torsdag 30 april 2009

Nu tar jag helg!
En snabb vända till gula villan i Spånga för att hämta dammsugaren. (japp, den blev kvar sedan flytten. Nu är det dags att hämta hem den!) Lasta av den i lägenheten, greppa gymväskan och drar sedan iväg till Sats. Där laddar jag med energi till resten av kvällen. Här ska det eldas :P

Uppe innan tuppen

Det är visst valborg. Fick veta nyss att Uppsala är experter på att fira rejält. Hemma (på min gata i byn) är det här ingen stor grej. Man kollar på brasan, thats it. Här gäller champagnefrukost för att fortsätta i samma anda hela långa dagen. Samt ytterligare tre dagar framöver. Aja, jag hoppas på en grym kväll i Stockholm ikväll.

Annars började dagen på bästa möjligaste sätt. Precis i gryningen cyklade jag iväg till Sats och kom fram runt kvart över fem. Tjejen i repan tyckte det var kanoners med en morgonpigg varelse som gjorde henne sällskap ett par minuter. Haa, härligt att man kan göra någon glad!
Efter femton minuter på löpbandet gav jag mig i kast med favoritmusklerna; ryggen!

Det blev:
Chins (3*8)
latsdrag brett grepp (3* 10)
latsdrag smalt grepp (3* 10)
hantelrodd (3/ sida * 12)
framåtlutad rodd (3* 8)
ryggresning med viktplatta (3* 10)
crunches på boll raka (3*50)
crunches på boll sneda(3* 50/sida)
sidoplankan (3 * 1.5 minut)

Energin skvätter ur öronen! Knappt att det behövdes morgonkaffe på morgonbönen (som man kallar redaktionsmötet) . Ahh, skulle kunna vänja mig vid det här! (Jane, kom och gör mig sällskap på Högtorget i stället för Zenit, deal?)

onsdag 29 april 2009

New hair

Oki hörrni.
Här är första bilden på den nya frisyren. Esteban föreslog en supersuperkort, en slickad variant som andades Twiggy. Oh no, svarade jag. Den här då, undrade han och pekade på en annan bild. Han övertygade om att det skulle få håret att se tjockare ut. Han hade mig vid "skulle bära upp frisyren med bravur".

Tussarna föll på golvet och efter dryga halvtimman var han klar. Oj, var min första tanke. Shittans, vad har jag gjort den andra. Det var så lite kvar! Esteban plockade fram tången och fixade till några curlar.
Snyggt.
Det blev bra trots allt.

I dag har allt som kan liknas vid lockar försvunnit. Just nu är det inte så mycket volym, inte så konstigt då jag drar händerna genom håret ett antal gånger varje dag. (speciellt när jag sliter med en text och inte riktigt vet vart jag ska ta vägen) Men med rätt snits blir det nya håret kalas!
Just wait and se! :)

tisdag 28 april 2009

Världens bästa godispåse


Do ya remember goodie bagen från BBC? Snacka om att jag hade ONT i axeln när jag kom hem ;) Man bör alltid tacka när man har fått något. Och det gör jag genom att berätta vad som fanns väskan och länka till företagen som skänkt dem.

Oki.
På och i pappas potatislåda: (Där sättpotatisen förvarades. Den tillhörde först farfar (eventuellt även farfars far) därefter far. Efter min kidnappning tillhör den sådeles moi. Hehe)

-En läckert lila väska från Nike.
-Fyra Gainomax Recovery (bytte till mig favoriten banan!)
-Två Hårspray från Wella
-En burk bodylotion från HTH
-En tandborste från Fina tänder.
-En vattenflaska
och
Två svettband från Casall
-En steräknare från SILVA (Som räknar betydligt mer än bara stegen!!)
-Två kartonger ekologiskt the
och
En majs&Quinoa kakor
och
Ett paket antioxidanter från Friggs
-En proteinbar och
en påse proteinpulver från Dalblads
- En Natrilett bar
- En Deo från Ldb
- En påse ekorrens ekologiska godis
- Boken "Pulsträna", (Fitnessförlaget) avJonas Gustrin
- Flera vattenflaskor från Bonaqua.
- Dessutom väntade en funktionströja från Craft med BBC- loggan på ryggen!

TACK BBC och alla företagen som stöttade oss. Det här är den största och mest välfyllda godispåse jag har skådat. Nice.

Det absolut bästa...

... med att jobba hemifrån är dagens outfit. Jag kan skrota runt i myspys och samtidigt låta oerhört proffsig när jag ringer folk. Haha, me like. A lot.

Stan runt på hjul

I gårlåg Tröttheten som ett underställ (ja, tätt, tätt precis runtom hela kroppen) och jag blev inte av med dem. Runt tio- tiden kom huvudvärken. Den bultade slagfast hela dagen och tillslut kunde jag knappt tänka två tankar i rad... Dessutom hade jag glömt mellanmålen och pastan till köttfärssåsen låg hemma.

Kvällens planer var tung styrketräning. Hade jag inte varit tvungen att koda om nyckelbrickorna till porten, hade jag åkt till gymet direkt. Men hemma i lägenheten slocknade jag i sängen på tre röda.
Klockan strax efter åtta när jag vaknade. Det var lite för sent för att styrketräna, men ville ändå göra något. Varför inte testa cykelvägarna i stan! Jag drog på hjälmen och trampade iväg. Första anhalten var Fridhemsplan och Eriksplan. Det gick (nästan) som smort, jag räknade på att det tar kortare tid att cykla än att ta T-banan! Wohoo!

