmärkt start på dagen!

Jag behöver kaffe nu, allra helst för tre kvart sedan. Dessutom har jag skådat ett gäng pepparkakor uppe i fikadelen. Try to stop me...

Sen, sen är jag redo för att kasta mig ut i eftermiddagen och (förhoppningsvis) klara dead line även idag.

Finbesök

Käraste mor anlände i går kväll och vi kommer ha loads of fun all week long. Jag erbjöd henne loftsängen men hon föredrog soffan. Kan det ha att göra med momentet klättra upp och ner... :P

Nu har det kommit

Jag började nästan bli orolig ett tag... Igår kom ÄNTLIGEN startbeviset för Göteborgsvarvet.
Plötsligt slår det mig att det bara är tio dagar kvar tills jag står och trampar i startfållan. Dags att lägga i sista växeln i träning, ladd och att leta efter bästa snyggaste löpar-outfiten!

Bästa snacksen framför datorn är utan tvekan wasabinötter. Och med en kopp the och Bonaqua flyter jobbet på riktigt bra. Men tiden går så fasligt fort och jag känner att jag kämpar mot klockan. I den bästa av världar står visarna still medan jag hinner med en massa jobb...

Tur att jag hann att skölja bort en del av stressen imorse. Cyklade till Sats Zenit och spinnande med bästa Terese. Hon gjorde ett bra jobb, precis som vanligt. Cyklade hem igen och det kändes som om jag kunde det här med rundtramp :) Nu är jag fulladdad att skriva om musikfestivaler och barnbokskaraktärer!

Fy sjutton vad ont!

Jag högg tag i en PT redan i repan och slängde fram min fråga om benträning. Hon skakade på huvudet. "Har du lust att testa foam rolling?" undrade hon och syftade på skumgummirullen som finns på stretchloftet. Jättegärna svarade jag och Jo placerade mig på sidan med höften mot rullen, letade upp punkten där det gjorde som mest ont och lät kroppstyngden verka. Efter en stund släppte den intensiva smärtan och rullen fick vandra ned mot knäet.
AJ!!! (Hur sjutton kan det göra så ont...)

Det blev alltså varken knäböj eller utfallsteg. Satsade i stället på överkroppsträning med axlar, bröst och mage. Det gick bra! Ökade på vikterna och kände mig ruggigt stark. Det vill säga tills värsta belgian blue uppenbarade sig. Han sneglade på mina tjejvikter. Jaaa, hörde honom nästan tänka så. Att de där futtisarna inte är något för riktigt starka grabbar. Nåja. Jag är inte så stor, inte än i alla fall och han log faktiskt mot mig. Haha.
En timma senare var styrkedelen över och jag ägnade sanslöst lång tid på att stretcha igenom mina arma ben. Vansinnigt ont men tror absolut att det går gör nytta!

Nu har jag varit hemma ett par timmar och har kommit ner i varv. Maten satt som en smäck i min blodsockerdippade kropp (skakningarna har slutat, hurray!) och ska snart krypa ner i sängen. Efter ett par kapitel i nya boken New moon ser jag fram emot en lång natts sömn.
sleep tight my darlins.

Susa hit och dit

Asfalten har torkat upp och veckans första arbetsdag är snart klar. Sus till stationen, läsa den fantastiska boken "Allt för min syster" på vägen hem, sus vidare mot Sats Regeringsgatan för ett grymmans styrkepass. Egentligen står ben/rumpa på listan, men jag funderar hur bra det är med tanke på min snapping hip. Äh, hugger tag i en PT och frågar om det värsta som kan hända.

Sedan gäller städning. Och inte vilken sort städning som helst utan mamma-städning. Hon kommer imorgon och är pedantare än Askungens styvmor... och jag vill absolut inte göra kära mor besviken. Hey, vad fint det kommer att bli!
lots of love

Ett steg i taget så ska det gå

Det borde inte göra så ont som det gör. Inte efter all mängdträning jag utsatt mig för. Inte efter att ha gått på de muskler och leder som brukar bråka. Nu krånglar senan som löper längs stora trochanten (Spana in här och leta efter nummer 22.) På grund av för stela muskler i rumpan och låret har den blivit spänd och är irriterad. Lägger jag handen på känner jag hur det klickar, spännande...

Anledningen till mitt haltande är gårdagens långpass. Jag begav mig tillsammans med Sofy ut i vårvädret. Värmen slog emot jag blev snabbt påmind om den stora skillnaden mellan snölöpning och sollöpning; man blir inte törstig på vintern.
Efter en mil blev munnen torr och blev bara värre och värre ju fler kilometrarna blev. Efter tretton kilometer tog jag ytterligare ett varv runt Djurgården och lade mig på ett 5.18- 5.22 tempo.

Ungefär vid samma tid förra året. Tröjan var med igår (väskan och frisyren är av annat slag nu för tiden) Löpning ÄR (för det allra mesta!) härligt!

Efter arton kilometer började det kännas tungt. Vätskebristen trängde sig på och solen gassade över huvudet. Benen gjorde ont och det var folk precis överallt! Jag stretade på, höll farten, fokuserade på annat är det jag höll på med. Upprepade "lätt och stark" samt "ett steg i taget ska det gå".

Den sista biten kändes lika lång som den hittills avklarade sträckan. När jag äntligen nådde Sofys port visade Suunto 28.2 km.
Där förvånades jag över tröttheten.
Överraskades över hur tanken på vätska överskuggade allt.
Tacksam över Gainomax och kallt vatten.
Pustade ut några minuter innan jag kramade Sofy hejdå och begav mig hemåt på min lila springare. Det var längesedan jag kände mig så sliten efter ett långpass. Hur ska jag kunna persa om två veckor...

NU blommar det

Minns ni den här bilden som jag tog för ungefär en och en halv månad sedan? Jag påstod helt fräckt att våren snart var på väg.

och nu ser Kungsan ut så här! Körsbärsträden blommar, solen strålar och allt känns så bra som det kan göra! Lovely!

majbrasan i papperskorgen

Usch vilken flopp gårkvällen blev. Vi var ett gott gäng som drog i väg på picknick i vasaparken. Runt åtta började vi fundera vart elden var någonstans. Jag sniffade i luften och sökte efter sotflagor. Vi var några som vandrade ett varv runt, not a sign. Och det var fler än vi som letade. Det blev nästan upprorsstämning och de poliser som fanns på plats blev bombarderade med frågor. Vart var brasan!!!

Närmaste fanns visst i Rålis hördes via ryktesvägen. Då hade vi för längesedan tappat både kroppsvärme och lust att jaga valborgseldar. Smärre skandal och stockholmarna rasade. Ingen majbrasa i en park där man firat in våren sedan hedensös...
Det blev film hemma hos en av tjejerna istället. Och visst var Yes man riktigt underhållande! Men väldigt trångt, sjutton personer på trettio kvadrat fyller upp rejält!
Sent om sider traskade jag hem genom stan. Med vantarna på blev temperaturen riktigt behaglig. Stockholm är en utmärkt stad att promenera i.