Vände på hojen och styrde om till T- centralen. Dit var det inga som helst problem. Men jag vet inte vad jag hittade på vägen hem. Missade att svänga upp efter Norr Mälarstrand och hamnade långt och tjotahejti. Efter några rundcyklingar lokaliserade jag Rålambhovsparken och genade tvärs över. Haaa, tror inte att det ska ta närmare 45 minuter att ta mig hem från centralen...
I morgon går mitt SL-kort ut (för dig som inte bor i stan; Stockholms Länstrafik. Funkar precis som KLT eller västtrafik) och tanken är att jag härmed ska ta mig fram via hjul. Ähh, jag kommer ju till tåget på morgonen, får väl trixa lite så jag hittar den rätta vägen hem med.

Blogger boot camp

Jag är ledsen för den brutalt kassa uppdateringen! Jag påbörjade ett par inlägg igår, men jobbet krävde sin uppmärksamhet. (med all rätt, jobbet måste gå före!) Här kommer några bilder från dagen. (goodiebagen kommer senare...) Tack för lånet av bilderna, Jane!


Vi sprang runt.

Drog runt...

Släpade runt...

Klättrade runt...

Å lade till några crunches på det...

Samt ungefär en miljon utfallsteg!

Hela glada gänget som kämpade, svettades och hade galet roligt på BBC!
Fotograf:Jane

fredag 24 april 2009

go natt

Nu har jag klättrat upp i sängen och hoppas att få sova gott. Det behövs, morgondagen är full av träning, härliga människor och nya upplevelser. Har tänkt mig att cykla vill planet fitness. Haha, får se om jag kommer fram i tid. För säkerhet skull plockar jag med mig både kartan och gps'en.
C ya 2morrow, babes!

all by my self

finally, helg! Laddar som bäst inför blogger boot camp imorgon med att halvligga i soffan. Hade från början tänkt att hänga på fasching, en jazzbar inne i stan. Men kroppen ville inte vara med på det. Den protesterade hej vilt och jag hade inget annat val än att lyda den.

Haha... Jag klagar inte. Det är fantastiskt skönt att bara vara hemma. Fix n trix i lägenheten (som jag trivs så ofantligt, otroligt, underbart bra i. Ni måste komma hit och se själva!) och har seriösa planer på att stänga ihop ett par matlådor.

Nope, snart börjar Så ska det låta och jag måste hinna ett par saker först. Hoppas ni får en fantastisk kväll. Partar ni för mig, tränar jag för er hela dagen imorgon. Deal!
Lots of love

De glömda kvinnornas röster

När jag pluggade till journalist var en av kurserna Livsåskådning. Där fick vi bland annat dokumentera vad vi varit med om och hur vi reagerade. Pappershögen visade ett tydligt mönster; jag agerar på liknande sätt vad än det jobbiga består av. Bara det var en aha-upplevelse. Men det viktigaste är att jag nu vet HUR jag kommer att må INNAN något inträffar. Det är oerhört bra att ha koll på, inte bara i det vanliga livet utan även i mitt yrkesliv.

Med ojämna mellanrum skriver jag om otäcka och skrämmande händelser. Saker som gräver sig innanför pannbenet och inte lämnar mig efter arbetsdagens slut. I går stålsatte jag mig innan intervjun med Doktor Denis Mukwege. En man som varje dag kämpar för att ge våldtagna kvinnor livet åter. De som är så söndertrasade att inget återstår. Överfallna på vägen till släktingar, överfallna på åker, överfallna vid inbrott. Överfallna av rebeller, soldater och civila.

Inför halvtimmen med Mukwege gjorde jag i vanlig ordning research. Ju längre jag kom, desto mer illamående blev jag. Historia efter historia broderades fram. Den ena hemskare än den andra och jag klarade tillslut inte av att läsa mer.
Mitt emot doktorn försökte ställa relevanta frågor, undvika tårar och förstå det bestialiska. Orden från honom var mjuka, eftertänksamma. Anspråkslöshet från en man som gör skillnad.

Nej, jag mår inget vidare idag.

Inte efter att ha skrivit om kvinnorna som inte bara blivit skadade utan även förskjutna av sina familjer. De har ingenting kvar. Men jag visste sedan innan hur min reaktion skulle bli. Jag hanterar mina känslor och motar dem.

Läs min artikel på måndag.
Inte för min skull, inte för tidingens skull utan för de de glömda kvinnornas röster.

Lycka

Mitt internet strular hemma. Eller rättade sagt; jag har under ett par veckor tjuvat på en grannes nätverk. Nu har han, precis som alla andra, låst det. Jag vet. Det är knappast ok att använda det så där, med det var en nödlösning tills jag fick tummen ur att skaffa eget.
Vad kör ni med för något?
Jag velar mellan mobilt och Comhem. Jag är inte intresserad av fast telefon utan enbart bredbandet. Ni som har kunskap, upplys mig!

Träningen har kommit igång igen (tackar som frågar!) Sats har öppet hus under några dagar och jag fick med syster Power Step. Hon blev sur över att inte sätta koordinationen på en gång. Äh, jag tycker hon var kanonduktig! (Och huvudsaken är väl inte att man sätter alla stegen utan får upp pulsen... ) Förhoppningsvis tar hon snart sitt förnuft till fånga och skaffar gymkort!

Jag tillbringade ett par veckor i Uganda i somras. Efter dagar av total inaktivitet nosade jag upp ett gym (vars timkostnad fick mig att sätta i halsen; 1500 SEK!) och fick testa latsdraget helt gratis. Det var lycka på hög nivå!

När vi ändå var där passade vi på att styrketräna. SKOJ!! Jag bestämde raskt att fokus skulle ligga på ben/rumpa. Började med benböj men det visade sig vara lite för många saker att hålla i huvudet. Traskade till Smithen där det blev mycket enklare. Vi fortsatte med utfall med Kettleballs- axelpress för att avsluta med benpress. En låååång stretch på det och vi båda var nöjda och glada. (Tänk egentligen vad lite det krävs för att lätta upp sinnet!)

onsdag 22 april 2009

när livet läggs på is

Det är mycket idag. Men jag mår bra, har det bra. Lever och frodas och allt sådant i den stilen. Var ute och sprang i går kväll och njöt av den kyliga kvällen. Steget känns bra och även om min pulsklocka dog mitt under passet (nya batterier är ett hett tips...) var jag nöjd. Thé och kvällsmacka hos en granne gör att jag är mer och mer övertygad om att Kungsholmen is da place to be.

Jag har funderat mycket över livet.
En av mina allra bästa vänner har cancer och hon kom förbi häromdagen. Vi snuddade vid det otänkbara; att hon kanske inte klarar sig. Vi diskuterade om det finns någon mening med det som sker och hur snabbt livet kan ändras. Som om det läggs på is och bara väntar på att få börja igen. När tumörerna är borta och livet kan återvända helt fullt. Idag fyller hon 27 och firar med en cytostatikakur. Med allt jag har önskar jag att hon blir frisk. Vem ska annars kunna ta hennes plats?

Tankarna snurrar och jag är tacksam över gymmet. Där kan jag bara koncentrera mig på träningen. Genom att jag får engergi tror både M och jag att hon får del av den. Det vore inte mer än rättvist.
Ta hand om er.

måndag 20 april 2009

Uppdrag; hitta bästa sushistället i närheten av mig. Underbara, fantastiska Malin är i stan på en blixtvisit. Som den käre gäst hon är, möter hon mig vid Uppsalapendeln. Med gemensamma krafter tar vi oss vidare to my crib. Jag är galet spänd på vad hon kommer tycka och tänka om allt!

Hoppsan, klockan börjar närma sig hemgång och jag måste rusa iväg.
Lots of love

I arla morgonstund till gymmet vi gå

Jeeeesus känner mig grymt effektiv i dag. I alla fall om man räknar med att jag har varit igång sedan tidig morgon. Efter ett gäng övertalninsgförsök svingade jag benen över sängkansten klockan kvart i fem. Jopps, du läste alldeles rätt. 04.45. För att göra morgonstunden så smidig som möjligt var väskan redan packad och matlådan förberedd. Stort sätt bara att hiva upp allt på axeln och traska iväg.
Hoppade på tunnelbanan och klev av vid Hötorget. Där Sats öppnar klockan 05.00, helt perfekt för en tidig uv som mig själv. Jag trodde att jag skulle vara i det närmaste ensam, ack vad jag bedrog mig! Det var kanske inte värsta röjet, men nog fanns ett tiotal på plats.

Eftersom det inte har blivit så mycket träning de senaste veckorna tog jag relativt lugnt. Jag kan inte skylla på annat än tidsbrist. Flytt, påsk och andra faktorer har gjort att jag inte gjort fler än tre, fyra pass. Nu kan jag knappt vänta med att komma upp i mina normala sex- sju pass. (Och nej. Är dina vanliga träningsveckor indelade i tre pass är du INTE dålig. JAG är van vid högre grad och är varken bättre eller sämre för än dig för det)

Efter helgens PT-kurs såg jag med helt nya ögon på min träning. Även om jag själv har tränat med en PT slackar tekniken ändå. Speciellt i slutet av setten och när jag vill lassa på mer vikt än vad jag egenligen klarar av... (japp, smått grabbigt men erkänner det ändå!) Med hjälp av speglar kunde jag enkelt se om jag utförde övningarna rätt. Nyttigt, bra och bättre säkerhet. Me like! =)

Under 52 minuter hann jag med:
- Benböj med olympiastång
- Utfall med studs
- Raka marklyft
- Bakåtkick i CC
- Lårcurl på boll
- Sittande benpress i makin
- Vadpress

Alla i fyra set samt 10 till 12 repetitioner, samt streeeetch... Mitt gamla löparknä börjar ge sig till känna och det är inte okej. Inte när det knappt återstår en månad till Varvet!
Åh, vad jag tycker om morgonträning! Det blir med all sannolikhet fler besök på Hötorget i framtiden! Nä, nu lunch!

söndag 19 april 2009

Framåt i karriären

Snart är dag två på PT- skolan igång. Haha, jag har drömt om anatomi hela natten! När klockan ringde höll jag som bäst på att peka ut vart Quadriceps fäster på lårbenet.
Jag skulle mer än gärna vilja fortsätta vidare till de andra två kurserna. Kruxet är att det är mycket pengar, något som känns relativt svårt att skramla fram nu. Speciellt med när jag precis har köpt en lägenhet och har en restskatt lika stor som ett litet U-lands BNP.

Samtidigt
kan det här vara en rejäl skjuts framåt i min karriär. Är jag licensierad PT har jag mycket större möjlighet att kunna skriva om träning, kost och hälsa. (Jag kommer även ha egna klienter, något som jag ser fram emot. Det är vansinnigt roligt att träna människor, få dem komma till insikt och se dem utvecklas!)

Oj, om några minuter ska jag vara på t- banan. Vi hörs ikväll! Och kom med synpunkter, hur tycker ni att jag ska göra? Jag behöver alla råd jag kan få.
Lots of love.

lördag 18 april 2009

Latin och skulderblad

Latinska ord på diverse skelettdelar snurrar runt i huvudet. Terminologi och kroppens rörelsemönster svishar förbi och varje gång jag blundar ser jag knäleder och skulderblad framför mig. Med andra ord, PT- skolan har kickat i gång min tankeverksamhet rejält!

Just nu kan jag knappt tänka två tankar i rad. Ni får helt enkelt vänta tills imorgon för att få veta mer...
kram å gonatt.

fredag 17 april 2009

Med bågifien och avbitartången i högsta hugg

C´est beacoup de fair aujourd´hui!

Eller på ren svenska; det är mycket att göra idag. Ja, i går med för den delen. Jag sprang mellan intervjuerna och fick ihop två texter innan dead line. Det straffar sig att vara ledig och speciellt när högarna hopar sig på skrivbordet. Fast å andra sidan, dagarna går rejält fort då och utan att man vet ordet av är det helg.

Och nu är det bara ett par timmar kvar på den här arbetsveckan! Fast fredagen började inte riktigt som jag hade önskat. Trasslade runt hemma och snubblade över en (ouppackad..) låda. Drämde till smalbenet så det sjöng om det. Resultatet? En rejäl bula och stort blåmärke. Haltade iväg och kom iväg.

I Uppsala stod cykeln (tack å lov) kvar. Men det gick inte att öppna bygellåset! Nyckeln gick inte in och jag tror att något tjafs har fastnat i det. Trots idoga försök med 1) dunka låset mot cykelstället 2) peta runt med vassa små pinnar 3) be till högre makter, gick det inte. Promenixade till redaktionen samtidigt som jag funderade på hur jag skulle göra.

Bågfilar
, avbitartänger och andra inbrottsredskap svishade förbi i skallen. Men det är inte riskfritt som man ger sig i färd med att klippa upp ett cykellås. Dyker polisen upp lär jag få grava svårigheter i att bevisa att hojjen verkligen är min. (Var och varannan(usel) tjuv hävdar att de äger cyklen och har köpt den ärligt och heligt och allt i mellan.)
Ska först försöka med en låsspray. Enligt kollegan med koll bör då allt som sitter i vägen lossna. Får jag trots allt inte upp låset ser jag ingen annan råd än att hamra upp eländet. Håll alla tummar ni har för att ingen moppsar sig...

Det fula i kråksången är att jag kommer missa mitt vanliga tåg hem. Med cykel tar jag mig på tolv snabba minuter till och från stationen. Med apostlahästarna är tiden den dubbla. Suck. Den här helgen börjar betydligt senare än jag hade tänkt mig.
Och i morgon, då börjar ett helt nytt äventyr!

onsdag 15 april 2009

Ut ur båten och upp på cykeln

Jag är med cykel! Nä, menar inte den som jag fick tag i förra veckan att ha i Uppsala. Nope, jag menar den cykeln som Mela pekade ut. En hybrid från Nishiki, snabb som sjutton och lätt som en treåring. Jag hämtade den i Årsta igår kväll och cyklade hem till Kungsholmen. Jag var vansinnigt nervös innan. Att hitta är (uppenbarligen) inte min kopp te och att ta sig fram på två hjul är sannerligen svårare än att skutta på t-banan.

För att kunna gå på vattnet måste man först kliva ur båten...
(Ja, det vill säga, för att lära sig stans cyklevägar måste man ut och testa dem.)

swahilin lärde vi oss passande att fråga om vägen samt beskriva den. Mellan fraser som "Jag ska gå till busstationen, hur hittar jag dit" och "Sväng första höger på den stora vägen", funderade jag över hur jag skulle hitta till mitt crib.
Tjejen som jag vägbeskrivning-sparrades med hade passligt nog en karta över Stockholm med sig. Tillsammans sökte vi den smidigaste vägen hem. Haha, de andra undrade vart vi hittade Västerbron och Hornstull någonstans på den afrikanska stadskarta vi skulle öva på från början.
I stället för Sl- kort- Nishiki!

Hur det gick? Jo tack, alldeles utmärkt! Jag följde skyltarna och allt gick hur smidigt som helst. Det enda jag ångrar är att jag inte hade på mig handskar, fingrarna blev grymmans stela! Oh dear, det här med att bli cyklist på heltid kan bli bra!

tisdag 14 april 2009

På lördag blir jag (ännu) smartare!

Kom på att jag glömt att berätta om mitt nästa äventyr! Ni som följt mig vet att jag är en träningsjunkie av stora mått. Vad ni kanske inte vet är att jag under en tid har coachat diverse personer i deras träning. Det handlar inte om några avancerade program. Snarare förslag på "Gör de här övningarna i en månad och berätta hur det går" och "Spring tre gånger i veckan fördelat på ett kortare, ett längre och ett intervallpass."

Eftersom jag både tränar själv och läser mycket om ämnet har jag relativt god kunskap. Under ett bra tag har jag velat lära mig ännu mer. Mer om näringsfysiologi och träningsfysiologi. Hur styrketräningens mekanik fungerar och hur träningen hela tiden går i en utvecklingsfas.
För ungefär en månad sedan, när den trettiofemte personen undrade varför jag inte pluggar vidare, bestämde jag mig.

På lördag börjar jag första delen i en PT- utbildning. Det är en preparandkurs, en förberedande kurs som tar upp anatomi, näringsfysiologi och fysiologi. Med det är det inte sagt att jag ska gå hela vägen och blir fullblods-PT. Kursen är mer till för att se om det här med träning som yrke kan vara något för mig. Dessutom är det utmärkt att ha i ryggen när jag skriver om träning, kost och hälsa. Jag blir mer trovärdig på samma gång som jag har rejält mer på fötterna.
Och det är inte det sämsta!

Där satt den!

Tjugo minuter försenat rullade tåget in på Stockholms central. Min väska vägde ungefär tretton ton och det fanns inte en chans att jag kunde baxa upp den på hyllan själv. Men när nöden är som störst kommer även hjälpen (var det någon smart snubbe som sa) En riddare i vit t-shirt svingade upp väskan. Han drog även ner den när slutstationen nåddes. "Så där" sa han och log så att polarisarna smälte.

Väl hemma (via släpningar nedför trappor, in i tunnelbanevagnen och uppför fyra trappor) gjorde jag inte alls som jag hade kommit överens med mig själv om. Att packa upp väskan och få det avklarat. Nepp, i stället tyckte jag att det var hög tid att fippla igång tvn. Men det är en chans att något tekniskt funkar för mig. Inte de fjorton första gångerna i alla fall. Tryckte dit scarten och antennsladden. Ingen bild. Vände på scarten, blåste lite på antennuttaget (kanske var det något mojs i vägen...) och kollade att sladden satt i väggen. Myrornas krig. Efter en stunds vanknade kom jag på det:

Heureka!

Eftersom att huset har comhem behöver signalerna inte gå genom boxen. Antennsladden trycks helt enkelt direkt i tvn.Kanal efter kanal poppade fram och jag zappade hejdlöst. Precis som man brukar göra när man bara haft skogstv innan. (läs; svt1, svt2, tv4 och kanal6)
Och väskan, den kan jag ta en annan dag!

måndag 13 april 2009

Blädderier

Jag drar inte så hemskt många knop under förmiddagen. Har gruvligt ont i halsen och tungt att andas. Insåg det sunda i att skippa intervallerna på idrottsplatsen ett par kilometer bort. (btw, hur tränar man backintervall på en plats där höjdskillnaden är max två meter?)

Jag sysselsätter mig med att bläddra i en fantastisk bok om choklad i stället. Tur att jag är så stinn av påskgodiset att jag inte ens är i närheten till att vilja ha en bit choklad!

söndag 12 april 2009

Pyromantakter i Lutzendimman

Solen var som bortsopad imorse och ersatt med ett grått dis. Som gjort för att vara inomhus. Ja, nästan i alla fall. Under dagarna här på ön har vi velat se min farbrors hundvalpar. Han huserar åtta kilometer härifrån och nu passade det utmärkt med en blixtvisit. De var otroligt söta och fantastiskt pigga!
Han har sålt alla utom en och frågade om någon av oss var intresserad. Om? Jag hade tagit med den på en gång om det bara hade varit möjligt. Too bad! Fick nöja mig med att gosa med dem en stund.
Hey, du vill väl följa med mig hem till Kungsholmen, eller hur!

På vägen hem igen åkte vi ner till sjön. Det såg nästan trolskt ut i den tjocka dimman. Balanserade på hala stenar, hoppade mellan tångruskor och försökte hitta de finaste stenarna. Haha, man har inte roligare än man gör sig!
Ingen av oss var speciellt sugen på att bada, även om lilla A. höll på att dratta i mer än en gång... Hennes käre far röt i betydligt mer övertygande än vad jag är van vid att höra. Det verkade i alla fall ha verkan, hon höll sig på rätt sida av vattenytan hela tiden. (om man inte räknar med tårna)
Dimman låg så tjock att man kunde ha misstagit sig för Lutzen i stället för Ölands södra udde.

Trots avsaknaden av sol och värme (shame on you Tv4, shame!) var dagens middag redan skriven i stjärnorna; grillning! Bröderna fick den nobla uppgiften att tända grillen. Efter tjugo minuter tittade mamma ut genom fönstret och funderade över vad de sysslade med. Längst ner i trädgården bolmade vita röksignaler. De hade gått lös på grenar och gräs och annat tjafs och höll som bäst på att elda upp halva ön. Tsss, klart att de glömde bort petitesser som en ynka grill då! Pappa tog över manligheten och skvätte på tändvätska (eller vad man nu har för att få fyr på det hela).

Vad då tända grillen när man kan tända på trädgården i stället... Brorsorna i pyromantagen!

Plötligt hade mer än halva dagen gått. Skymningen hade fallit och ingen av oss hade egentligen lust för någonting. Tråkminerna gjorde entré tills pappa mindes spelet han fick i julas. Han själv ville inte vara med utan fortsatte med korsordet. Men det hindrade inte honom från att ropa svaren. Till slut slog D. igen dörren. Hej, hojtade pappa och undrade varför vi var så trista! Haaa, wonder why lixom...
Nu är det sista kvällen i huset nedan, sedan är det vardag igen. Bäst jag tar tillvara på tiden!
Lots of love!

Om tre ynka månader är hallonbuskarna fulla med bär och landet späckat med jordgubbar. Bäst jag gör plats i frysen redan nu ;)

lördag 11 april 2009

Motorsågsmassakern

När man kommer till Öland är det lika med att dressa sig i senaste arbetsklädsmodet, dra på öronkåporna och röja i trädgården. På dagens to- do- lista stod "Ta ner stora almen vid västra trädgårdens norra hörn."

Sagt blev gjort.
Pappa och bröderna fixade och trixade med byns längsta stege. Ett rep knöts i ett oerhört elegant dubbelt halvslag runt en av de övre grenarna. Motorsågen drogs igång, sågspånen sprutade och grenar föll. Brorsdotter A skuttade fram och tillbaka och plockade upp på det ena och det andra. Tillslut var det dags att draaaaaaa ner trädet.

Kom igen och lyft nu!

Högt upp i det blå knopas det för fullt.

Med en rejäl duns for den i backen. Där tog min roll vid, tog över motorsågen från brorsan M. och satte igång att kvista. Det tog sin beskärda tid och jag och brorsorna M och D och den äldstes (förmodade) flickvän turades om med sågen.
Svisch (ja, hur svischande förmiddag till kväll är...) förvandlades stammen till behändiga klabbar och grenarna till lite mindre vedträn. Se där, nu har mor och far ved till vintern! ;)


Låt sågen gå, vi kapar i takt, vi sjunger hej och hå...

Någon gång i mitten bestämde jag mig för att ta turen som inte blev av i morse. Jag tog en runda söderöver och landade på 16 km. Slit, är sammanfattningen. Det blåste nordost och betyder i praktiken att jag hade motvind både dit och hem. Jag sprang på 1. 21 timmar och är relativt nöjd.
Det har varit en bra dag i ett ljuvligt väder. Tv 4 höll verkligen vad de lovade! Hoppas att även ni har haft en fantastisk påskafton!

Fallande träd, grenar och farliga motorsågar. Klart man måste hålla koll på lilla A!

Egg walk

Först ut på walken kommer fantastisk kreation i cowboy-stil...


... som följs av en kosackliknande i kejsarligt blått och rött...


... därefter följer en högst förtjusande bahytt för ägg som längtar efter soliga dagar...


... och dagens modevisning avslutas med en käck basker som andas trettiotal, i vårens glada gula modefärg.

fredag 10 april 2009

Blåsippan ute i backarna står...

Jag tror jag börjar se ett mönster här; jag somnar precis överallt! I soffan, i bilen, i kyrkbänken, i väntan på middagen... Haaa, trött kanske?
Annars har det varit en ljuvlig dag med 16 grader och strålande sol! Började dagen med en 12 km lång jogg längs vägen. Landskapet är platt och med nästintill ingen vind blev det en skön tur. Mest för att få ur rastlösheten ur kroppen men även för att samla kilometer. Det är ju snart dags för Varvet!

Mamma och pappa rensar grenar och annat tjafs längs uthuset. Blir fint till sommaren.
Anyway, efter gudstjänsten traskade jag ut med solstolen i famnen. Hittade en plats i lä och (surprise) somnade efter en liten stund. Någon timma senare vaknade jag av att en bil svängde in på gårdsplanen. Ut for lilla A. "Faaaaarmooooor, faaaarfaaaar nu är jaaaag häääääär!!!!" ekade över bygden. Sötnosen är här och det med besked.

Vad händer, vem är du och vad har du i handen... Kor är vansinnigt nyfikna!

Äldste brors (förmodade) flickvän och jag tog en rejäl promenad när skuggorna blev långa. Härligt att få catcha upp vad som hänt sedan senast! Vinden rev i håret och doften från djuren letade sig ut till vägen. Precis som det ska vara på landet med andra ord, men jag kan inte påstå att det luktar så himla gott! (Haaa, sicken stadsbrud man har gått och blivit.)

Mjölkpallar existerar fortfarande. Mest för prydnad skull numer, men fint är det!

Nope, Så ska det låta har börjat på tv och de andra tittar med stor inlevelse. Jag vill också vara med!
Ta hand om er där ute!

torsdag 9 april 2009

Här är det gott att vara

Nu är jag nere i södern! Klockan 6.21 kickade jag igång gryningen och for genom ett regnigt Sverige. Men ju längre neråt Småland och Öland jag kom, desto bättre blev vädret. Vid bron sprack himlen upp och solen visade sig för första gången, nice! Tv4 har lovat fantastiskt väder hela helgen (och lovar man nåt ska man även hålla det...)

I Färjestaden väntade mor och far i röda Volvon. I flygande pappa-fart svängde vi in till Ölands köpstad. Mamma hade beställt synundersökning och behövde således smakråd för nya bågar. Och vi kollade, provade, dissade och tillslut bestämde oss för två vrålsnygga par. (Woho lixom, mamma blir snyggast på gatan!)


Över stora Alvaret och till gula tegelvillan. Jag har inte hunnit (ähummm) tagit några bilder idag, men imorgon- då slipper ni inte undan! Ett blått hav av Squilla med inblandning av vintergäck vräkte sig över vägkanterna. Otrolig känsla att våren har kommit så långt här.
Oki.

Efter godis, middag, kaffe och jag som som somnade i soffan tog jag och mammsen en långpromenad neråt sjön. Slingrande grusvägar genom ett öppet landskap. Fåglar och antydan till växtlighet på Alvaret. Så kom vi ner till flisorna. Stora stenblock med så mycket fosiler att tyskarna skulle gå nuts om de visste om dem.
Vilka minnen! Doften av sand, hav och tång. Svepande gräs längs byxbenen och just det där som bara är Öland. Kan bara kort och gott konstatera att här är det gott att vara.

I en av trädgårdarna växer det hundratals blommor, vackert!

Imorgon anländer två bröderna bus med äldste broderns busfrö samt hans förmodade flickvän. (ja, men det är inte så lätt att veta hur det står till med titlarna!) Innan dess kuskar mor och far och jag i nästan finaste stassen till Grönhögens lilla kapell. Plats för 25 personer och idylliskt så man smäller av.Vet ni, jag tror att den här påsken kommer att bli bra!
Lots of love.

onsdag 8 april 2009

Lost and found

Synden straffar sig själv! (Eller något i den stilen) Som ni minns blev min kollegas cykel stulen i måndags och mitt hjul norpades i fredags. I morse när vi gick längs stationen i Uppsala stannade J till. Han pekade på en cykel och utbrast"Det där är ju min!"
Ta tillbaka den, tyckte jag och han lyfte upp den på axeln. Efter några meter märkte jag att låset var trasigt och enkelt kunde plockas bort. Haha, jag skulle vilja se (den usla) tjuvens min när han märkte att hojjen var borta...

En tanke, exakt hur dum får man vara som ställer cykeln man tagit på samma ställe där man snodde den? Inser man inte att ägaren spanar runt lite extra i hopp om att hitta den? Tsss, vissa människor är dummare än spån.

Very well. Eftersom J köpte en begangnad förra veckan, tar jag nu över den. Visserligen är den inte röd, men nog kan en turkos också fungera! Tjoho. Med ett grymmans bra lås (på både fram- och bakdäck...) kan jag svisha iväg jobbet igen! Ska dessutom titta på en hybridcykel ikväll som jag kan använda mig av i Stockholm.

Psst, har pimpat inlägget från inflyttningsdagen med ytterligare ett par bilder!

tisdag 7 april 2009

prioritering

Jag avskyr när jag dubbelbokar saker och ting. För någon vecka sedan fick jag frågan att följa med på teprovning i Gamla stan. Absolut, tyckte jag.
För en stund sedan de från Vuxenskolan och sa att det inte är påskledighet utan swahilikursen fortsätter som vanligt.
Rackans!

Jag kan inte gå på både swahilin och teprovningen. Tiderna krockar och jag måste prioritera. (Ännu en sak som jag helst undviker.) Hela superfemman dyker upp i Gamla stan. Jag har redan missat en gång på kursen. Te är fantastiskt gott men jag måste få kläm på pluralböjnigarna.
Ahhh, jag vet inte hur jag ska göra. Göra som Jane Nichols (Kathrine Heigl) i filmen 27 Dresses och springa fram och tillbaka...
Gahh... Det visade sig att snubben i cykelaffären inte hade några begagnade cyklar. Illa, jag har ingen lust att slänga ut en massa tusen för en hoj som i alla fall inte kommer vara intakt i slutet av sommaren. Jag har kollat igenom blocket med varierade resultat. Hmm, får väl ringa på någon efter påsk.
Surt sa räven.

måndag 6 april 2009

spanar på röda faran

Det är ju svindyrt med ett helt nytt däck! I stället drar jag till en lokal cykelhandlare i närheten av en kollega. Han har grymma kontakter där och har lovat att fixa ett bra pris. Här i Uppsala är jag inte i behov an en flashig hoj. Här räcker det med en som faktiskt rullar.
Funderar på att välja en röd, om en sådan finns att tillgå. Hur coolt vore det inte att kalla mig själv för "Röda faran" ackompanjerat med en svart cape. Tihi.

Ja, det är klart!
Naturligtvis lägger jag upp bilder där jag posar vid det nya vidundret!

Biodejt och spänstiga hopp

Det blev dubbeldäckat tåg från Uppsala igår. Inte nog med att det är tre minuter snabbare, det känns bra mycket coolare att åka med! Haha... Det gäller att leta efter de små positiva sakerna i vardagen.

Jag hann med några minuters råge till Rigoletto. En efter en dök tjejerna upp och tillslut var vi nästan fulltaliga. Vi skulle se Dumpa honom och jag dubbelcheckade innan vem som inte tål prat under filmens gång. Ni som har sett film med mig vet att jag nästan tvångsmässigt måste kommentera vad som sker på vita duken! Placerade mig på rätt ställe och kunde viska (nästan) så mycket jag ville! =)

En mysig film som förmodligen kommer passa utmärkt någon seg söndag framöver.

Runt halv tio ramlade (allmost bokstavligt) in i lägenheten. Jag får ta ett krafttag de närmaste dagarna i att röja undan saker och ting. Det är nog bra för spänsten att skutta över kartonger, men tror inte att grannen under uppskattar det... Just nu har jag alla kläder i plastsäckar. Märkta med ettiketter förvisso, men ändå knepigt att få tag i just den där tröjan eller de där jeansen. Fick småpanik i morse när jag inte hittade det jag var ute efter. Hrmpf... Bättring där! Tror att lösningen är att bjuda in folk så att jag måste fixa till det hela.
(Just det, har du några inredningstips är de välkomna!)

Nope, back to work.
Lots of love

söndag 5 april 2009

Finally; på plats!

Med fyra timmars sömn i kroppen vaknade jag upp till den sista dagen i förorten. Trixade runt bland det sista tills flyttpolarna dök upp. Kartonger, soffa, bokhylla och saker i den stilen baxades in i lastbilen. Tog motorvägen till Kungsholmen och jag lyckades hitta rätt hus. (Och det är inte det sämsta, mina vänner. Jag har (enligt vittnesmål) sämre lokalsinne än en tändsticksask)
På mindre än två timmar var hela mitt bohag uppe i lägenheten. Inget hade slagits i kras och nu står karonger och lådor och kassar i högar. Som tack för all hjälp bjöd jag på pizza i solen. En efter en droppade gänget av till det bara var jag och syster kvar. Hon organiserade i köksskåpen och jag tog hand om andra viktiga saker.

Hon slank iväg efter ett par timmar och jag var för första gången ensam i mitt nya hem. Gick omkring och mängder med tankar rusade igenom huvudet. Hann dock inte så långt i tankesmedjan då mobilen ringde efter en stund. Mina första fyra besökare ville spana in hur jag hade det. Kramar och ohhh- anden ljöd.( En av dem utbrast: Oj, vad stort du har det! Det är den första som har sagt något sådant. Alla andras åsikt är liten men söt. Men det så klart, hon bor på typ 28 kvm vilket betyder att min är lite större!)

Skrivbordet ska inte var där, blommorna slokar och lådorna ouppackade... Om några dagar hoppas jag att allt har hamnat på rätt plats!

Om en stund beger jag mig hem till Stockholm igen. Har jobbat i Uppsala under dagen med morgondagens tidning. Men ikväll kopplar jag bort allt vad jobb heter. Det blir bio och catchup med superkvintetten!

fredag 3 april 2009

Puts väck

Redan på håll märkte jag att min cykel såg konstig ut. Den var tippad framåt på ett sätt som inte verkade vara bra. Jag skyndade på stegen. Framdäcket var puts väck. Cykeln lutade på gafflarna och såg rent ut sagt bedrövlig ut.
Suck.

I måndags blev min kollegas hoj stulen. I dag mitt däck. Nu är det jag som spanar ny plats att parkera cykeln på.

onsdag 1 april 2009

Hej och hå

Det finns ingen tid för träning ikväll. I stället roar jag mig med att fylla kartong efter kartong efter kartong.

Galet vad mycket det är att ta tag idag! Flera artiklar plus ett par intervjuer har blivit avklarade. Man hamnar liksom i ett flow där arbetet bara flyter på. Rackans vad jag känner mig effektiv! Haha...

Tror att energinivåerna har stigit i takt med solstrålarna, det faktum att jag har andats frisk luft samt att sömnen faktiskt infann sig i natt. Jag vet, det är helt otroligt! Det är första gången på ett par veckor som jag inte vaknade en enda gång. Tacksam är ordet!

Om en cirkus tio minuter ska jag kasta mig på cykeln och färdas hela långa vägen till stationen. Skutt på tåget och hem till Stockholm.
Där tar alla rutiner slut.
I stället för mitt sedvanliga intervallpass på löpbandet ska jag packa för hela slanten. Denna never ending story! Hade ingen aning om att jag hade så många prylar! Antar att Erikshjälpen kommer bli lyckliga över mina donationer. Har fyra IKEAkassar fyllda med kläder och allskön tjafs. Grejer som förvisso är fina och bra, men som jag inte har användning för längre. Se där, två flugor i en smäll; jag rensar ut och gör samtidigt nytta. Me like!

Men
galet vad jag försummar träningen! Förra veckan tog jag det lugnare i och med att Premiärmilen låg runt hörnet. (Ville jag inte köra slut på kroppen och missa ett personligt rekord). Denna vecka flyttar jag. Nästa är det påsk. Jisses... Tur att formen inte försvinner så snabbt! Får helt enkelt packa ner löparoutfiten och dra några mil i det öländska landskapet!
Take care!